Det kan låta grymt, men det är sant: Den värsta jordbävningen på 40 år i Peru gav den impopuläre socialdemokratiske presidenten Alan Garcia andrum. Han har fått en chans att sätta blickpunkten på det lidande som hundratusentals människor just nu upplever i sin desperata jakt på mat och vatten för sig och sina familjer. Ty situationen är, som en lokal borgmästare för regeringspartiet säger, desperat och kaotisk, ingenting i civilförsvaret fungerar.
Civilförsvaret uppgav i söndags att 496 peruaner hade påträffats döda, en siffra som med all sannolikhet kommer att stiga, särskilt med tanke på att siffrorna bara härrör från offer i städerna. Återstår att räkna offren i de avlägsna byarna i Anderna. De skadade uppgår till 1.100 personer varav 450 har evakuerats till Lima på grund av allvarliga skador. Det finns 33.000 hus som är förstörda. Allt fler rapporter kommer nu också in om att skrupelfria människor inom affärskretsarna försöker utnyttja den skriande situationen genom att hamstra eller dramatiskt höja priserna på förnödenheter.
Valet den 4 juni förra året stod mellan Alan Garcia som fick 52 procent medan Ollanta Humala från Unión Partido Nacionalista-UPP, fick 48 procent av rösterna. Högern lånade ut sina röster i utbyte mot att Garcia förde högerns förslag till regeringspolitik. Denna har mött motstånd över hela Peru.
Under tolv timmar strejkade arbetarna på Skanskas anläggning i staden El Alto-Talara i länet Piura i norra Peru den 7 maj. Aktionen var en protest bland annat mot utdragna löneförhandlingar och att den nya formen för visstidsanställning upphör för arbeten som är betraktade som permanenta tillsvidareanställningar. Arbetarna kräver också att de maskerade avskedandena avskaffas med förevändning att anställningskontraktet upphör.
Den 19 april sköts den unge byggnadsarbetaren Marvin González Castillo ihjäl under en proteststrejk när polisen öppnade eld. Befolkningen i regionen Ancash upprättade vägspärrar på tre platser i området med krav på att regeringen upphäver kontrakten för en rad gruvföretag som lägger beslag på en stor del av grundvattnet som släpps ut förgiftat till civilbefolkningen. Denna kräver också att regeringen bygger ut infrastrukturen.
I slutet av april strejkade tiotusentals gruvarbetare i protest mot de transnationella bolagens outsorcing av arbetskraften som anställs i ”tredje” företag utan socialförsäkringar och kraftigt sänkta löner.
Medan Garcia har stött på ett kompakt motstånd och masskamp, framför allt utanför huvudstaden Lima, har han rest till Washington och mer eller mindre bönfallit om att USA-kongressen ratificerar det avtal om frihandel, TLC, som den samlade folkrörelsen i Peru har förkastat. Orsaken är enkel; TLC betyder slutet för stora delar av den nationella industrin och framför allt jordbruket.
Samtidigt har de militära förbindelserna med USA förstärkts vilket betyder att ytterligare en stor grupp med tusentals människor, kokaodlarna, har gått i konfrontation mot ”Pentagons förlängda arm”, som Garcia kallas.
Men medan den politiska vänstern under 1970- och 80-talet var mycket stark och organiserad, har nu det ”Indianska kortet” blivit en realitet även i Peru. Indian- och representanter för ett tjugotal indianfolk från nästan hela Peru samlades i våras till en kongress som bildade MASA, Movimiento al Socialismo Andino Amazónico, Rörelsen för den Andinska-Amazoniska socialismen. Erfarenheterna från Bolivia och Ecuador är exempel för indianerna i Peru.
Dessa politiska debatter och samtal avbröts när jordbävningen, som en gong-gong i en boxningsmatch, räddade Alan Garcia denna gång. Men allt tyder på att det blir fler ronder, snabbare än vad Garcia tror.
