De senaste åren har det skett en nytolkning av nyliberalismen. Det började med att Wendy Brown visade hur ideologin skiljer sig från klassisk liberalism genom att förespråka en aktiv stat snarare än en tillbakadragen. Enligt nyliberala ideologer borde staten skydda marknadsordningen istället för att lämna den ifred. Wolfgang Streeck skrev om hur central den här ideologin varit för utformandet av det moderna EU, medan Quinn Slobodian satte ljuset på dess betydelse för mellanstatliga avtal.
Nytolkningarna kan sammanfattas som en uppgörelse med den klassiska idén om ”den osynliga handen”. Snarare är nyliberalismen en sorts asocial ingenjörskonst.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!