Den 1 oktober 1982, ett par veckor efter att den borgerliga regeringen Fälldin fått avgå och Olof Palmes nya socialdemokratiska regering hade tillträtt, siktas något som ser ut som ett ubåtsperiskop i Stockholms skärgård. De två veckor som följde efter denna incident kan närmast benämnas som krigs-artad. Det var första gången som den svenska försvarsmakten tillgrep verkanseld i annat än skrämselsyfte sedan andra världskriget. Men upp till ytan kom aldrig någon ubåt. Torsdagen den 14 oktober 1982 gjorde försvarsmakten bedömningen att det inte längre fanns någon främmande ubåt på svenskt vatten.
Så när nu försvarsmakten under slutet av förra veckan återigen larmade om främmande undervattensverksamhet är det inte konstigt att konspirationsteorin om budget-ubåtar, nu liksom på 1980- och 90-talen, sprids brett. Skeptikerna hävdar att allt egentligen är ett spel för gallerierna, som ska göra att försvarsmakten blir rikligt belönade i budgeten finansminister Magdalena Andersson lägger fram i nästa vecka.
Ubåtsfrågan har under många år varit en politiskt infekterad fråga. Carl Bildt, vår före detta utrikesminister som sedan 80-talet varit en profilerad ubåts-debattör, har alltid hävdat att Sovjetunionen var ansvariga för kränkningarna. Mathias Mossberg, som varit huvudsekreterare i två statliga utredningar om ubåtskränkningarna hävdar i sin tur att det var NATO-ubåtar som verkade på svenskt vatten. Det är tydligt hur högern bedriver debatten. Här kommer en enkel sammanfattning: ”Ryssen kommer, försvaret har inte nog med resurser, nu måste vi gå med i NATO.” Men vi kan faktiskt inte ha en säkerhetspolitisk debatt som enbart utgår från kalla krigets laguppställning.
Undervattensfarkosten, anno 2014, som i skrivande stund siktats utanför Nåttarö i Nynäshamns skärgård, är inte den enda påstådda kränkningen av svenskt territorium som inträffat under de senaste åren, enligt försvarsmakten. Under påsken 2013 övade Ryssland med kärnvapenbestyckade plan över både finskt och svenskt luftrum. Även amerikanska stridsflygplan har kränkt svenskt luftrum. Enligt Tomas Nilsson, platschef på flygbasen F17 på Gotland, så gör svenska stridsflyget likadant. ”Alla är på varandra och är väldigt närgångna. Det skrivs mycket om att Ryssland beter sig aggressivt, men det är inte bara de som håller på. Vi gör likadant […] ” säger han i en intervju med tidningen Hela Gotland i förra veckan.
Det säkerhetspolitiska klimatet hårdnar nu, mer än tidigare. Vänstern ska inte gå i högerns fotspår och mana på rysskräcken, men faktum kvarstår: Det rödbruna politiska projekt som President Vladimir Putins just nu genomför i Ryssland innehåller många skrämmande delar; begränsningar i demokratin, propagandistisk stats-tv och en aggressiv utrikespolitik som inte minst Krimhalvön i Ukraina fått erfara. Med en sovjetnostalgisk och stark ledarkult med nationalistiska ambitioner om att återigen bli en stormakt som omvärlden är rädd för, så bör vi inte hålla det för otroligt att Putin skulle kunna skicka underrättelse-ubåtar till skärgården.
Ungefär lika troligt som att något NATO-land skulle skicka testballonger för att undersöka vår försvarsförmåga och därmed visa på dess bristfällighet. Oavsett härkomst på detta ”av människor tillverkade föremål” så kommer resultatet av den senaste veckans händelser vara att högern lyfter krav om ett svenskt NATO-medlemskap.
NATO-vurmarna har redan sett till att Sverige är nära knutna till den USA-ledda försvarsalliansen, vilket är ett säkerhetshot i sig. Vill vi på riktigt förbli alliansfria och kunna agera som en neutral stat, så måste vänstern i bred mening vara ett mer seriöst alternativ i försvarsdebatten. Det har denna ledarsida hävdat tidigare.
Just nu ropas det på resurser till försvaret, både inifrån försvarsorganisationen och från politiker. Men innan man kan köpa in jakthelikoptrar eller miniubåtar att använda mot främmande makt, så behövs det personal. Den avskaffade värnplikten har lett till att den fåtaliga styrka som krävs för att upprätthålla nuvarande nivå är svår att rekrytera. Värnplikten måste återinföras och användas för att bygga upp ett bredare underlag för ett starkare militärt och civilt försvar.
Nej, vi ska inte ha ett militärt invasionsförsvar i storlek med hur det var för 40 år sedan. Men vi behöver ett försvar som är anpassat till det säkerhetspolitiska läge som råder nu. Framförallt behöver Sveriges försvar vara neutralt och alliansfritt. Där är vi inte idag. Verkställ!
