I slutet på september valdes Sverigedemokraten Julia Kronlid, tidigare framför allt känd för sitt starka abortmotstånd, till riksdagens andre vice talman. Hon tror inte på evolutionen och är inte helt säker på om jorden är äldre än 6 000 år. Det senare har noterats som en lustig detalj, i klass med det märkliga huckle hon bar under riksdagens öppnande. Prästen och KD-riksdagsmannen Hans Eklind har menat att hånen mot Kronlid är ett uttryck för kristofobi. Även till vänster har vissa önskat att vi ska fokusera på Kronlids politik som vice ordförande för ett fascistiskt parti. Invändningarna bygger på missförståndet att kreationismen skulle vara opolitisk. Det är dessvärre fullständigt fel.
När kreationismen uppstod i Förenta staterna på 1910-talet var den inte nödvändigtvis höger. Snarare var det evolutionsteorin som förknippade med socialdarwinism och låt gå-kapitalism. En av periodens kändaste evolutionsmotståndare var presidentkandidaten William Jennings Bryan, ledare för Demokraternas progressiva flygel.
Kreationismen föddes ur en konflikt inom den amerikanska presbyterianska kyrkan. Från 1880-talet hade pastorer och teologer influerats av den så kallade högre kritiken, utvecklad av tyska hegelianer som Feuerbach, där bibeltexter analyseras med metoder från lingvistiken, litteratur- eller historievetenskapen. Under första halvan av 1910-talet bildade den högre kritikens motståndare en rörelse kring skriftserien The Fundamentals, finansierade av oljebaronen Lyman Stewart. De blev kända som fundamentalister.
För fundamentalisterna var bibeln bokstavligt sann och direkt förmedlad av den Helige Ande. I grunden fanns en amerikanskt populistisk misstro mot akademiskt snobberi. Att förstå bibeln krävde inga specialkunskaper, enbart tro. Det dröjde förstås inte länge innan fundamentalisterna hamnade i konflikt med evolutionsteorin, särskilt dess roll i skolan.
De flesta kristna hade vid denna tid accepterat evolutionsteorin. Om bibelns skapelseberättelse ses som en metafor finns inget större problem att kombinera tron på Skaparen och evolutionen som dess metod. För fundamentalisterna blev det svårare. Om första Mosebok bokstavligen beskriver ett historiskt skeende finns inget utrymme för Darwin.
Efter första världskriget fick fundamentalister igenom lagstiftning mot undervisning i evolutionsteorin i flera sydstater. 1925 åtalades läraren och socialisten John T. Scopes i Dayton, Tennessee, för att ha brutit mot en sådan lag.
Åklagarsidan företräddes av självaste William Jennings Bryan. Försvarsadvokat blev en av landets kändaste jurister, den tidigare fackföreningsadvokaten Clarence Darrow. Det var två av den progressiva rörelsens giganter som drabbade samman i Tennessees julihetta. Rättegången följdes med intresse av media och blev den första att sändas i nationell radio.
Scopes dömdes men friades senare på en teknikalitet. Båda sidor kände sig som vinnare. Kustliberaler fick skratta åt satirikern H.L Mencken, som gärna använde kreationisterna i sina skildringar av korkade lantisar. Fundamentalisterna å sin sida började ta kontroll över lokala skolstyrelser. Läromedelsförlag upptäckte att deras böcker inte gick att sälja i delar av landet om de innehöll kapitel om evolution.
Den 4 oktober 1957 placerade Sovjetunionen världens första konstgjorda satellit, Sputnik-1, i omloppsbana. Förenta staterna drabbades av panik. Sovjetunionen höll på att passera dem i teknologisk utveckling. Fokus riktades mot den eftersatta utbildningen i matematik och naturvetenskap. De federala myndigheterna lät ta fram nya läromedel i biologi med stor vikt vid evolution och genetik.
