Nepals kommunistiska parti är ett av världens starkaste. Med cirka 35 procent av landets befolkning bakom sig har det till och med haft regeringsmakten ett kort tag, under nio månader 1995. Partiet är också mycket kritiskt till den maoistiska gerillans krigföring men har förespråkat förhandlingar, istället för det våldsamma svar kungen och den före detta regeringen förespråkat.
Att statskuppen, som kungen säger, skulle hjälpa kampen mot den maoistiska gerillan underkänner den demokratiska opinionen helt. Om något stärker det gerillan som har som huvudkrav att avskaffa monarkin.
Cirka tusen gripna
”Medierna är under censur och FM-radion har fått i uppdrag att inte sända några nyheter. Vårt partis generalsekreterare Madhav Kumar Nepal sitter i husarrest” sade partiet ett uttalande strax efter kuppen som ägde rum den 1 februari.
Ett antal centralkommitté-medlemmar och studentledare sitter också fängslade. I veckan greps politikern Arjun Narsingh samt Meena Pandey, ordförande för en kvinnoorganisation, när de talade vid en presskonferens. Narsingh har tidigare sagt till pressen att omkring tusen aktivister från politiska partier, studentorganisationer och fackföreningar har gripits runt om i landet. I veckan greps även Sujeeb Bajrachary, chefredaktör för City Times.
Landets medier är förbjudna att skriva något negativt om kungen under de närmaste sex månaderna. Enligt en artikel i dagstidningen Kantipur har elva veckotidningar och en dagstidning i distriktet Kavre, nära huvudstaden Kathmandu, tvingats stänga efter påtryckningar från militären.
”Lag och ordning”
Regimen erkände på onsdagen efter kuppen att man gripit 43 personer i syfte att skapa ”lag och ordning”. Arméns talesman Dipak Gurung sa att staten i nuvarande situation får hålla människor gripna i upp till tre månader utan skäl.
Men enligt Arjun Narsingh, talesman för Nepals kongressparti, har närmare tusen politiskt aktiva, studenter och fackföreningsmedlemmar gripits. Han sa också att vissa ledare flytt söderut till Indien.
Bakgrund
Nepal, landet mellan stormakterna Indien och Kina, har en historia av dragkamp mellan auktoritärt styre och demokrati. Efter en tid av politisk demokrati på 1950-talet styrdes landet av oinskränkt kungamakt fram till den folkliga resningen 1990, då de politiska partierna pressade fram en demokratisering. Demokratin utsattes för attacker från en maoistisk gerilla och kungen försökte ständigt utöka sin makt. Instabiliteten ökade och vanligt folks sociala situation ändrades inte annat än marginellt. Militära försök har hittills visat sig fruktlösa för att besegra gerillan, som istället stärkt sin makt i stora områden på den fattiga landsbygden. Kungen genomförde statskupp den 1 februari i år, och införde ett sexmånaders undantagstillstånd, fängslade politiska och fackliga ledare och begränsade kontakterna med omvärlden.