Efter pandemins medlemsexplosion i facken börjar medlemstalen åter sjunka – och gapet mellan arbetar- och tjänstemannafack har aldrig varit större. Det visar en ny rapport från Arena idé.
Ett av de fack som successivt tappat allt fler medlemmar sedan 2020 är Byggnadsarbetarna. I fackets medlemstidning menar Jakob Wagner, förbundssekreterare, att boven i dramat är medlemmarnas allt tajtare privatekonomi.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
Men i dag är Byggnads långt ifrån ensamma – 2022 började organisationsgraden sjunka för samtliga LO-fack. Anders Kjellberg pekar på samma anledningar som Jakob Wagner – mat och hyror blir dyrare, och fackmedlemskapet tynger plånboken för allt fler i takt med inflationen.
– Fackavgiften är ofta högre på arbetarsidan än tjänstemannasidan. Nu ser vi att arbetarfacken inte längre tappar medlemmar lika snabbt, men de stiger inte heller i samma takt som tjänstemannafacken. Matpriserna stiger, och många arbetare tvekar nog fortfarande.
Anders Kjellberg har, med German Bender som redaktör, skrivit Den svenska modellen 2025 – tankesmedjan Arena idés sjunde och senaste ”flaggskeppsrapport” som varje år kartlägger fackens medlemsutveckling.
– Sedan 2013 har organisationsgraden legat rätt stabilt, på strax under 70 procent. 1993 var den 85 procent, säger Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet.
– Men efter Island så har Sverige fortfarande högst organisationsgrad i världen.
Trots att LO-förbunden fortsätter tappa medlemmar är fackföreningsrörelsen på sitt andra plusår i rad sett till totala medlemssiffror, även om 2024 års 4 600 är en mindre ökning än året innan, då facken fick hela 24 600 nya medlemmar.
Ett skäl är att tjänstemännen utgör en allt större och mer organiserad del av arbetslivet. TCO och Saco ökade med sammanlagt cirka 23 600 medlemmar, och Anders Kjellberg lyfter fram stora lyft inom Unionen, Vision och Vårdförbundet, som organiserar akademiker inom vården. Saco-facken som ökat mest är Sveriges Ingenjörer, Akavia och Akademikerförbundet SSR.
Att tjänstemän tjänar mer i snitt gör att man oftare har större nytta av fackliga inkomstförsäkringar, utöver a-kassan, enligt Anders Kjellberg. Samtidigt beskriver han en situation inom både arbetar- och tjänstemannaförbunden, där det fackliga arbetet både ges knappt med utrymme och ses på med skepsis.
Sedan 2013 har organisationsgraden legat rätt stabilt, på strax under 70 procent.
– Man har inte tid att ägna sig åt fackligt arbete på sin betalda tid, och saknar ork på sin fritid. Bemanningen är snål, och då får andra mer att göra. Det är just-in-time-produktion, man har fullt upp med livspussel och familj. Vissa upplever även att de missgynnas karriärmässigt av fackliga uppdrag, då det inte är alla arbetsgivare som ser positivt på det.
Bland tjänstemän är organiseringsgraden i dag 16 procentenheter högre än bland arbetare, och gapet fortsätter att vidgas åt båda håll. 2006 – ett årtal Anders Kjellberg återkommer till flera gånger – fanns ingen klyfta alls.
– Det var också då det uppstod en klyfta mellan utrikes och inrikes födda arbetares organisationsgrad. 2006 var den 77 procent för båda, berättar Anders Kjellberg, och förklarar vidare:
– I januari 2007 chockhöjdes a-kasseavgifterna av alliansregeringen. Samtidigt tog man bort skattereduktionen för fackavgiften, som hade varit 25 procent, och samma för a-kassan som låg på 40.
Allra mest har de fristående facken ökat. Efter ”chefsorganisationen” Ledarna som fick 1 890 nya medlemmar, och Säljarnas Riksförbund, hittas syndikalistiska SAC på tredjeplatsen. Gabriel Kuhn, SAC:s generalsekreterare, menar att medlemsökningen på 8,2 procent ”enbart” beror på undergruppen Solidariska byggares arbete med att organisera utländska migrantarbetare i Stockholms byggbransch.
Med sina 3 200 medlemmar är facket fortfarande betydligt mindre än Byggnads, med 79 000 medlemmar. Men Byggnads är också det LO-fack vars medlemstal sjunkit allra mest, om sammanslagningen med facket Målarna räknas ut – 25 procentenheter sedan 2006, vilket Anders Kjellberg kallar ”enormt”. Flamman har sökt Byggnads för en kommentar, men de har inte återkommit.
Emil Boss, förhandlare för Solidariska byggare, förklarar det lilla fackets framgångar med en kombination av faktorer.
– Det finns ett helt nytt segment av arbetsmarknaden, där villkoren är urusla på ett sätt man inte sett i Sverige sedan innan andra världskriget. Ett sorts laglöst land, säger Emil Boss, och fortsätter:
– Det som skapar det segmentet, som finns inom alla LO-yrkena, är att man flätat ihop anställningar med migrationsrätt på olika sätt. Har du ett arbetstillstånd får du under inga omständigheter byta arbetsgivare de första två åren, även om du blir misshandlad eller våldtagen. Alternativet är ofta att åka tillbaka till något av jordens fattigaste länder.
Kort- och deltidsanställningarna har ökat överlag sedan 2006, och likaså andelen utrikesfödda på arbetsmarknaden – 34 procent av arbetarna har i dag utländsk bakgrund, och 20 procent av tjänstemännen. Av de flyktingar som anlände 2015 kom många från diktaturer utan fackliga traditioner, enligt Anders Kjellberg.
Efter Island så har Sverige fortfarande högst organisationsgrad i världen.
– Många är unga, kan inte språket, har låg utbildning, och hamnar i låglönebranscher med låg organisationsgrad.
Han kommer spontant in på samma område som Emil Boss, när han pratar om kollektivavtalsanslutning:
– En del har avtal som en snygg fasad utåt, men kanske inte följer dem. Vi kan ta utstationeringsföretag, med byggnadsarbetare från Baltikum. Många arbetskraftsmigranter finner sig i 50-timmarsveckor de första två åren, innan de får rätt till permanent uppehållstillstånd.
Nyckeln i Solidariska byggares organisationsarbete, enligt Emil Boss, har varit att anpassa sig till att rekrytera arbetare utan förkunskap om den svenska modellen.
– Folk går till polisen eller sin ambassad när något hemskt händer. När de blir hänvisade till facken får de höra att ”du skulle blivit medlem tidigare”, och sällan på sitt eget språk. Den etablerade arbetarrörelsens oförmåga att inkludera utsatt utländsk arbetskraft – papperslösa centralasiater, ukrainare som blivit lurade – är en del i strukturen som skapat den där klyftan.
Samtidigt ser han en ökad lyhördhet inför sektorns blinda fläckar.
– För några år sedan sade Byggnads att det var ”helt omöjligt” att organisera den här gruppen. I dag gör de ett bra jobb, med bland annat språkklubbar för polacker och spansktalande. Det går åt rätt håll.
Flamman har sökt LO, Byggnads, samt Hotell- och restaurangfacket.