Jag har snöat in på hamling, bruket att ta tillvara löv till djurfoder genom att regelbundet beskära trädet så att det skjuter nya lövrika skott. Har letat upp det som finns skrivet i ämnet, och det förgrenar sig. Och när man slagit igen böckerna hamnar man ute, har börjat hamla själv i liten skala, och läser landskapet med nya ögon.
Att samla löv till foder åt kor, får och hästar var vanligt fram till senaste världskriget, sedan avtog det hastigt när oljesamhället etablerades och det fossila gödslet gjorde grässkördarna större.
När hamlingsbruket upphörde föll en flerhundraårig tradition i glömska.
Konsekvenserna är svåröverskådliga. Hamlingsträden var viktiga depåer för insektsarter som vi är beroende av. I dag försöker man därför rädda de träd som finns kvar, och också skapa nya.
Det är intressant att se sig omkring i landskapet, sociologiskt, biologiskt, politiskt, genom ett fenomen som hamling.
När jag nu färdas i tåg och bussar letar och finner jag spår överallt; låga, knotiga träd med mycket karaktär, som står runt inägorna, på gårdsplaner, alléer.
Där har man hamlat. Och där. Och där.
Träden berättar på sitt tysta språk om en annan tid, de är levande kulturhistoria.
”Lövskörden har den fördelen framför höskörden att den aldrig slår fel”, står det i en av publikationerna från Länsstyrelsen. Den utsagan säger mycket om vår plats i ekosystemet en bit fram på förra seklet, hur väl inpassad den var. Som en pusselbit.
Begreppet skog, så centralt för oss här i norr, får också en ny berättelse när man läser den genom äldre tiders bruk. Högskogar, det vi kallar skog i dag, är anpassade för sågtimmer och pappersmassafabriker. Men det är ett relativt nytt fenomen. För inte så länge sedan behövde man inte så mycket material från höga träd och lät inte skogen fara iväg till himlen. Man tog ner träden tidigare och använde träet till redskap, häckar, gärdesgårdar, ved, eller skördade dem alltså på löv.
Den sortens skogsbruk kan man se på äldre svartvita fotografier från svensk landsbygd, kolla själva, vad öppet och kalt det ser ut! Fri sikt. Inga höga svarta granväggar. Och lövet låg i ladorna och väntade på vintern. Djuren älskade det. Köttet och smöret hade smak av sälj och asp och ask och björk.
Människans sätt att bruka landskapet förändras ständigt. När man lärt sig tyda språk och spår från tidigare bruksmetoder kan man låta dem ge inspiration till framtidens.
