Dagarna före jul kallade Finanspolitiska rådet till presskonferens för att berätta att nya låglönejobb måste fram för att skaffa jobb åt alla nyanlända flyktingar. Rådets ordförande John Hassler var uppenbarligen inte nöjd med genomslaget, för häromdagen gick han ut igen och sa samma sak. Inte som en del av en vetenskaplig granskning, inte med anledning av en ny rapport, utan bara för att driva politik. Det är ganska aggressivt agerat av en inrättning som egentligen har en ganska smal instruktion: att utvärdera finanspolitiken. Att lansera förslag om ”kriskommissioner” för jobben, som i december, ingår knappast i rådets jobb.

Högern är bra på att bygga institutioner. Finanspolitiska rådet måste vara en av de mest lyckade, ett slags nyliberal ekonomklubb upphöjd till myndighet. Och det levererar! Höjningen av a-kassan i höstas fick såklart kritik – det kommer ju som ett brev på posten om man ber en liberal nationalekonom, det vill säga med dokumenterat ointresse för empiri, att uttala sig. (Och några andra slags ekonomer kan naturligtvis aldrig slå sig fram till en post i Finanspolitiska rådet. Anders Borgs löfte om ett brett sammansatt råd har aldrig förverkligats.)

Idépolitiskt är rådet ett barn av 80- och 90-talets normpolitik: tankarna om att ekonomi är en fråga för experter; om att politiker måste sätta tvångströjor på sig själva för att inte plötsligt tappa koncepterna och göra saker som väljarna efterfrågar. Men det är, som sagt, smart institutionsbygge också. Högern har en uppsättning argument. De skapar en myndighet som upprepar argumenten. Sedan har de både en uppsättning argument och en auktoritativ källa att använda i debatten. Att de själva då och då fått kritik är en bisak: i huvudsak är rådet en megafon åt den dominerande liberala nationalekonomin.

Att regeringen borde avskaffa en grupp nationalekonomer som sitter och motarbetar den förda politiken är självklart. Det finns en socialdemokratisk finansminister som har gjort det en gång: Bosse Ringholm lade ned Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, 2003. Även det, mestadels, en plattform för högerekonomi.

Ringholm fick skäll såklart, men sådant blåser förbi. På lång sikt var det klokt. Om den nuvarande regeringen lade ned Finanspolitiska rådet skulle det bli en likadan debatt om att regeringen inte vill ha kritik. Men vad är alternativet? Ska högern få bygga in högerideologi i staten utan motstånd?

Sådana här fajter måste Socialdemokraterna ta. Man kan inte ha en borgerlighet som går fram som en slåttermaskin och sedan en socialdemokrati som är artig och timid. Saker och ting måste återställas. Skatter måste upp igen. Anders Borgs institutioner måste raseras. Kolla på hur borgerligheten gör. För hur gick det med ESO som Bosse Ringholm la ned? Det återinstallerades av alliansen 2007. Sådana är de, borgarna: de envisas, återställer, bygger institutioner. Vi måste svara med samma mynt.