Leif Pagrotsky (S) har med sin debattartikel i Dagens Nyheter brutit nödvändig mark i frågan om avgiftsfri kollektivtrafik. ”Gratis” är naturligtvis aldrig något, men kollektivtrafik är en verksamhet som passar bättre att betala gemensamt via skattemedel än via avgifter. Leif Pagrotskys jämförelse med hissen som betalas av alla i huset, även de på nedersta våningen, är träffande.
Om samhället ska styra över människors resvanor till ekologiskt mer hållbara behövs inte bara piska, vägtullar, utan också morötter. Det skulle ge mycket stor effekt.
Men Pagrotskys förslag riskerar att bli snårigt att införa. Det ska dra in pengarna från tre olika skattebaser: arbetsgivarna i Stockholm, affärslokaler i Stockholm och landstingsskatten. I Avesta, Kiruna och Hallstahammar har avgiftsfri kollektivtrafik genomförts. Vänsterpartiet ligger långt framme i frågan i många kommuner och landsting men har länge tvekat i Stockholms läns landsting. På riksdagsnivå har Vänsterpartiet motionerat, senast 2014, om storskalig satsning på avgiftsfri kollektivtrafik i två stora län, med statligt stöd. Efter beslut på distriktsårskonferensen i helgen som gick ska dock Vänsterpartiet även i Stockholm arbeta för avgiftsfri kollektivtrafik. Redan 2013 fattades beslut om att utreda frågan, något som hittills inte har gjorts.
Det är naturligtvis ett mycket större åtagande i Stockholm, men kommunal- och landstingsskatten är också betydligt högre i glesbygden än i Stockholms stad. I storstäder som Stockholm är det också mer komplicerat att genomföra en sådan sak än i glesbygd med relativt litet resande. Men det är också där det är som mest nödvändigt, miljö- och behovsmässigt.
För många stockholmare är det dyra SL-kortet, 790 kronor, en betungande utgift. När nu landstingsmajoriteten försöker höja det ännu mer bör det påpekas att det är bra vänsterpolitik att göra tvärtom. Som vice ordförande i Kirunas kommunstyrelse, Niklas Sirén, påpekar i en debattartikel på SVT Opinion skulle alla med en inkomst under 40 000 i månaden tjäna på ett sådant förslag, även om de inte åkte varje dag.
I en debattartikel i Dagens Arena argumenterar Vänsterpartiets företrädare i landsting, kommun och riksdag för att avgifterna från trängselavgiften kan gå till kollektivtrafiken i stället för Förbifart Stockholm. Det är en logisk konsekvens av en sådan politik.
I bristen på stora visioner i politiken – samhällets omvandlande – är det viktigt att vänstern åtminstone kan samla ihop sig till det som Ernst Wigforss kallade provisoriska utopier. Något som är möjligt att genomföra men samtidigt tillräckligt visionärt för att ge politiken en större mening. En typisk sådan är avgiftsfri kollektivtrafik.
Storstadsvänstern behöver fundera över vilka andra reformer som kan stärka det allmänna gentemot det privata. I ett läge där särskilt Stockholm under lång tid förborgerligats – med utförsäljning av hyresrätter och privatisering av offentlig verksamhet i stor skala – behövs nya gemensamma projekt som kan entusiasmera stockholmarna.
En europeisk huvudstad har redan avgiftsfri kollektivtrafik för skattebetalande huvudstadsbor, Talinn i Estland. Inte ska Stockholm behöva vara sämre?