Efter inslaget möttes jag av ett mejl från en arg lyssnare. Han presenterade sig som Daniel Helldén, och föreslog en fika.

Nu sitter jag på miljöpartistens kontor i Gamla stan. Han lutar sig framåt.

– Det kändes jättekonstigt att höra. När du spann på så tänkte jag: ”Vad är det här för någonting?” Det var nästan utommänskligt.

Jag kontrar med att det inte bara är jag som ser honom som en högerkandidat. Även hans egen rörelse verkar tycka det. Enligt källor till Svenska Dagbladet ”vägrade” Märta Stenevi att närvara tillsammans med Daniel Helldén när han presenterades av valberedningen. Själv sade hon att hon behövde vara med sina barn.

– Hon var tvungen att åka ned till Malmö, det är inga konstigheter.

Så hon är nöjd med dig som kandidat?

– Det får du fråga henne om.

Även Grön Ungdom har protesterat mot valberedningens förslag. I stället ställer sig förbundet bakom prästen Magnus Wåhlin, kommunalråd i Växjö, som enligt ordförande Rebecka Forsberg ”står för en helhetsbild av vad grön politik innebär”.

Daniel Helldén tycker kritiken är oförtjänt.

– Det beror på spinnet om Stockholm. Ni [till vänster] har ju fått för er att styret med de borgerliga i Stockholm var ett högerprojekt. Det är extremt orättvist och konstigt. 2018 tappade de rödgrönrosa sin majoritet, och då blev SD vågmästare. De hade kunnat vara med och styra budgeten och hela baletten. Då började vi förhandla om olika varianter. Men S vägrade styra med C och L, och vice versa.

Till slut kom de överens med de fyra borgerliga partierna. Han fick igenom miljözoner i Stockholm för att höja luftkvaliteten, men behövde också kompromissa. Enligt Daniel Helldén var han dock framför allt en grindvakt.

– Vi låste stora delar av socialpolitiken i en låda, den fick inte ändras. Vi såg till att försörjningsbidragen låg kvar, stoppade tiggeriförbud och såg till att [liberalpartisten] Jan Jönsson blev socialborgarråd. Jag räddade Stockholm från SD och så kallas jag högerpolitiker. Det är så orättvist.

Så vart vill du ta partiet?

– Vi måste vara ännu skarpare i klimatfrågor. Det har låtit som att vi skulle kunna acceptera ny kärnkraft, men som miljöparti kan vi inte svaja i sådana frågor. Det måste finnas röda linjer som väljarna känner till.

Men som språkrör kommer han att behöva diskutera andra frågor också. Jag frågar om han har några vänsteråsikter. Han funderar.

– Jag tycker inte att vinstdrivande företag ska driva skolor. Däremot ska man kunna ha idédrivna skolor, att arbeta på det sättet. Det är en grundläggande del i vår ideologi.

Daniel Helldén berättar att han själv igång en Waldorfskola när han bodde på en gård utanför Gnesta i Sörmland, och även har varit med om att omvandla en kommunal skola till en föräldraskola. Han säger att Miljöpartiet handlar mycket om gräsrotsdemokrati, där Vänsterpartiet snarare ser till staten för lösningarna.

Tillsammans med partikollegan Rebecka Le Moine har han dessutom lagt förslag om basinkomst, för att täcka upp för de jobb som kan försvinna på grund av artificiell intelligens.

Hur kan Miljöpartiet gå så dåligt när klimatet är vår tids viktigaste fråga?

– Vi tappade otroligt mycket när vi gick med på migrationsuppgörelsen 2015. Då förlorade vi en generation unga, som tyckte att vi inte stod upp för våra åsikter i en så central fråga.

Enligt Daniel Helldén behöver partiet också vässa sin kommunikation.

– Vi har tagit fram bra projekt som Hybrit och bonus malus [som beskattar bilar olika beroende på utsläppsnivå], men sedan har vi inte klarat av att politiskt kapitalisera på det genom att berätta om det. I stället låter vi som klimatingenjörer.

”Folk skulle rösta på oss om de bara visste hur bra vi är”, alltså ett riktigt politikersvar. Det låter som att han är redo för posten.