Ett par vänner till mig överväger att ta sina barn ur den kommunala skolan, eftersom de är trötta på den ensidiga samhällsbild man lär ut. Och jag tänker att det talas mycket om friskolornas vara eller icke vara, men att det är minst lika viktigt att diskutera den kommunala skolans innehåll. Svenska skolelever behöver förberedas bättre för att klara kraven från framtidens arbetsmarknad, anser våra folkvalda. Därför vill de att skolan skall utveckla elevernas entreprenörsanda.
I socialdemokraternas utvecklingsplaner för skolan betonades vikten av elevernas ”kreativitet, förändringsberedskap, kommunikativa förmåga, språkfärdigheter och sociala kompetens”.
Skolverket och utbildningsdepartementet deltog, tillsammans med Jönköpings och Kristianstads kommun, i Nordiska Ministerrådets fyraåriga projekt ”Entreprenörskap som utbildningsmål för ungdom 1997-2000”.
Dessförinnan hade Nutek (Sveriges myndighet för frågor som rör näringslivets utveckling) startat ett projekt för att stimulera entreprenörstänkandet i skolan och bildat ett nätverk för att ge lärare verktyg och kunskap i det nya ämnet.

I Norrbotten har Länsstyrelsen drivit företagsamhetsprogram i skolan. Andra län och kommuner har fastslagit långsiktiga övergripande planer för att förändra utbildningssystemet så att det bättre förbereder eleverna för att bli företagare.
I Västra Götaland har bland annat Ale kommun drivit Utbildningssamverkan Skola – Näringsliv.
Målet är att skapa förutsättningar ”för eleverna att utveckla ett entreprenöriellt tänkande och få insikt om företagandets villkor”. Primärt vill Ale kommun utveckla kontakter mellan grundskola och näringsliv, men även utveckla samarbetet mellan gymnasieskolor och näringslivet. Staten finansierar, genom Nutek, med 1.340.000 kronor.
Att eleverna skolas in i den värld de skall möta är i sig ingenting underligt. Det är tanken bakom att de lär sig läsa, skriva, räkna, analysera text och så vidare. Men undervisningen i grundskolan har hittills inte varit specifikt inriktad på någon del av arbetsmarknaden och när detta nu förändras verkar inriktningen påfallande ensidig.

Om eleverna skolas till företagare, kanske vi även bör skola in dem i andra delar av arbetslivet. Varför inte ett samarbete med facket för att skola in dem i livet som anställd? Varför inte lära dem hur man driver ett kooperativ?
I rättvisans och valfrihetens namn bör den kommunala skola visa på alla de tankar och möjligheter som finns i samhället. Annars nedlåter vi oss till att endast forma framtidens arbetsmarknad genom att låta skolan anpassa barn till den.