Några ord på den nyvalde katolske påven Leo XIV:s första presskonferens, inför 6 000 närvarande journalister, fick mig att spetsa öronen och bli varm i hjärtat. Äntligen står en kyrklig ledare tydligt upp för oskyldigt fängslade journalister som bara gör sitt arbete.
”Lidandet hos dessa fängslade journalister utmanar nationernas och det internationella samfundets samveten och uppmanar oss alla att värna om de dyrbara gåvorna yttrandefrihet och pressfrihet”, sade han.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Påvens ord är viktiga, inte bara för 1,4 miljarder katoliker utan för hela världen. I en samtid där yttrandefrihetsfientliga aktörer som Donald Trump, Vladimir Putin, Recep Tayyip Erdogan, Victor Orbán, med flera sitter vid makten är det fantastiskt att påven tar ställning för journalistiken, för det fria ordet, för journalister. Behovet av makthavare som kämpar för fängslade journalister har aldrig varit så stort som nu. Inte ens en procent av världens befolkning lever i en stat med god pressfrihet!
Det är alltså Medins journalistik och författarskap som åtalas.
Jag hoppas att påvens ord inspirerar Svenska kyrkan att lika tydligt ta ställning för oskyldigt fängslade svenska journalister, för det fria ordet, för press- och yttrandefriheten.
Som bekant frihetsberövades den svenske journalisten Dawit Isaak en septemberdag 2001 i Eritreas huvudstad Asmara, bara för att han ägnade sig åt journalistik. Dawit Isaak arbetade som städare i Göteborgs domkyrka innan han åkte tillbaka till Eritrea. Han var delägare i Eritreas enda oberoende tidning Setit, där han skrev ett par regimkritiska artiklar.
Eritreas despotiske president Isaias Afewerki ogillade Dawit Isaaks modiga journalistik och beordrade att han skulle fängslas. Trots att 23 år har passerat vägrar diktaturen Eritrea visa upp Dawit Isaak för omvärlden, medan Sverige ägnat sig åt resultatlös tyst diplomati. Sedan mer än 23 år nekas han rättegång, advokat och familjebesök.
Och just i dag är det 50 dagar sedan den svenske utrikesjournalisten Joakim Medin frihetsberövades på Istanbuls flygplats, bara för att han ägnar sig åt journalistik. Medin åkte till Turkiet för att rapportera om det breda missnöjet mot Turkiets president Erdogan som samlat all lagstiftande, dömande och verkställande makt i sina händer. Joakim Medin greps innan han ens började arbeta i Turkiet! Nyligen dömdes han villkorligt till elva månaders fängelse för att ha förolämpat Turkiets president Erdogan.
Tyvärr sitter han än i dag i fängelse och ännu en rättegång väntar honom. Den har ännu inte fått något datum, och anklagelserna är mycket svårare: ”medlemskap i väpnad terrororganisation” och ”spridning av terrorpropaganda”. Han riskerar tolv års fängelse. ”Bevisen” i rättegången är bland annat boken Kurdspåret, artiklar i tidningen Dagens ETC och inlägg på sociala medier. Det är alltså Medins journalistik och författarskap som åtalas.
Samtidigt hyser jag stort hopp om att Medin friges snart eftersom PKK, organisationen Medin anklagas för att vara medlem i, tog beslut om upplösning i måndags. Det är ologiskt att döma någon för medlemskap i en organisation som inte finns.
Även påvens ord kan påskynda Joakim Medins frigivning.
Frihet åt Joakim Medin – nu!
