Tre och en halv miljoner kronor. Så mycket skiljer det fortfarande i livsinkomst mellan män och kvinnor i Sverige. Sedan början av 1980-talet har kvinnornas löner, som andel av männens, endast ökat med några få procentenheter. Och i dag – i mars 2015 – är lönegapet mellan könen 13,4 procent.
Det innebär att genomsnittskvinnan tjänar 4 500 kronor mindre än genomsnittsmannen varje månad.
LO:s senaste lönerapport pekar åt samma håll. Även mellan mans- och kvinnodominerade arbetaryrken ökar lönegapet. Sedan år 2000 har kvinnliga arbetare fått en genomsnittlig lönehöjning på cirka 7 900 kronor. För männen ligger den siffran på 8 500.
– En verkstadsarbetare och en undersköterska har lika lång yrkesutbildning, men ändå tjänar verkstadsarbetaren 2 800 kronor mer i månaden om båda jobbar heltid, säger Ulrika Lorentzi, jämställdhetspolitisk utredare på fackförbundet Kommunal.
Där anses lönegapet bero på så kallad värdediskriminering. Kommunals ordförande, Annelie Nordström, och avtalssekreteraren Lenita Granlund, förklarade det så här i en debattartikel i Expressen nyligen: ”Verkstadsarbetaren antas vara en man och tjänar därför mer än undersköterskan som antas vara en kvinna”.
– Det handlar om hur olika yrken värderas. Arbeten som tidigare har varit obetalda, och som nästan alltid har utförts av kvinnor, värderas fortfarande inte för vad de verkligen är värda, säger Ulrika Lorentzi.

Alla män har högre lön

En av dem som har erfarenhet av att jobba inom ett låglöneyrke är 28-åriga Elin Eriksson. Hon är servitris i Stockholm och har varit i restaurangbranschen sedan 16-årsåldern.
– Även i min bransch finns det en löneklyfta mellan män och kvinnor som inte går att förklara bort. Trots att männen varken har högre utbildning, eller längre arbetslivserfarenhet, så är de alltid attraktivare för arbetsgivarna, säger Elin Eriksson.
Är det någonting som du har märkt av personligen?
– Ja, det är klart. Alla män på min arbetsplats har högre lön än mig, och när en ny arbetsledare ska tillsättas slumpar det sig alltid så att det blir en man. Senaste gången det hände trodde vi att en tjej som hade jobbat här i tio år – som vi såg som en inofficiell arbetsledare – skulle få den tjänsten. Men i stället blev det en kille som aldrig hade jobbat här förut.
Hur kändes det?
– Man blir fruktansvärt trött. Vi försökte framföra våra åsikter via fackklubben, men det var ingen som brydde sig.

Regeringens låga ambitioner

För att råda bot på lönegapet mellan kvinnor och män föreslog den rödgröna regeringen flera insatser i sin budget i höstas. Bemanningen i äldreomsorgen skulle öka så att anhöriga – ofta kvinnor – inte skulle tvingas gå ned i tid för att vårda äldre släktingar. Förskolan skulle byggas ut för barnomsorg på obekväm arbetstid och underhållsstödet för ensamstående föräldrar skulle höjas.
Av detta blev intet eftersom Alliansen, tillsammans med Sverigedemokraterna, röstade ned regeringens budget. Och även om regeringens ambition fortfarande är jämställda löner så kritiseras flera lösningar för att vara overksamma. Det statliga Medlingsinstitutet, som ska verka för en väl fungerande lönebildning, tycks exempelvis inte se undervärderingen av kvinnodominerade jobb som ett problem det behöver lösa.
– Man borde kunna önska sig mer av en regering som kallar sig för feministisk, säger Ulrika Lorentzi på Kommunal.
Hon riktar även kritik mot Delegationen för jämställdhet i arbetslivet som i månadsskiftet maj/juni ska presentera en statlig utredning med förslag på hur könslöneskillnaderna kan minska.
– Delrapporterna som har tagits fram har inte lyft frågan om värdediskriminering utan fokuserar bland annat på hur familjelivet påverkar löneutvecklingen för individen, men det är ett tjänstemannaproblem. För våra medlemmar sitter lönerna fast redan innan – oavsett om man får barn eller inte, säger Ulrika Lorentzi.

Norm som gynnar män

En av delrapporterna, Lönsamt arbete – familjeansvarets fördelning och konsekvenser, är skriven av forskarna Charlotta Magnusson och Magnus Nermo vid Stockholms universitet. De har studerat hur löneskillnaderna ser ut för olika familjetyper och har kommit fram till att lönegapen ser väldigt olika ut beroende på yrkeskvalifikation.
– Jämförs män och kvinnor som har barn i ett förhållande så är könslöneskillnaderna störst i högkvalificerade jobb. Mellan barnlösa ensamstående män och kvinnor är löneskillnaderna betydligt mindre – och de varierar inte heller mellan hög- och lågkvalificerade jobb, säger Charlotta Magnusson.
Med andra ord: Hon håller med Ulrika Lorentzi om att familjelivet inte spelar någon avgörande roll för löneutvecklingen inom lågkvalificerade jobb.
Det finns flera förklaringar till att lönegapet mellan kvinnor och män är svårt att minska. En av dem är den så kallade ”industrinormen” – ett lönebildningssystem som gynnar mansdominerade jobb inom industrin. Kommunal kallar systemet för ett lönelås eftersom kvinnodominerade yrken aldrig får en chans att komma ikapp mansdominerade yrken eftersom alla ska få lika mycket löneökning i procent.
– Många tänker att det är industrin som får samhället att gå runt, men det gäller välfärden också. Lönebildningen får inte bli för politisk, men det måste till en större procentuell löneökning i kvinnodominerade yrken så att de kan komma ikapp de manligt dominerade. Annars kommer vi aldrig att få jämställda löner, säger Ulrika Lorentzi.