MANILA. Tv-programmet, ett spelprogram med höga pengavinster, är mycket populärt bland landets fattiga befolkning. Olyckan har satt fokus på Filippinernas fundamentala problem, en ekonomisk och strukturell kris som tycks fortgå oförtrutet.
Kritiken mot Arroyo och hennes styre är brett och spänner sig från vänstergrupper till militären till den katolska kyrkan. Vad kritiken i huvudsak riktar in sig på är bristen på arbetstillfällen och de sociala konsekvenserna – samt den utbredda korruptionen.
Ägandet i landet Filippinerna är koncentrerat till ett litet antal familjer som ofta lever utomlands, företrädesvis i det forna kolonisatörlandet USA. Från den filippinska kapitalist- och jordägarklassens sida finns ingen vilja att skapa en balanserad och stabil ekonomi. Dess egna intressen är redan garanterade genom kontakter inom landets politikerkår och administration, alltså återfinns inga sådana ambitioner inom den politiska apparaten heller och landet sjunker djupare ner i ett förlamat kristillstånd.
Att landets BNP inte ser katastrofal ut på pappret beror på de över åtta miljoner migrantarbetare som skickar hem pengar till sina familjer.
– År 2005 beräknas 10,5 miljarder dollar ha tillkommit den filippinska ekonomin utifrån, men det är bara de pengar som sänds via banker så den verkliga siffran är högre, säger Ellena Sana på Center for Migrant Advocacy.
– Migrantarbetarna åker inte utomlands bara av ekonomiska skäl. De åker för att få vardaglig trygghet, kunna leva i fred under icke-korrupta regimer, säger Ellena Sana.
Hon uttrycker det missnöje man möter överallt. Bortsett från den elit som styr landet tycks alla överens: Arroyo ska bort. Många formulerar en ännu radikalare önskan: Systemet i Filippinerna måste förändras i grunden.
Sådana planer existerar i öppen dager. Rykten om en förestående statskupp i någon form har övergått till en mer eller mindre öppen diskussion.

Progressiv militär
Flera källor bekräftar för Flamman att informella möten och samtal pågår.
– Man har samlats; organisationer, partier, sociala krafter och folk från företagsvärlden. Man diskuterar möjligheten till ett reformerat styre, inrättandet av en temporär övergångsregim. Vissa skulle kalla det för en revolution, säger en aktivist till Flamman och tillägger:
– Det finns två möjligheter till statskupp. Antingen en högerstyrd militärjunta eller en progressiv militär styrning i samarbete med sociala rörelser och partier.
Militären är nyckeln för att förstå maktkampen och statskuppsryktena i Filippinerna.
Fraktionsmotsättningar på­går öppet. Dagligen rapporteras det om dem i media. Det är officerare, trötta på korrumperade generaler styrda av ägarfamiljerna, som revolterar.
Konflikten är inte ny. Till exempel har två verksamma fraktioner figurerat redan i en misslyckad statskupp på 1980-talet, där målet var att avsätta dåvarande presidenten Corazón Aquino.
I uttalanden uppmanar militära grupperingar förankrade bland de lägre officerarna att landets medborgare ska resa sig mot Arroyo, för en reformering av landet. I december upprättade en förrymd marinkapten en hemsida där han agiterade för civil olydnad inom militär och bland allmänhet. För drygt 14 dagar sedan fick två officerare disciplinära åtgärder för att ha burit t-tröjor till stöd för marinkaptenen. Vilket i sin tur har orsakat ett ännu större stöd för honom inom militären.
President Gloria Arroyo har varit i hårt blåsväder sedan den så kallade Hello Garci-affären i maj 2005, där en bandupptagning gav bränsle till misstankarna om manipulation av valresultatet. Det var i maj 2004 som valet förde Arroyo till makten. På juridisk väg försöker hon nu få det kommande valet uppskjutet, för att kunna sitta kvar till 2010. Verkställande av denna plan kommer att ske senast till sommaren, varpå trycket på hennes avgång ökar och tidsmarginalen för de som önskar ett kuppartat maktskifte minskar.