Antalet tillsvidareanställda arbetare har minskat inom vård och utbildning, medan andelen tillfälligt anställda och tjänstemän ökat. Så ser strukturomvandlingen av ekonomin ut enligt en ny rapport från fackförbundet Kommunal.
”Nedgången inföll nästan helt under första halvan av 1990-talet och var ett resultat av den djupa ekonomiska krisen. När ekonomin återhämtade sig i slutet av 1990-talet ökade dock inte antalet arbetare, utan stabiliserade sig på en lägre nivå strax under en halv miljon sysselsatta”. Konsekvenserna för arbetargrupperna har varit negativa, summerar Kommunal. ”Arbetsbelastningen blir större för de anställda och det blir mindre kontinuitet i vården då fler personer cirkulerar på arbetsplatserna.”
Tjänstemännen däremot, ”var i stort sett oberörda av kommunernas och landstingens nedskärningar/…/När den svenska ekonomin förbättrades i slutet av 1990-talet gynnade det tjänstemännen inom den offentliga sektorn. Sysselsättningen ökade främst inom skolan genom bland annat de så kallaede Wernerssonpengarna.”
Färre tillsvidareanställda
Mellan tjänstemän och arbetare finns stora skillnader i anställningsformerna. Andelen visstidsanställda tjänstemän är endast cirka hälften så stor som för arbetarna. Samtidigt har andelen tillsvidareanställda sjunkit totalt sett.
Medan de kommunanställda i stort sett ligger kvar på samma nivå, har antalet landstingsanställda minskat kraftigt. Den så kallade Ädelreformen, som innebar att vården av äldre flyttades från landsting till kommuner innebar inte att fler anställdes i kommunerna.
Statistiken visar att sjukfrånvaron stigit bland arbetare och stigit jämfört med tjänstemännen. Kommunals slutsats är att det beror på en sämre arbetsmarknad och ökad arbetsbelastning.