Jag var på klassresa med mitt barns klass. Eller skolresa heter det kanske. Jag är klassförälder. Vi åkte till en ö och bara var i naturen, med gummistövlar och varma tröjor. Vi bara var på landet liksom.
Alla visste inte vad det var, det där med att bara vara på landet. De visste inte att det är det man gör på sommaren. De ville mycket hellre åka på klassresa till Liseberg eller Grekland. En del ville hellre dela på klasskassan faktiskt.
Gud vad konstigt alltså tyckte vi, klassföräldrarna.  Det mysigaste man kan göra är ju att gå barfota på soluppvärmda barrstigar, ta morgondopp i ensliga vikar, trä smultron på strån och sånt där.
Och naturen är ju så fantastisk här alltså. Stockholms skärgård. Herregud.
Några barn var rädda till och med. De tyckte att allting var obehagligt och smutsigt. De var rädda för fästingarna, gräset, ormarna, skogen, mörkret, smutsen, vattnet och sanden. De tyckte att vi skulle sitta inne och äta – för där finns det bord och stolar.
Haha vad konstigt va, tyckte vi, klassföräldrarna.
Nu ska vi vara ute, vi är ju på landet ju. Det är ju det som är sommar eller hur?

På sommaren ska vi ju leva lite enklare för en gångs skull. Vi väljer det enkla och älskar att tvätta oss i baljor och läsa uråldriga nummer av Kalle Anka och ETC på dasset. Vi går klädda i tåliga kläder.
N upplyser mig om att det är kolonialt att kalla sommarstugor för landställen och landet för landet. Vi har upplevt omvälvande kriser om sommaren just för att jag tycker att hen inte förstår hur man gör när man firar semester. Hen är nämligen inte uppvuxen i stan. Det värsta hen vet är när jag skriker saker som ”åh vi åker till landet”.
Hen förstår inte hur man gör, hen vill ha internet och vanliga kläder och korvkiosker och så där. Hen går inte in i torpar-jaget. Hen ligger inte och funderar på såpskurade golv och nybakat bröd. Hen fattar ingenting om hur det är att ha semester.  Som när vi var i Småland och hälsade på min mamma på landet… Jag och mina syskon kastade oss ut ur bilen och började bära löv och elda och såga i pinnar, alla iklädda gamla underliga kläder. N fattade noll och frågade mig sammanbitet varför jag inte berättat att vi skulle på arbetsläger? Vad då, vi är ju på landet sa jag. Vi gör så här då. N har aldrig varit på landet eftersom hen är från landet.
På skolresan tycker vi, klassföräldrar, att ungarna som klagar över myggorna och smutsen är irriterande. Fattar ni inte hur mysigt det här är?
Vi tycker ju det. Vi som är uppvuxna med sommarstugor, kollo, tältsemestrar, nakenbad och sommar-smutsigt hår. Det är ju det som är sommar för oss. Vi förstår oss på det.
Vi vill att alla ska förstå det.
Det var nog en slags klassresa ändå när jag tänker efter.