I sommar valde jag att logga ur. Jag behövde det efter ett tufft år. Jag läste vissa inlägg och artiklar men i övrigt har jag ägnat mig åt sommar, ledighet och har varit inriktad på att öka lusten för politiskt arbete genom att samla kraft. Processen inom vänstern rullar nu på och jag hoppas att vi kan ha en lugn och saklig diskussion och inte en svart-vit där vi stämplar ut varandra.
När jag nu går ut och tar ställning för Jonas Sjöstedt är det ett mycket medvetet val. Jag vill att vänstern tar nya tag; politikens sakinnehåll, vår marknadsföring och vår organisation behöver ses över. För det krävs nytänk av personer som inte har suttit i partistyrelse, VU eller på annat sätt varit djupt involverade i att forma det parti vi har idag.
Det är inte Lars Ohly ensam som ska bära ansvaret för det läge vi befinner oss i utan även det lag som han har varit lagkapten för. Det finns alltid en fara i att de som styr ett parti eller en partigrupp blir för lika och tycker för lika. De som väljer att vara i intern opposition riskerar att stämplas ut eller ignoreras. Det är inte bara Vänsterpartiet som har det problemet utan samtliga partier.
Jag skulle önska att vi kunde jobba mer i lag och inte hela tiden vara så måna om vår position att vi väljer att se varandra utifrån ett svartvitt perspektiv. Jag är trött på att vi odlar fram politikens primadonnor och vill i stället se ett utpräglat lagjobb på alla nivåer där det finns en självklar inriktning på att dela med sig av erfarenhet och kunskap. Att uppmuntra varandra, ge varandra beröm, lyfta varandra är en självklarhet på många arbetsplatser Det måste vi också lära oss. Mer generositet kommer att gynna det interna klimatet. Jag lovar.
Min erfarenhet är att många politiker slutar sina uppdrag för att de inte orkar med fyra möten i veckan på kvällstid. Det politiska livet i min värld (Stadshuset i Stockholm) är otidsenligt. Vem ska orka ha ett jobb, en käresta och barn samtidigt med ett politiskt engagemang? Delar vi på uppdragen orkar vi mer. Risken är annars att politiken bärs upp av män och kvinnor som sätter ribban för högt och som kräver av sina medpolitiker att de ska orka lika mycket för att platsa in i laget.
Delat ansvar och delade uppdrag innebär rimligtvis en möjlighet att leva ett ”helt liv” som inkluderar annat än politik, vi ger alla chansen att vara en hel människa.
Delat partiledarskap: Ja, absolut men det viktiga för mig är att vi får en partiledare, partistyrelse och ett verkställande utskott som drar upp nya riktlinjer och tar nya steg för att bredda vänstern och bli mer inkluderande. Att vi lyckas attrahera de unga, de från arbetarklassen och de som har allt och vinna på vår politik. För att göra det måste vi hitta en annan ton och inte vara så förutsägbara och akademiska.
Den politik vi ska bygga ska vara ”rotad” i människors vardag och gå att känna igen sig i. Idag är så många svenskar otrygga, vi lever i ett samhälle där individualismen har slagit ut det kollektiva.
Vår roll måste vara att visa på tydliga alternativ som är begripliga för dem vi vänder oss till och vi måste våga vara djärvare. Storstadsfrågorna måste få ett större utrymme och i strategin för att nå fler i storstaden måste vi hjälpas åt; på lokal nivå, landstingsnivå och på riksplanet. I Stockholm har vi backat i två stora SCB-undersökningar, det är allvarligt. I Stockholm där marknadskrafterna har tagit över och där våra skattepengar går till vinstdrivande företag måste vi hitta en linje där vi kan visa att det kollektiva ägandet av bostäder, ett skolsystem som gynnar en stad på lång sikt etc. är bra för hela staden.
Vi måste göra ett gigantsikt arbete och hitta nya vägar även för politiken i Stockholm och de övriga storstäderna.
Det har talats mycket om hög ålder som ett hinder i det politiska arbetet. Jag är för blandad kompott; unga, medelålders, äldre. Min erfarenhet är att ålder har förts på tal när det gäller kvinnor i högre utsträckning än män. Äldre kvinnor (50+) flyttades ner på listan vid nomineringsmöten, äldre män flyttades upp. Lite light Berlusconi kan anas. Släta pannor säljer mer än rynkiga? Förnyelse behöver ju inte innebära att just en 50-åring är passé, förnyelse måste innebära att vi vågar ta in nya personer i maktsfären, om de är 25 eller 55 spelar för mig ingen roll. Det viktiga är att de är politiker som är öppna för lagjobb, öppna för förändring och öppna för bra diskussioner där vi ”pallar” att tycka olika utan att stämpla varandra.
Vänstern behövs men vi har ett jättejobb framför oss.
Vi i vänstern behöver göra en rejäl ”makeover” på alla plan liknande den Moderaterna gjorde 2002. Varenda sten behöver lyftas. Vi är så dj-la bra men vi kan bättre!
