Jonas Elvander nämner (i sin artikel om det tyska delstatsvalet i Mecklenburg-Vorpommern) att det är det kommunistiska (ja, han nämner inte kommunismen i texten) arvet som bär skulden för tyska extremhögerns framgångar. Så vad har Sverige för ursäkt för SD:s framgångar? Jag bor i Skåne och några av Skånes samhällen, till exempel Sjöbo, har varit och kanske är i centrum för rasism och nazism. Jag tror inte geografin eller historia spelar någon roll för nazismens framgångar i dag. Jag tror mera på att media har en större makt att påverka människor än vad de själva tror. I och med att SD har fått kommit till tals – och det gör de dagligen utan att bli ifrågasatta – så har det blivit rumsrent att vara rasist i dag – ’om rasister får medverka och uttala sig i varenda program då är det väl inga problem om jag är det’ -mentaliteten. Det är tufft att vara rasist och självisk i dag. Det är som på vägarna – ’jag ska fram oavsett vad som händer’. För att inte tala om sporten. Där anses en tävlande vara svag om han inte kritiserar och förolämpar medtävlande. Det finns även en överklassnazism som gör att medelsvensson inte ser några problem i att vara nazist och rasist.

Kapitalismen har även den en stor skuld till extremhögerns framgångar i östra Europa – vilket ingen pratar om i dag. Inklusive östra Tyskland och Ryssland. Media hävdar gång på gång att det är kommunisterna som bär huvudansvaret för extremhögerns framgångar. Jaså? När Östtyskland införlivades med Västtyskland såldes alla företag i öst för en spottstyver till kapitalister som sedan lade ner företagen. Detta eftersom industrierna var konkurrenter till deras egna företag (som Findus i Sverige i dag). I och med det drabbades östra Tyskland av en enorm fattigdom och depression.
Kapitalismen sätter grupper mot grupper för att hålla lönerna nere. Ni har väl hört talas om svartfötter – mycket fattiga som anställs när ordinarie anställda strejkar. På så sätt skapades nazismen och rasismen. Då som nu.

Nordirland var och är ett sådant samhälle. På 1960-talet ställdes fattiga arbetare mot andra lika fattiga arbetare. Företagarna – oftast förmögna politiker och medlemmar i ordenssällskap – beskyllde en befolkningsgrupp för allt det dåliga som drabbade den ena befolkningsgruppen. Klass sattes mot klass. Vilda strider utbröt. Fattiga arbetare dog. Allt medan kapitalisterna satt i bekväma luxuösa hem eller privata salonger och skålade med varandra.
Och så är det i dag i hela världen med några få undantag. Fortfarande.

Svar direkt från utrikesredaktör Jonas Elvander