Igår samlades ledarna i Madrid för Natos toppmöte. Det är många år sedan ett sådant möte var så aktuellt. Kriget i Ukraina stod självklart i centrum och redan under tisdagen gick Macron ut och lovade fler stridsfordon och sjömålsrobotar. Det är dock inte krigsmateriel till Ukraina som varit den känsligaste frågan.
Istället har de gällt Sveriges och Finlands ansökan om medlemskap i alliansen. Bland de säkerhetspolitiska experterna var förhoppningarna låga om ett genombrott i förhandlingarna med Erdogan. Mestadels för att Erdogans krav på framförallt Sverige var så hutlösa att det tycktes som att han gått inför att torpedera förhandlingarna för att framstå som stark inför det Turkiska valet nästa år. Han har krävt bland annat att Sverige ska utelämna riksdagspolitiker och genomföra förändringar av grundlagen. Samtidigt antogs det att Erdogan skulle lätta på kraven under själva mötet för att lindra kritiken från de övriga medlemsstaterna. Så verkar inte blivit fallet. Istället så tycks Erdogan fått igenom allt han ville av Sverige och Finland, förutom att vi ska utvisa riksdagsledamöter. Än vet vi inte vad han fick från USA.
I de trepartsavtal som kommit ut, undertecknat av respektive utrikesminister, så går det att läsa att Sverige förbinder sig att:
– samarbeta förbehållningslöst med Turkiet i kampen mot PKK.
– visa solidaritet med Turkiet i deras kamp mot terrorism i alla dess former.
– strama åt terrorlagstiftningen.
– på inget sätt stödja PYD/YPG eller FETO.
– inte ha några embargon eller begränsningar av vapenexport till Turkiet.
– förhindra desinformation och politiska angrepp som kan leda till våld mot Turkiet.
– etablera gemensamma institutioner för att avtalet ska införlivas.
Även om avtalet är tvetydigt formulerat är andemeningen tydlig. Sverige ska ställa sig på Turkiets sida i de orättfärdiga krig landet bedrivit mot kurderna i årtionden. Det är krig där fördrivning, förföljelse och fängslig varit modus operandi för att tysta minoritetsfolkens krav på mänskliga rättigheter. Det innebär också att de avtal Socialdemokraterna slöt med Amineh Kakabaveh i utbyte mot stöd för sin politik i riksdagen, är brutet. Där lovade de att fördjupa samarbetet med PYD, en av få demokratiska krafter i regionen. Istället ska Sverige ta avstånd också från YPG och YPJ. De som hyllades som hjältar för sin kamp mot IS för bara fem år sedan blir nu stämplade som terrorister. Sverige lovar att sälja toppmoderna vapensystem som ska användas för att döda våra tidigare hjältar vid nästa turkiska offensiv.
Om Socialdemokraterna tänker stå för det avtal de slutit med Turkiet ska de också tysta kritiker. Det är inte längre tillåtet att åberopa kurdernas rätt till självförsvar, den mest basala av alla mänskliga rättigheter.
Jag vet inte om detta längre är lagligt att skriva, men PKK borde strykas från terrorlistan.
Inte för att allt de gjort har varit bra utan för att de är en part i ett inbördeskrig. Ett krig som har sin grund i att Turkiet inte är en demokrati. Deras krigföring är inget annat än människors rätt att ta till vapen mot sina förtryckare när inga andra medel finns tillgängliga. När ens demokratiskt valda representanter fängslas så kan man inte längre förväntas följa de demokratiska spelreglerna. Då är ens fiende en tyrann och tyranner måste störtas.
Vad de slutgiltiga konsekvenserna av avtalet blir vet vi inte än. Vi vet heller inte vad USA utlovat som belöning för Turkiets samarbetsvilja men vi vet att igår kväll gick kurdiska demokratiaktivister och lade sig utan att veta om socialdemokraterna planerar att utvisa dem till tortyr imorgon.
