Jan-Erik Gustafsson är universitetslektor på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, där han ägnar sig åt mark- och vattenhushållning. Han är dessutom ledamot i KTH:s fakultetskollegium, där folk från varje institution träffas regelbundet för diskussion.
Bland de många internationella samarbeten Jan-Erik Gustafsson deltar i, finns ett så kallat Tempusprojekt tillsammans med det palestinska universitetet Bir Zeit i Ramallah på Västbanken.
Vid ett samtal med denna skolas chef Ziad Mimi ställde Jan-Erik Gustafsson frågan om på vilka sätt man från svenskt håll skulle kunna hjälpa studenterna i Palestina. Han fick ett tydligt svar.
– Tala om för folk hur vi har det, precis så svarade chefen, berättar Jan-Erik Gustafsson.
Denna ögonöppnare fick Jan-Erik Gustafsson att undersöka läget för de palestinska studenterna, en enligt Gustafsson allt annat än upplyftande situation. I teorin är palestinier välkomna till israeliska högskolor och universitet, men i praktiken är det väldigt få som kommer in, och vanligen är det då mindre kontroversiella program man ges tillträde till, och inte exempelvis tekniska högskolor.
En egenhet som håller palestinierna ute är det faktum att dessa inte betros att ingå i armén, och för att sedan bli antagen vid universitet är militär erfarenhet en tungt vägande merit.
Etisk policy
Vid hemkomsten till Sverige bläddrade Jan-Erik Gustafsson i KTH:s etiska riktlinjer, och fick då syn på dess allra första strof, där det konstateras att KTH:s verksamhet ”bygger på en värdegrund baserad på mänskliga rättigheter, demokrati och en fri och öppen diskussion”.
Gustafsson kände att detta går stick i stäv med villkorslöst samarbete mellan KTH och israeliska högskolor.
– Jag har precis fått veta att det endast finns åtta procent arabiska studenter, trots att den arabiska delen av befolkningen i vissa fall ligger på 28 procent. Det känns inte rätt.
Gustafsson skickade därför ett förslag till det fakultetskollegium han medverkar i, ett förslag om att rekommendera rektorn besluta ”att i avvaktan på en långsiktig lösning av konflikterna med Palestina och Libanon KTH i enlighet med sin etiska policy endast kan samarbeta med israeliska universitet och utbildningsinstitutioner som offentligt deklarerar att de respekterar att en israel och en arab, en jude och en muslim har samma mänskliga värde och rättigheter”.
Reaktionen gjorde Jan-Erik Gustafsson både förvånad och bekymrad.
– Frågan togs upp under ”övriga frågor”, och avfärdades totalt. De övriga påstod att frågan var politisk, och att vi därför inte kunde nå en överenskommelse.
Enligt Gustafsson fanns det de som kom fram efteråt och förklarade att de var eniga med honom i sakfrågan, men att de inte tyckte sig kunna ta upp frågan i kollegiet. Dock fanns även ett starkt motstånd, däribland från professor Anders Lindquist, som ska ha talat om Jan-Erik Gustafsson och dennes ”extremistiska politiska plattform”.
När Flamman ringer upp Lindquist för att få dennes utblick över vad som egentligen hänt, blir svaret korthugget. Först säger Anders Lindquist att Jan-Erik Gustafsson varit helt ensam om sin åsikt, men sedan bryter han av.
– Flamman hör inte direkt till mina favoriter. Jag avskyr kommunister, och vill inte vara med.
Även KTH:s rektor Anders Flodström, till vilken Gustafsson skrivit ett brev i ämnet redan i augusti, har varit omöjlig att nå för en kommentar.
”Undviker att ta ställning”
Jan-Erik Gustafsson berättar med ett skratt att han visserligen är känd på KTH för sina åsikter, men sedan samlar han sig.
– Om KTH ska ha ett etikprogram, så måste ju den här sortens frågor ingå. Här tar man inte ens upp frågan till diskussion, utan man undviker helt att ta ställning.
