När folkhälsotumskruvarna nu börjar dras åt även i Sverige kan det vara värt att komma ihåg en sak: det kunde ha varit värre. Belgien, där jag bor, är ett av de värst drabbade länderna i världen och befinner sig i nationell lockdown sedan drygt tre veckor tillbaka. Och min boplats, Bryssel, sedan ännu längre tillbaka.

För andra gången.

Alla affärer utom matvarubutiker, bokhandlar och andra ”essentiella” näringar är återigen stängda. Restauranger får bara sälja hämtmat. De barer som inte gått i konkurs försöker överleva genom att övertyga stamkunder att beställa hem öl från dem till överpris. Den ”sociala bubblan”, som gällde i våras och som begränsade antalet kontakter som varje hushåll får ha till fyra personer, har ersatts. Numera får varje hushåll bara ha en ”nära kontakt” på besök och utomhus får man ses i grupper om högst fyra (singelhushåll får ha två nära kontakter). Till skillnad från i våras har man dessutom infört utegångsförbud nattetid, för att förhindra folk från att ha privata fester. Först gällde det från midnatt men sedan början av november får man inte gå ut efter tio på kvällen.

Detta har satt avtryck i människors beteendemönster. Zoom-häng i all ära men de flesta umgås numera utomhus på eftermiddagen: på trottoarer, i gathörn och i parker.

Promenader har blivit till en oundgänglig institution som kan omfatta alla möjliga aktiviteter: affärsmöten, dejter eller en vanlig fika. Om man, som jag nyligen hade, har oturen att bli strandad hos vänner efter en middag får man välja mellan att sova över på soffan eller att riskera en bot på 200 euro.

Jag tog inte risken.

Om man, som jag nyligen hade, har oturen att bli strandad hos vänner efter en middag får man välja mellan att sova över på soffan eller att riskera en bot på 200 euro. Jag tog inte risken.

Vad folk ägnar all tid i hemmet åt finns det ännu ingen statistik på. Huruvida utlåningen av Moby Dick har ökat vet jag inte. Netflix aktiekurva talar dock sitt tydliga språk. Vad man vet är att folk har lagt sig till med sundare vanor: försäljningen av frukt, grönsaker och miljömärkta produkter har skjutit i höjden. Folk lagar mer mat och de som kan ägnar sig mer åt trädgårdsodling än förut. För andra, som kvinnor i våldsamma nära relationer, är det en katastrof.

Men för belgarna finns det också en tröstande tanke att hålla i bakhuvudet när klaustrofobin blir för stark: i Paris gäller utegångsförbudet från klockan nio, och i Wien från klockan åtta.

Det kan alltid bli värre.