Med bara ett fåtal opinionsundersökningar i augusti tycks mätinflationen ha passerat sin kulmen. Men fortfarande är opinionsmätningarna en central del av politiken, menar statsvetaren Jonas Hinnfors – som samtidigt vill nyansera kritiken mot ett av Sveriges mest kontroversiella mätinstitut.
När Sverige gick till val för fyra år sedan översköljdes väljarna med mätningar. Bara under augusti publicerades ett 40-tal mätningar av de stora instituten: Novus, Ipsos, Indikator, Demoskop och Sifo (i dag Verian).
– Det var ganska mycket debatt om att det kom alldeles för tätt. Några institut hade mätningar nästan varje dag, säger Jonas Hinnfors (bilden), professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Trenden hade märkts av redan under de föregående valen: 2014 publicerades ett tiotal mätningar i augusti, och 2018 var de nästan 30. Men 2022 verkar ha varit kulmen. I år är nämligen mätningarna betydligt färre – bara ett tiotal har hittills publicerats under augusti.
Henrik Ekengren Oscarsson (bilden), även han professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, menar dock att det främst handlar om vad media fokuserar på.
”Så länge medierna bedömer att de vill lägga resurser på att beställa mätningar så kommer det vara ett stort fokus.”
Han säger att han egentligen inte ser något minskat fokus på mätningar inför valet 2026.
”Det finns inget hittills som tyder på att det skulle vara något trendbrott i vare sig antalet mätningar eller antalet artiklar som bygger på opinionsmätningar”, skriver han i ett mejl till Flamman.
”Mätningar är ett omfattande inslag i svenska valrörelser. Och det verkar ligga stabilt 2002-2022 med undantag från 2014 då vi hade en kraftig nedgång. Det är vad medieforskarnas tidsserier och analyser visar.”
Ibland kokas det soppa på en spik, vilket man som väljare bör vara observant på.
– Opinionsmätningar utgör en väldigt viktig del av den politiska debatten och dynamiken, inte minst om det är partier som ligger nära fyraprocentsspärren, säger Jonas Hinnfors.
– Ibland kokas det soppa på en spik, vilket man som väljare bör vara observant på. Både instituten och medierna vill gärna att det ska bli rubriker på det man presenterar. Om det är så att ett parti ökar med 0,7 procentenheter presenterar man det som att ”nu vänder det”. Men sådana små förändringar är ofta inom den statistiska felmarginalen, så det är ganska ohederligt.
– Men i stora drag kan man säga att de är hyfsat bra på att visa långsiktiga trender. De visar om något parti systematiskt är på väg att öka eller minska.
Hur ska man göra då?
– Titta inte bara på ett institut och en mätning. Titta på flera, och ta de senaste fyra, fem mätningarna, slå ihop dem och gör ett genomsnitt. Då kommer man förmodligen lite närmare verkligheten.
Hur mottagliga tror du att väljarna är för de politiska vindar som opinionsmätningarna representerar?
– Ganska lite egentligen, tror jag. Man har mätt spurtförändringar, där man frågar samma personer fyra veckor före valet och sedan tittar på hur de faktiskt röstat. Då brukar upp- och nedgången ligga på mellan 0,5 och 1,5 procent.
Under de senaste åren har skarp kritik riktats mot Demoskop, bland annat kopplat till ägaren Peje Emilssons kopplingar till både friskolebranschen och Sveriges statsminister Ulf Kristersson. Institutet har publicerat flera ifrågasatta undersökningar med utstickande resultat, bland annat en som visade ett högre väljarförtroende för Jimmie Åkesson än för Magdalena Andersson.
I vintras, efter Åkessons och Simona Mohamssons uppmärksammade presskonferens och kram, publicerade institutet en mätning där Liberalerna landade på 4,5 procent – en siffra som partiet inte varit i närheten av hos något annat institut.
Jonas Hinnfors har inte själv någon utarbetad uppfattning om kritiken mot Demoskops metoder, men hänvisar till att det diskuterats ganska ordentligt.
– Eftersom man har en självrekryterad panel kan det vara en del som rekryterar sig själva i något slags entusiasm, säger han till Flamman.
– Men att de medvetet skulle lyfta upp till exempel Liberalerna till en sådan siffra, det har jag inga indikationer på alls. Jag skulle inte tro att något institut riggar siffrorna på det sättet.
Skulle det finnas någon poäng med att manipulera mätningarna på ett sådant vis?
– Nej, det är tveksamt. När mätningen kom tänkte nog en del att nu har Mohamsson gjort rätt, och tyckte det var härligt. Men mycket snart var de liksom nere tydligt under fyra procent hos alla institut.
– Om entusiasmen ökar av en mätning så kan besvikelsen bli enorm av nästa.
