Det är en halvtimme innan debatten börjar och Sandlersalen i ABF-huset i Stockholm är nästan fullsatt. Flammans utfrågning av de fyra partiledarkandidaterna är troligen den första i sitt slag och kanske är stämningen därför lite extra laddad.
Alva Svärd har kommit dit för att få en bättre bild av partiledarkandidaterna. Hon är medlem i Vänsterpartiet, även om hon säger att hon inte hunnit vara så aktiv ännu. Mest intresserad är hon av vad kandidaterna kommer att säga om jämställdhetsfrågor och delat partiledarskap.
– Men jag har inte själv helt bestämt mig för vad jag tycker om delat ledarskap.
Hon har inte heller någon given favoritkandidat.
– Jag pendlar.
Ann Marie Engel, kommunalpolitiker för Vänsterpartiet i Stockholm, som kommit till ABF-huset funderar också på frågan om delat ledarskap. Hon tycker det är bra att det finns tid till att diskutera partiledarfrågan.
– Jag har inte bestämt mig än vem jag vill se som partiledare, men jag tror det kan vara dags för delat och Jonas Sjöstedt ligger bra till, säger hon strax innan utfrågningen börjar.

Maratondebatt

Jonas Kårlin, till vardags kassör för Ung vänster centralt, är inte övertygad om att den valprocess som V är inne i är så lyckad, även om han har kommit för att lyssna på debatten.
– Jag tror inte på den här formen om man vill få fram skillnader mellan kandidaterna.
Två och en halv timme senare, efter att partiledarkandidaterna ställts inför knepiga scenarier, debatterat mot varandra och fått svara på frågor om allt från hur landsbygden ska klimatomställas till vad de tycker om LCHF-dieten, strömmar människorna ut från salen. Utfrågningen var så välbesökt att runt 100 personer fick vända i dörren och följa den på en tv-skärm utanför.
De som Flamman talar med tycker att det har varit intressant. Flera säger att alla fyra kandidaterna var starka i utfrågningen och debatten.
– Jag tyckte Jonas Sjöstedt lyckades komma fram starkast, det kanske beror på att han kommer lite utifrån. De andra som sitter i Verkställande utskottet måste försvara beslut som tagits där, säger Ann Mari Engel efteråt.
Jonas Kårlin beskriver någon dag senare utfrågningen som ”ett maratonlopp i debatt”.
– Fördelarna med en sådan här valprocess är att skillnader kommer fram tydligare, säger han.

Lätt bli missvisande

Nackdelen tror han är att sådant som en valberedning kan se, som hur någon fungerar i sin vardag och jobbar med sina uppdrag lätt kommer i skymundan. På samma sätt tycker han det kan vara missvisande att bara gå efter vem som är bäst i debatter när Vänsterpartiet väljer partiledare.
– Jag tyckte Hans Linde och Rossana Dinamarca var debattekniskt bäst igår, men det säger inte så mycket.
Han skulle gärna vilja veta mer om hur kandidaterna vill arbeta organisatoriskt.
– Det är ju ändå att leda partiet som de ska göra och då är det viktigt hur man är som ledare och vad   som är ett bra ledarskap.
Partiledarkandidatdebatten har inte fått Alva Svärd att bestämma sig i frågan om delat partiledarskap. Hon tror delat ledarskap kan vara bra ur ett jämställdhetsperspektiv, men kanske sämre om man vill ha ett tydligt ledarskap.
– Jag är fortfarande kluven, men det var intressant att höra vad de olika kandidaterna tyckte. Det är också viktigt att se att de kan föra fram partiets politik på ett bra sätt.
Vem var bäst i debatten?
– Rossana Dinamarca imponerade mig mest. Hon hade ett lugnt och sympatiskt sätt att föra fram sina åsikter på.