En populär plats för dramatiskt berättande är ”Under civilisationens tunna fernissa”. Vad händer när man skrapar på ytan hos Manhattans elit? Vilken är dynamiken i en dysfunktionell Norénrelation? Vad hittar David Lynch vid foten av den amerikanska drömmen? Någonting har hänt, redigerad av Pelle Sunvisson på Federativ Förlag, må vara en dokumentär skildring av arbetsmarknaden, men det är en bok att läsa precis så – hur ser det bortträngda ut?
När Stockholms LS och Solidariska byggare redogör för tre års facklig verksamhet står migrantarbetarna i centrum. Genom 100 nedslag i den oreglerade delen av arbetsmarknaden får vi glimtar från migrantarbetares vardag. Den hårda exploateringen löper som en röd tråd genom samtliga berättelser. Här finns också gott om godtyckligt reducerad eller helt utebliven lön, hälsovidrigt arbete, rättslöshet, förnedring, hot, sexuella trakasserier och våld.
Tillsammans säger deras berättelser något väsentligt om den marknad de fötts fram ur – så här ser villkoren ut för tiotusentals migrantarbetare. Och så här devalverar kapitalet människans värde så till den grad att man undrar vad som blir kvar.
Oavsett om du städar åt dåvarande statsminister Magdalena Andersson (ja, Idianas berättelse finns med här och det som framgår är inte vackert alls), renoverar pampiga villor, bygger nya bostadsområden eller lagar mat på lunchrestauranger befinner du dig i ett mer eller mindre rättslöst tillstånd gentemot arbetsgivaren. Här vimlar det av chefer som satt i system att ringa gränspolisen när någon ställer krav. Du tvingas jobba skadad och avråds från att söka vård, utan att veta om du kommer få någon lön överhuvudtaget. En marknad för den som köper arbete, helt utan spärrar.
Men det finns också hopp, dels i själva organiseringen men också i att merparten av de fall som skildras slutar i att arbetaren får kompensation och upprättelse.
Givet ämnets tyngd kunde Någonting har hänt ha varit outhärdlig läsning, men den återhållsamma formen skonar läsaren. Här finns ingen opåkallad eländespronografi. De 100 nedslagen bär helt och hållet sig själva och upprättar ett utrymme för reflektion över det som arbetsmarknaden berövar migrantarbetarna förutom lön och hälsa: värdet som människa.
Något som också bokens redaktör, Pelle Sunvisson, har observerat: ”Det finns en dimension bortom tiden och kroppen, där människor utstår orättvisor, osäkerhet och personliga svårigheter som att inte kunna träffa sin familj och sina barn under flera år. På den här arbetsmarknaden har de inget människovärde alls.”
Frågan berör oss alla när villkoren på arbetsmarknaden urholkas när gigjobb, osäkra anställningar, pressade arbetsförhållanden, minutstyrning, reallönesäkningar, dysfunktionella styrmodeller, försvagad tillit till professionen och slimmade organisationer gärna blir regel snarare än undantag. Hit kan vi även foga proletariseringen av medelklassen, som förlorar kontroll och inflytande över sitt arbete.
De levda erfarenheter och den människosyn som migrantarbetsmarknaden reproducerar är mer än en bortträngd skuggsida. Den är avantgardet i en större trend mot färre regleringar och försvagade rättigheter, med avhumanisering och slavarbete som slutpunkt.
Solidariska byggare har med stor framgång organiserat migrantarbetare, varav många papperslösa. Med fullsatta möten och högt medlemsengagemang har de också lyckats få ut ”uteblivna” löner och skadestånd till arbetare som annars stått maktlösa mot oseriösa arbetsgivare. Det inger hopp om förändring.