Den svenska skolan har problem. Förfärande många elever klarar inte att gå ut med godkända resultat från grund- och gymnasieskolan. Den svenska skolan blir allt mer segregerad, detta drivs på av privatiseringarna.
Allt färre elever söker yrkesprogrammen efter att regeringen har tagit bort de högskoleförberedande kurserna som en naturlig del av utbildningarna. Antalet sökande till lärarutbildningarna är oroväckande lågt. När man talar med folk som är mitt i verksamheten så är missmod ofta en dominerande känsla som de förmedlar. Jag skriver detta utan att vilja svartmåla. Men varningstecknen måste tas på allvar.
För oss i arbetarrörelsen är detta en djupt oroande utveckling. Hela tanken på en bra likvärdig utbildning för alla oavsett bakgrund är hotad – ja delvis upphävd. Ändå fortsätter de borgerliga med Björklund att ha initiativet i skoldebatten – kanske borde vi göra något annorlunda för att vinna den och vända utvecklingen?
Den enskilt viktigaste skolfrågan vi kan driva framöver är att få stopp på den kaotiska sönderdelning av skolan som den ideologiskt motiverade privatiseringen leder till. Idag kan privata aktörer – mer eller mindre seriösa – i princip starta skolor som de vill medan kommunerna som dräneras på resurser får ”ta hand om resten”. Denna utveckling måste hejdas. Förbud mot att plocka ut privata vinster ur skolans verksamhet, ett verkligt kommunalt veto mot nya privata skolor och förbud mot religiöst baserade friskolor skulle med all sannolikhet vända utvecklingen. Här ska vi lägga vår tyngd i debatten – här har vi stort stöd för våra ståndpunkter och här kan vi verkligen påverka skolans framtid.
Betygsfrågans betydelse tror jag är överskattad. Vänsterns motstånd mot betygen missuppfattas ofta och vi uppfattas som ”flummare”. Utsikterna att vinna frågan är minimala, det visar den rödgröna överenskommelsen om betyg från årskurs sju. Varför inte acceptera det och lägga krutet på andra delar av skolpolitiken?
En fråga vi bör lyfta är yrkesprogrammens innehåll och status. En god och godkänd yrkesutbildning är en mycket viktig start för den som vill ha arbete och kunna försörja sig. Vi ska vara dem som slåss för bra kvalitet och bra praktik för yrkeseleverna. De ska dessutom ha rätt till högskolekompetens som en självklar del av utbildningen. Men vi behöver också fokusera på den grupp av elever som av olika anledningar inte klarar de högskoleförberedande kurserna. Hur ska vi se till att de ändå kan få en bra yrkesutbildning med värde på arbetsmarknaden och hyggliga teoretiska baskunskaper?
Ett typexempel på hur en fråga kan förloras på hur den formuleras är den om läxor. ”Förbjud läxor i skolan” är ett krav som stöter väljare ifrån oss medan ”alla barn har rätt till läxhjälp” är ett krav som gör att folk förstår vår skolpolitik. Läxornas roll i skolan är omstridd och alla skolor väljer inte att ge hemläxor. Jag lämnar den intressanta debatten till pedagogerna – och det tycker jag även att Vänsterpartiet kan göra. Däremot tycker jag att vi ska sätta fokus på att de barn som inte kan få hjälp hemma ska kunna få läxhjälp i skolan med personal på plats. Inte minst idag då bättre bemedlade föräldrar köper läxläsning till sina barn med hjälp av RUT-bidrag.
Som socialister vill vi ha en god likvärdig skola med tillräckliga resurser över hela landet. Vi vet att det inte är så idag. Privatiseringarna sliter sönder skolan. Glesbygden brottas med sina speciella problem där kommunerna ofta konkurrerar med varandra utan att se till helheten. Vi måste fråga oss om kommunaliseringen av skolan var så lyckad, det gäller inte minst gymnasieskolan.
