De gångna veckorna har Frankrike präglats av vad som inte kan beskrivas som annat än en våg av antisemitism. Tisdagen den 19 februari upptäcktes att 96 gravar på en judisk kyrkogård i en by i Alsace i östra Frankrike hade skändats med hakkors. En liten elsassisk separatistgrupp tog på sig dådet. En dryg vecka före det hade det tyska ordet ”Juden” klottrats på skyltfönstret till ett judiskt bagel-kafé i Paris. Ett porträtt på förintelseöverlevaren och den tidigare talmannen i Europaparlamentet Simone Veil hade också målats över med ett hakkors. För två veckor sedan kom dessutom ny statistik som visade antalet antisemitiska dåd ökade med 74 procent 2018 från föregående år, från 311 till 541. Det faktum att flera av dessa har utförts av personer som deltagit i de gula västarnas demonstrationer har dock gjort att frågan har fått en ännu mer politisk dimension än vad som vanligtvis är fallet.
Gula västarna måltavla
Den incident som har väckt allra störst uppmärksamhet var påhoppet på den judiske filosofen Alain Finkielkraut den 16 februari. Akademiledamoten Finkielkraut som är känd för sitt stöd till Israel och sina reaktionära åsikter attackerades verbalt av flera personer iklädda gula västar under en demonstration i Paris. På en video kan man se hur en man kallar honom för ”smutsig sionist” och sedan ropar att han ska ”åka hem” och att ”Frankrike är vårt”.
Macrons regering har dock inte nöjt sig med att göra de gula västarna till måltavla. Den oroväckande långa listan på antisemitiska dåd i Frankrike den senaste tiden har fått regeringen att, med rätta, sätta frågan högt på agendan.
Händelsen plockades snabbt upp i media där man inte var sena att använda den för att utmåla de gula västarnas rörelse i sin helhet som antisemitisk. ”Antisemitism: de gula västarnas mörka sida”, löd Le Mondes löpsedel den 18 februari. För Emmanuel Macrons hårt ansatta regering var tillfället att gå till motattack mot proteströrelsen för bra för att inte utnyttjas. Talmannen i nationalförsamlingen, tillika talesperson för regeringspartiet LREM, Richard Ferrand twittrade: ”De gula västarnas demonstrationer ger uttryck för antiparlamentarism, antisemitism och attacker på pressfriheten, förkastande av republikens värden och institutioner. Om man stödjer eller deltar i dem är man medskyldig och ansvarig.”
En tv-intervju samma dag i vilken Jérôme Rodrigues, som efter att han förlorade ett öga av en poliskula i en demonstration har blivit ett slags inofficiell talesperson för de gula västarna, kraftigt tog avstånd från all form av antisemitism fick knappt någon uppmärksamhet. Det politiska och mediala trycket på proteströrelsen hade redan blivit för hårt för att någon nyanserad bild skulle tillåtas nå ut. Dagen efter hölls en stor manifestation mot antisemitism i Paris på uppmaning av socialistpartiet PS, där även många ur de gula västarna deltog.
Kriminalisering av antisionism
Macrons regering har dock inte nöjt sig med att göra de gula västarna till måltavla. Den oroväckande långa listan på antisemitiska dåd i Frankrike den senaste tiden har fått regeringen att, med rätta, sätta frågan högt på agendan. Förra onsdagen höll Macron ett tal på en konferens hos den franska judiska samlingsorganisationen CRIF. Där meddelade presidenten att den franska regeringen kommer att anta den definition av antisemitism som organisationen International Holocaust Remembrance Alliance’s (IHRA) tog fram 2016.
IHRA:s definition är särskilt kontroversiell på grund av klausulen om Israel. Enligt stadgan kan antisemitism ta sig uttryck genom ”förnekandet av det judiska folkets rätt till självbestämmande, till exempel genom att hävda att den israeliska statens existens är ett rasistiskt projekt”. Denna formulering har fått en rad organisationer att varna för att den kan användas för att inskränka rätten att kritisera Israels politik mot palestinier. Macron sade dock i sitt tal att han är överens med den definitionen:
”Antisionism är en av de moderna formerna av antisemitism. Bakom ifrågasättandet av Israels existens döljer sig hat mot judar”, sade han varpå han presenterade ett förslag på att göra alla former av antisionistiska yttranden straffbara. Han tillade dock att ingen formell lagändring kommer att göras än. Däremot vill Macron skärpa myndigheternas roll i kampen mot antisemitism genom att få dem att fokusera mer på antisionism.
