SAN SEBASTIÁN Partiets ordförande Gaspar Llamazares hade efter svidande intern kritik propagerat för en ”omstart” för att kunna leda partiet ur den nuvarande krisen. Enligt hans plan ska partiets profil bli uttalat ”ekopacifistiskt” och ”ekosocialistiskt”. Bakom denna inriktning står de starka partidistrikten i Katalonien och Baskien, som ingår i de respektive regionala regeringarna och som klarat sig bäst i årets parlamentsval.
Det är framför allt spanska kommunistpartiet (PCE), det största enskilda medlemspartiet inom IU, som motsätter sig Llamazares’ kursändring. Kommunisterna anklagar Llazamares för att satsa medvetet på att bli ett stödparti åt den socialistiska regeringen i Madrid. Istället efterlyser man en skarpare oppositionsprofil, som emellertid beskrivs med synnerligen luddiga termer. Llamazares motståndare är dessutom djupt oense, vilket visade sig när man försökte utmana honom när kongressen omvalde Llamazares som ordförande och utsåg partiets ”politiska råd”.
Enligt Izquierda unidas komplicerade interna demokrati är det Politiska rådet som i januari ska bekräfta kongressens val av partiordförande.

Valkommitténs lista vann valet knappt med 49,5 procent av de 857 kongressombudens röster. Hade hans motståndare kunnat enas om en gemensam utmanarlista hade de förmodligen vunnit, men det fanns två alternativa listor, eftersom det kommunistiska ungdomsförbundet UJCE inte ville stödja PCE:s ordförandekandidat Enrique Santiago.

När Llamazares efter valomgången höll tal, avbröts han av ilskna rop som betecknade valet som riggat. Santiago meddelade efteråt att han tänkte utmana Llamazares i partiordförandevalet i januari. Maktkampen fortsätter nu på vänsteralliansens distriktsombudsmöten, som utser den andra hälften av politiska rådets ledamöter.