Vad har medie- och filmbranschen gemensamt?

De håller på att dö.

Weinstein, Timell, Lasse Kronér och ”medieprofilen” från Aftonbladet. Sårade gamla lejon i en bransch som håller på att omdanas utifrån aspekter av vem som har makt, pengar och inflytande.

Redan för tio år sedan gick det rykten om Martin Timell. Då var det bara rykten. Men i en tid där branschen Timell verkar i är döende, så är det lättare att låta någon som Timell få ta konsekvenserna av sitt handlande.

För tolv år sedan, när musikern och skådespelerskan Courtney Love i en intervju gav unga tjejer i Hollywood tipset att aldrig följa med på en Harvey Weinstein-fest, så fick hon inga fler roller. För Weinstein hade det inflytandet – men det har han inte längre. När Weinsteins filmer inte längre drar in lika mycket pengar, så är det inte lika farligt att outa honom. Cissi Wallin namngav inte ”medieprofilen” tidigare, för han hade stort inflytande i branschen hon arbetade och försörjde sig i. Hans inflytande är inte längre lika stort.

Varken medie- eller filmbranschen har samma behov av dessa tidigare inflytelserika män. Som offer för dem behöver kvinnor inte längre hålla käften om övergrepp och trakasserier för att få fortsätta jobba med sitt program eller ha kvar sin praktikplats.

På många sätt så är #metoo-kampanjen en seger för kvinnorna i medie- och filmbranschen. Det är här kampanjen har gett resultat. Nu går det runt män och är rädda för att bli outade eftersom det sociala priset kvinnor betalar för att göra det är inte längre lika stort. När alla gör det samtidigt är det nästan obefintligt.

Men problemen finns ju såklart kvar, det ser inte likadant ut överallt bara.

I ett reportage i den amerikanska tidningen The Atlantic från i april i år skriver Liza Mundy under rubriken ”Why is Silicon Valley so awful to women?” om rasismen och sexismen i den så kallade tech-världen. Det händer så otroligt lite, trots att många av de stora företagen har pratat om ”mångfald” i snart ett decennium. Få vågar outa några namn i Silicon Valley, ingen skriver om företagsledare eller chefer som beter sig som männen vi har fått se falla i kölvattnet av #metoo. Antagligen för att dessa män fortfarande sitter på reell makt.

För att inte tala om politiken. Där är priset fortfarande enormt högt för att anklaga ”fel” personer. Människor i allmänhet håller kvar vid gamla vänskapsrelationer och lojaliteter i hundra år, eftersom de kan vara beroende av varandra i eventuella maktpositioner i en obestämd framtid. Snusk Gubbsson, älskad ordförande för kommunstyrelsen i Gubbsta, tafsar på en ung politisk sekreterare, så nu ska hon lyfta ärendet med andra av Gubbssons kollegor…och kasta iväg sina drömmar om att få politiska uppdrag med tyngd och gå tillbaka till sitt kassörsjobb – inte så troligt. Då håller man käften.

#Metoo behöver spridas till alla sektorer och till hela arbetsmarknaden för att göra skillnad för fler. Regeringen har insett att man måste smida medan järnet är varmt och säger sig vilja samla arbetsmarknadens parter för att prata om hur man tillsammans kan minska sexuella trakasserier och övergrepp på jobbet.

Det är säkert bra, för det finns lagar som förbjuder diskriminering och sexuella trakasserier, de måste efterföljas.

Men det behövs också politiska förslag som gör det möjligt, mindre jobbigt och inte lika socialt dyrt att berätta om trakasserier och övergrepp – även för människor som jobbar utanför medie- och filmbranschen.

Det behövs politiska förslag som gör det möjligt, mindre jobbigt och inte lika socialt dyrt att berätta om trakasserier och övergrepp – även för människor som jobbar utanför medie- och filmbranschen.

I LO:s jämställdhetsbarometer från 2017 så visar statistiken att visstidsanställda är överrepresenterade bland de som utsätts för sexuella trakasserier, oavsett ålder. Här har regeringen möjlighet att tillexempel ta bort ”allmän visstid” – en anställningsform som tystar tjejer och kvinnor på alla arbetsplatser genom att lagligen göra personalen utbytbar och därför i beroendeställning till chefen.

#Metoo är en enorm kraft, skapar samtal och gemenskap i ett kvinnokollektiv som är brett och brokigt – men som existerar. Det står klart att när kvinnor organiserar sig och sätter press, så händer det grejer. I alla branscher runt om i samhället, i näringslivet och inte minst i politiken, måste vi göra upp gamla patriarkala strukturer och traditioner som göra att svin skyddas och kvinnor fortsätter utsättas för trakasserier och övergrepp.

Överallt i samhället måste priset för att berätta vara lägre än priset av att hålla käften.

Kvinnor i alla branscher – förena er!