I söndags vaknade invånarna i byn Steccato di Cutro i södra Italien till en makaber syn. 59 kroppar från en förlist flyktingbåt låg och skvalpade i vågorna som slog in mot stranden. Bland dem fanns flera barn.
– Stranden är som en kyrkogård, sade en kvinna som upptäckte liken under sin morgonpromenad till The Guardian.
De följande dagarna dök ytterligare tre kroppar upp. Räddningstjänsten lyckades rädda 80 människor från fartyget som enligt vittnesmål ska ha brutits itu på mitten i de kraftiga sjöarna. Det är ännu oklart hur många som befann sig på båten – räddade migranter talar om allt ifrån 120 till 200. Antalet döda kan därför komma att fortsätta växa.
Som så många gånger tidigare gav tragedin upphov till starka reaktioner. Vincenzo Voce från den oberoende Medborgarlistan är borgmästare i regionens största stad Crotone, dit kropparna har förts i väntan på begravning. Han beskriver en skakad region.
– Crotone och hela provinsen är djupt berörd av denna enorma tragedi. Sorgen och solidariteten har varit enhällig. Alla kommuner i regionen har uttryckt sin vilja att låta offren begravas på deras kyrkogårdar, säger han till Flamman.
Men som så ofta tidigare lyser de konkreta politiska åtgärderna än så länge med sin frånvaro.
FN:s flyktingchef Filippo Grandi uppmanade europeiska länder att sluta bråka och ”enas om rättvisa, effektiva, gemensamma åtgärder för att förhindra fler tragedier”. Italiens president Sergio Mattarella uppmanade EU att ”äntligen ta konkret ansvar” för migrationen och stoppa människosmugglare. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen slog fast att ”vi måste fördubbla våra ansträngningar” i den gemensamma ”migrationspakten”.
Men i Italien går utvecklingen snarare i motsatt riktning. Hittills har en turkisk man anhållits, misstänkt för människosmuggling. Det är dit den italienska regeringen har riktat sin uppmärksamhet. I ett uttalande uttryckte premiärminister Giorgia Meloni sin ”djupa sorg” över katastrofen, och tillade:
– Det är kriminellt att sjösätta en båt som bara är 20 meter lång med så många som 200 personer ombord i farligt väder.
Sedan Melonis nyfascistiska parti Italiens bröder kom till makten i oktober har villkoren för de räddningsfartyg som opererar på Medelhavet i stället kraftigt försämrats. Fartyg måste numera anhålla om att få lägga till i en hamn och genast sätta kurs mot den efter att ha genomfört en räddning, i stället för att stanna till sjöss och undsätta fler flyktingbåtar. Brott mot denna lag leder till böter på över en halv miljon kronor. Många fartyg har dessutom de senaste månaderna bara getts tillstånd att lägga till i hamnar i centrala och norra Italien, vilket drastiskt förkortar tiden de kan ägna åt att rädda liv.
– De som befinner sig till havs måste räddas. Man kan inte lämna en person på havet i en minut längre än vad som är nödvändigt. Det jag har sett de senaste dagarna kommer för alltid att vara inristat i mitt minne och mitt hjärta, säger Vincenzo Voce.
Han anser att regeringens reformer måste rullas tillbaka.
– Migrationspolitiken måste definitivt ses över. Att resa murar leder bara till fler tragedier som den i Steccato di Cutro. Och vi vill inte bevittna dessa enorma tragedier. Det är vår plikt att utgå ifrån att det inte kommer att upprepas igen. Våra vatten måste utgöra en säker landningsplats där nödvändiga kontroller och säkerhetsåtgärder alltid garanteras.
Det mesta tyder dock på att Kalabriens invånare måste förbereda sig på fler liknande händelser. Förra året anlände över 100 000 flyktingar med båt till Italien. Sedan 2016 års topp på över 5 000 har antalet döda eller försvunna på Medelhavet sjunkit. Men sedan 2020 har siffran börjat stiga igen. Förra året omkom eller försvann nästan 2 500 personer.
Enligt Vincenzo Voce är det inte bara Italiens utan hela Europas ansvar att garantera att det antalet är så lågt som möjligt.
– Vi uppmanar Europa att ta sitt ansvar, även i ljuset av denna tragedi. Vi vill att människors rätt att välkomnas och ges ett värdigt bemötande alltid garanteras, säger han och tillägger:
– Vi måste bli mänskliga igen och se människor som sådana och inte som siffror. Att se en kista med ett nyfött barn i, oidentifierat och bara namngivet med en kod måste få den italienska regeringen och hela Europa att tänka efter och inse att det inte går att se bort. Våra områden har lämnats att ensamma hantera detta. Det är dags för Europa att ta ansvar.