Skolan i Little Rock, Arkansas, hade blivit känd som slagfält i kampen mot skolsegregation. 1968 hamnade den åter i centrum för ett viktigt rättsfall. Skolans nya lärobok, Modern Biology, var i praktiken olaglig i Arkansas eftersom den beskrev evolutionsteorin som vetenskap. Fallet gick hela vägen till Högsta domstolen som 1968 förklarade att förbudet stred mot konstitutionen.
Fundamentalisterna omgrupperade. I stället för förbud lanserade de kreationismen som en ”alternativ teori” som skulle ges lika mycket utrymme i undervisningen som evolutionsteorin. 1987 fann dock Högsta domstolen att en lag i Louisiana som krävde undervisning i kreationism också var konstitutionsvidrig. Kreationismen muterade igen.
1999 jobbade Matt Duss extra i kopieringsrummet i en kontorsbyggnad i Seattle när han fick i uppdrag att kopiera ett dokument märkt ”Top secret”. Titeln var The Wedge, Kilen. Efter att ha bläddrat igenom de drygt tio sidorna insåg Duss att han kommit över något uppseendeväckande. Han gjorde i hemlighet en extra kopia för att dela på internet.
The Wedge var ett internt dokument från den högerkristna tankesmedjan Discovery Institute. Manifestet beskrev en ambitiös 20-årsplan med målet: ”inget mindre än att störta materialismen och dess kulturella arv” genom att lansera teorin om ”intelligent design”.
Enligt teorins förespråkare var den helt vetenskaplig och utan bibliskt innehåll. I realiteten skapades teorin som följd av ännu ett nederlag för kreationisterna i Högsta domstolen. 1987 beslutade denna att Louisianas lagstiftning, som tillät att kreationism lärdes ut i skolor, inte var okej. En grupp kreationistiska läromedelsförfattare satt då med en nästan färdig lärobok, men tvingades att snabbt byta ut alla referenser till mot det mer vetenskapligt klingande intelligent design.
Attacken på evolutionsteorin var bara kilens spets. The Wedge pekade ut tre huvudfiender: Darwin, Marx och Freud. De tre hade enligt Discovery Institute lagt grunden både för välfärdsstaten och social ingenjörskonst, vilka båda ansågs vara katastrofer som förstört hela den västliga civilisationen. Kritiken ligger långt från William Jennings Bryans motstånd mot låt gå-kapitalism. Discovery Institute finansierades av multimiljonären Howard Ahmanson, en anhängare av den kontroversiella teologen R. J. Rushdoony som förespråkade dödsstraff för homosexuella, att ersätta sekulär lagstiftning med biblisk lag och menade att svarta var ”naturliga slavar”.
The Wedge fick inte riktigt den samhällsomstörtande kraft författarna hoppats på, kanske delvis på grund av Matt Duss extra kopia.
Men sedan 1990-talet har fundamentalismen varit integrerad med den politiska högern. Projekt som Moral majority – den Moraliska majoriteten – som använde konservativa religiösa värderingar och moralpanik för att få soffliggande kristna att rösta republikanskt har i snart femtio år stärkt den här trenden. Hatet mot Darwin, Marx och Freud grundar sig på ett motstånd mot alla politiska rörelser som hävdar att världen och samhället går att förstå och förändra. Man ska, som sagt, bara behöva tro.
2005 förlorade intelligent design-förespråkarna en viktig rättegång i Dover, Pennsylvania. Med The Wedge avslöjad hade de svårt att argumentera för att de inte stod för religiösa inslag i undervisningen. I dag är den amerikanska högern mer upptagen av klimatförnekande och kampen mot kritisk rasteori än mot evolutionen. Men även där återkommer den hånfulla inställningen till vetenskap. Och att deras traditionella stridsfrågor har dalat på agendan betyder inte kreationisterna har försvunnit. De har bara muterat igen. I Sverige har de tagit över ett av landets högsta ämbeten.
