När jag stiger av bussen vid den nya hamnen i Nordsjö utanför Helsingfors är allt stilla. Arbetet ligger nere på grund av strejken. Hamnen är helt ny och är en av Europas modernaste. Även om man inte är stuvare, kan man förstå, att det krävs stort yrkeskunnande och skicklighet för att sköta en så hypermodern hamn.
Stuveriyrket har de senaste femtio åren genomgått stora förändringar. På 1970-talet övergick anställningsvillkor från tillfälliga uppdrag till fast anställning. Fram till år 2000 skedde också förhandlingar mellan fackföreningen och arbetsgivarna, om en fast anställd skulle sägas upp från sitt arbete.
Men i slutet av år 2000 sade ett stuveriföretag upp ordinarie anställda utan att förhandla. Det blev konflikt och frågan löstes genom att arbetsgivarna betalade de uppsagda stuvarna en ersättning motsvarande ett års lön. Detta skrevs också in i kollektivavtalet.
År 2005 gick arbetsgivarförbundet till arbetsdomstol för att göra en ny tolkning av ersättningsskyldigheten vid uppsägningar. Arbetsgivarparten vann och det medförde att frågan om anställningstrygghet åter kom upp på förhandlingsborden år 2008.
Parterna enades om att arbetsgivarna skulle skapa en fond, som gav en fast anställd stuvare rätt till sex månaders ersättning vid uppsägning. Fonden som kallas omställningsskyddsfond skulle vara klar i maj 2009. Men inget hände.
Omställningsskydd
Jag åker från hamnen till Hagnäs torg i centrala Helsingfors. Där har hamnarbetare sitt kontor. I lokalen sitter fem stuvare och pratar om konflikten, som rör cirka 25 hamnar.
En av dem är Magnus Ström, huvudskyddsombud för 400 stuvare i Nordsjö hamn.
– Det är ingen lönestrejk. Vi kräver bara att få en trygghet i våra jobb. Nuförtiden ska allt gå så fort. Båtarna får inte ligga i hamn längre än nödvändigt. Det har gjort att arbetsgivarna ständigt kommer med nya krav, säger Ström.
Arbetsgivarna vill både införa flexibel arbetstid och öka antalet tillfälligt anställda.
Den flexibla arbetstiden skulle innebära att stuvarna jobbar fyra timmar på morgonen, sedan vara lediga i fyra timmar, för att på kvällen göra ett fyra timmars pass, en arbetsdag på 12 timmar.
– Det är orimligt. Redan i början av 1900-talet krävde vi åtta timmars arbetsdag.
Många tillfälliga inhoppare i en hamn skapar risker för olyckor, påpekar Magnus Ström.
Han fortsätter:
– Vi kräver trygghet i våra jobb. Omställningsfonden är en garanti. Det innebär inte att en uppsagd stuvare uppbär lön, utan vi vill att arbetsgivarparten hjälper till att hitta ett nytt arbete eller sysselsättning till den som är uppsagd. Arbetsgivarna själva har ju en rad krav på ökad effektivitet och nya arbetstider, påpekar Magnus Ström, huvudskyddsombud.
Hög strejkmoral
Arbetsgivarna fruktar att om stuvarna får ett omställningsskydd, kommer andra fackföreningar kräva ett liknande avtal. Arbetsgivarna vill inte binda sig i fasta avtal eftersom det genomförs stora förändringar i det finska näringslivet.
Bland annat har pappersindustrin drabbats hårt. Flera pappersbruk har slagit igen och flyttat produktionen utomlands.
– Det är en principfråga om trygghet i ett jobb. Upprättandet av en omställningsfond kostar arbetsgivarna bara några tiondels procent av den totala lönekostnaden,
– Vi har inte dom fantasilönerna som påstås i finsk media. En stuvare tjänar under 40.000 euro per år, påpekar Magnus Ström.
Det är inget fel på stämningen och alla fast anställda är fackanslutna.
Stuvarna är välorganiserade, vilket bekymrar arbetsgivarna, som i alla tider har fruktat starka fackföreningar. Nu vill de knäcka stuvarnas fack genom att ta in tillfälligt anställda.
– Vi kommer att kämpa för vår rätt till anställningstrygghet och vi är beredda att hålla ut, säger en stuvare, som är strejkvakt.
När jag lämnar stuvarna i deras lokal vid Hagnäs torg kan jag konstatera att i Finland finns fortfarande kampvilja och solidaritet kvar bland arbetarna.