Vänsterpartiet behöver enas och ett väl förankrat partiprogram till kongressen 2024 är avgörande. Melinda Kandel från programkommissionen ondgör sig i Flamman nummer 3/2023 över ”de miljöengagerade”. Jag är med i gruppen som samordnar Vänsterpartiets miljö- och klimatnätverk och vill reda ut missuppfattningar. Att klumpa ihop miljöengagerade och skriva att kritiker reagerar ”med äckel och ilska” och ”Arbetarklassmännen, som i detta narrativ ses som en paria och något partiet absolut inte ska smutsa ned sina händer med att närma sig” blir parodiskt osakligt.

Inför kongresser är det debatt och åsikter uttrycks åt olika håll. Vänsterpartiet har många miljöengagerade, men det finns ingen fraktionsbildning som Melinda påstår. Vad enskilda personer publicerar eller yttrar står bara för dem och det finns en bredd av åsikter. Vänsterpartiets miljö- och klimatnätverk fattar inga gemensamma beslut utan ordnar webbinarier, informerar och bjuder in partiföreträdare och möjliggör diskussioner precis som andra nätverk inom partiet.

Valplattformen 2022 hade ett starkt fokus på miljö- och klimatpolitik i linje med Ekologiskt ekonomiskt punktprogram som slår fast att klimatkrisen inte kommer att ”lösas genom att vi lägger ansvaret på enskilda människor” och att ”det är nödvändigt med kraftigt ökade investeringar”. Melinda bidrar till mytbildning när hon skriver att den tidigare miljöpolitiken ”varit en fråga om privatmoral, livsstil och upplysning”.

I Valutvärderingen står följande: ”Partistyrelsen klarade inte fullt ut att förankra klimatpolitiken eller förklara anledningarna till det förändrade fokuset, utan bidrog i viss utsträckning till de missuppfattningar som uppstod”. Det antyder att det var en komplicerad debatt, men kritiken rörde främst bensinskatteuppgörelsen med M.

Partistyrelsen har tagit fram en ny ekonomisk politik och i rapporten Ny start för Sverige november 2023 beskrivs miljö- och klimatpolitiken på sidorna 69–84. Där uttrycks att effektiva utsläppsminskningar kan uppnås genom nya tekniska innovationer som innebär att utsläppen minskar, beteendeförändringar och minskad konsumtion och förändrad efterfrågan. Samt att återställandet av våtmarker och annan värdefull natur ytterligare kan minska utsläppen. ”Vänsterpartiet är på det klara med att det kommer krävas att alla dessa sätt implementeras för att vi ska nå verkliga resultat”. Den grunden borde kunna ena partiet i klimatfrågan om debatten förs sakligt.

Svepande svartmålningar av miljöengagerade i V med statligt stöd är motorn i klimatomställningen och de rikaste måste ställa om mest. De som har svensk medelinkomst, 32 000 kronor i månaden (2021) hör till den rikaste tio procenten globalt som står för nära hälften av världens utsläpp. Det är i förståelsen av hur mycket utsläppen behöver minska genom beteendeförändringar och ändrad konsumtion som skärningspunkter i debatten kan uppstå eftersom stora investeringar medför utsläpp när de byggs upp innan de kan bidra till minskning.

Vi behöver en konstruktiv debatt och ett förslag till nytt partiprogram som kan ena Vänsterpartiet och bidra till en kraftfull opposition mot högerpolitiken.

Gertrud Ingelman är ledamot i partistyrelsen och med i gruppen som samordnar Vänsterpartiets miljö- och klimatnätverk.