”Det handlar inte om att förändra lagen eller att hindra den som vill kritisera Israels politik”, sade han. ”Det handlar om att precisera och förstärka strategin hos ordningsmakten, rättsväsendet och utbildningsväsendet som kämpar mot det mest grundläggande judehatet.
BDS i sikte
En annan grupp som Macron uttryckligen nämnde som en måltavla för den nya politiken är organisationen BDS (Boycott, Divestment, Sanctions) som uppmanar till bojkott av Israel och israeliska produkter. I talet sade han sig vilja bekämpa ”dem som bakom förkastandet av Israel ifrågasätter Israels själva existens”, varpå han tillade:
”På samma sätt ska det inte finnas något tolerans av bojkott eller av BDS, som upprepade gånger har fördömts i Frankrike och som kommer att fortsätta fördömas.”
BDS Frankrike-sektion, vars kampanj till stöd för den palestinska frihetskampen plötsligt har gjort att de blivit en måltavla i kampanjen mot antisemitism, svarade i sin tur i måndags att ”detta glidande sätt att dra alla över en kam är oacceptabelt” i ett pressmeddelande. I BDS-rörelsen är man nu oroad för att den nya definitionen av antisemitism kommer att leda till att deras kampanj diskrediteras även om lagen inte ändras.
Emmanuel Macron meddelade att man kommer inkludera antisionism i definitionen av antisemitism några timmar innan han talade med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu på telefon, vilket visar att det råder ett farligt samförstånd mellan vår regering och en högerextrem regering. Vi tror att detta kan leda till ytterligare försök att kriminalisera de som kritiserar den israeliska statens apartheidpolitik, även om ingen lagändring behövs.
– Emmanuel Macron meddelade att man kommer inkludera antisionism i definitionen av antisemitism några timmar innan han talade med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu på telefon, vilket visar att det råder ett farligt samförstånd mellan vår regering och en högerextrem regering. Vi tror att detta kan leda till ytterligare försök att kriminalisera de som kritiserar den israeliska statens apartheidpolitik, även om ingen lagändring behövs, säger Imen Habib som leder BDS Frankrike till Flamman.
– Det är alltså yttrandefriheten och friheten att försvara en politisk åsikt som hotas, tillägger hon.
Den israeliska lobbyn
Det är inte bara i Frankrike som anklagelser om antisemitism har använts i politiska syften den senaste tiden. I USA blev den nyinvalda demokratiska vänstersenatorn Ilhan Omar för drygt två veckor sedan föremål för en kritikstorm efter att hon på Twitter hade kritiserat den amerikansk-israeliska lobbyn AIPAC:s inflytande över amerikansk politik. I princip hela gräddan av det politiska etablissemanget, inte minst ledande demokrater såsom representanthusets talman Nancy Pelosi, anklagade Omar för antisemitism. Omar tvingades be om ursäkt och tog ner tweeten, men stod fast vid sin kritik av lobbyorganisationers makt i USA.
Sedan dess har stödet till Omar bara växt. De senaste veckorna har allt fler offentliga personer och opinionsbildare ställt sig bakom Omars ursprungliga budskap och framhållit att kritik av en lobbyorganisation som AIPAC, som själv identifierar sig som en proisraelisk lobbyorganisation, inte har något med antisemitiska troper om en judisk världslobby att göra. Noah Kulwin, som skriver för den amerikanska tidskriften Jewish Currents, sade i en intervju med The Jacobins podcast Behind the News att inget i Omars uttalande var antisemitiskt:
”Diskussioner om Israel-lobbyn har ofta glidit in på antisemitiskt territorium, men det Ilhan Omar sade var att orsaken till att republikanska politiker bedriver kampanjer mot henne är pengar – vilket är vad Israel-lobbyn är väldigt bra på att ge till politiker.”
