En del människor påstår att de får en massa bra idéer när de står i duschen. Det får jag aldrig, vilket kanske beror på att jag inte duschar tillräckligt länge. Jag tröttnar rätt snart eftersom det inte händer något i duschen, i varje fall inte i moderna svenska duschar som har samma temperatur hela tiden. Man blir uttråkad av all denna nedstrilande genomsnittstemperatur och får inga idéer, ty idéer föds ofta av konflikter.
Det kan man däremot få i utländska duschar där temperaturen kan skifta ordentligt, och man tvingas försöka tänka ut hur man ska kunna undvika det. I min gamla dusch i Paris hände det ofta att varmvattnet plötsligt tog slut. Jag blev varje morgon lika förvånad och rusade ut ur duschen och kom sedan på att det antagligen berodde på att varmvattenberedaren inte hade värmt upp tillräckligt mycket vatten för en lång och idéproduktiv dusch.
Så det återstod då bara för mig att klä på sig eller vänta en halvtimme om jag ville duscha mer.

Mina barn duschade kolossalt länge när de fortfarande bodde hemma, Men jag frågade dem aldrig när de kom ut ur badrummet om de fått några bra idéer. Istället klagade jag på dem att de slösade med varmvattnet och borde tänka på hur det påverkade växthuseffekten. Och på att de blockerade badrummet för andra, alltså mig, som ändå var den som betalade hyran. Ibland stod jag utanför och skrek, ”nu får du sluta, det är andra än du som bor här”.
Kanske störde jag då deras idéproduktion, men den verkar ha tagit ny fart sedan, när de slipper bo med mig, och kan duscha hur länge de vill.
Det finns många orsaker till att man inte får idéer när man duschar. För min del beror det bland annat på att jag tar av mig glasögonen och har svårt att tänka utan glasögon. Jag vill se ordentligt för att kunna tänka.
En del män påstår att de får idéer även när de rakar sig. Det gjorde till exempel Nicolas Sarkozy, som när journalisterna för några år sedan frågade om han någonsin funderade på att kandidera till presidentposten i Frankrike, sa: ”Ja, möjligen när jag rakar mig”.
När jag först hörde detta tänkte jag att Sarkozy menade att när han för en gångs skull inte hade något viktigare att tänka på kunde han möjligen tänka på något så hypotetiskt som om han ville bli president. Men det var i så fall var ett ytterst skenheligt yttrande, för jag tror inte att han tänkte på något annat under alla de år då hela hans liv var absorberat av tanken på att bli president.

Man kunde också tolka detta yttrande som att när han rakade sig såg han sig själv, den blivande presidenten, och imponerades av sin statsmannaliknande apparition. Men det var i så fall en ren livslögn, för var det något han saknade, så var det statsmannalikhet. Det krävdes för honom en immig badrumsspegel. Det behövde aldrig de Gaulle, som för övrigt säkert aldrig rakade sig själv utan nog lät barberaren i Colombey-les-Deux-Églises göra det.
Dessutom är det så intellektuellt krävande när man rakar sig att hitta alla områden med skäggstubb, att i varje fall jag måste koncentrera mig på det, och inte kan tänka på annat, och ändå är jag alltid rätt halvdant rakad.

För att kunna åstadkomma något ordentligt, vad det än är utom möjligen att tugga tuggummi, måste man göra det noga och inte tänka på något annat. Det vet alla joggare – för att springa bra måste man tänka på hur man springer. Börjar man tänka på annat så sjunker genast tempot.
Detta är en regel inom alla idrotter. Tennisspelare får inte tänka på annat, och inte heller höjdhoppare, Möjligen diskuskastare.
Ett annat tillfälle än dusch, rakning och jogging då många påstår sig få idéer är när de ligger och drar sig på morgonen.
Då får jag däremot massor av briljanta idéer. Men när jag gått upp och duschat är de som bortblåsta, precis som alla geniala infall jag får i drömmen.