I mitten av september lanserades den nya streamingtjänsten Disney+ för en svensk publik. Förhoppningsvis kompletteras den även med en nyöversättning av den chilenska klassikern Konsten att läsa Kalle Anka.
1970 vann vänsterkoalitionen Unidad Popular, under ledning av Salvador Allende, det chilenska valet. Chiles kapitalister, tillsammans med sin nordamerikanska husse, iscensatte genast en blockad av landet för att säkra den privata äganderätten över vartenda majskorn. Det visade sig dock att det var enklare för Allende att nationalisera kopparn än att befria kulturen från USA:s inflytande. Det största mediehuset ägdes av en av Pepsis högsta chefer, som även kontrollerade flera stora industrier från sitt hem i Miami, tv-utbudet dominerades av (på ideologisk grund noga utvalda) amerikanska produktioner och landets största tidning El Mercurio var direkt finansierad av CIA.
Under Allenderegeringens korta tid vid makten trycktes dock i runda slängar fem miljoner böcker, vilket var dubbelt så många som tidigare publicerats under hela Chiles historia. En av storsäljarna var vänsterakademikerna Armand Mattelart och Ariel Dorfmans 100-sidiga kulturstridsskrift Konsten att läsa Kalle Anka – om imperialistisk ideologi i Disneyserierna.
Boken är rikt illustrerad med exempel ur Disneys serietidningar som producerades direkt för, och av, den chilenska marknaden. Där räddar Kalle och knattarna snälla kungar från oborstade ”revolutionärer” medan Benjamin Syrsa jagas av gamarna ”Marx” och ”Hegel” som kallar varandra ”kamrat”. Mattelart och Dorfman gör även en ideologisk läsning av ”den kapitalistiska ideologins bittra uppsyn bakom den leende masken, och järnnäven i Musses handske”.
I Ankeborg råder permanent klassfred, kvinnorna är fjompiga och underdåniga och infödingarna överlämnar villigt sina skatter till imperialister iförda näbb och tropikhatt. På Disneyland kunde man när boken skrevs också låta barnen roa sig med att skjuta indianer. Men ”i den riktiga världen”, till exempel i Chile, såg författarna tecken på hur ”vildarna” gjorde sig redo för att börja slå tillbaka.
Militärkuppen 1973 saknade – trots den orkestrerade ”krisen” – allt form av folkligt stöd och en bekymrad Pinochet talade öppet om vikten i att ”erövra sinnen”. Från exilen kunde författarna också se sin bok brännas på bål i direktsändning tillsammans med den mesta utgivning som kom till under vänsterregeringen. Likt de överspända högerkverulanter som i dag skräms av den ”politiserade” kulturen lägger däremot Dorfman och Mattelart en överdriven skuld på den ideologiska överbyggnaden, och tillsammans med sitt högtravande och självrättfärdiga språk är Konsten att läsa Kalle Anka verkligen ett barn av sin tid.
Disneys mest reaktionära produktioner har på senare år som bekant kompletterats med filmer där även tjejer och andra än bleknäbbar kan bli förmögna och härskare. Så den som likt Dorfman och Mattelart vill särskåda och skicka tillbaka Walt Disneys skapelse till anknästet i Florida, ”med fjädrarna plockade och välgrillad”, behöver antagligen göra det med mer sofistikerade medel. Men som genomtänkt underhållning trumfar Konsten att läsa Kalle Anka i alla fall utbudet på Disney+.
