Du vet när man efter en lång dag bara vill se Gift vid första ögonkastet innan man stänger ögonlocket på överkastet? Slumra in till de där kontrollerande killarna som alla snackar om.

Det tänkte jag göra för några dagar sedan, men så såg jag att Uppdrag granskning precis släppt ett avsnitt om Arbetsförmedlingen, som jag skulle diskutera i en TCO-panel dagen efter. Jag svär inte ofta i de här breven men: jäkla skit.

Avsnittet heter Fuskförmedlingen och visade sig innehålla minst lika mycket chockerande hederskultur som årets dejting-tv.

SVT har med dold kamera sökt upp privata jobbcoacher inom ”Rusta och matcha” som får betalt av Arbetsförmedlingen för att förmedla jobb. Reportern låtsas vara en make som helst ser att frun stannar hemma. Hon ska inte ha några aktiviteter, inget jobb – och framför allt inte träffa andra män.

Här hade jobbcoachen kunnat skicka hem dem – med en broschyr för Gift vid första ögonkastet.

Men i Helsingborg möts han av förståelse. ”Jag förstår dig bror”, säger en coach. I granskningen hörs också löfte: ”Din fru sitter hemma hela livet.” På 33 av de 72 kontor där reportern testar upplägget är företagen beredda att hjälpa till med att rusta och matcha.

Mannen rustas med övervakning och kvinnan matchas med köket. Äntligen lite hederskultur med företagaranda.

Jag har svårt att sova ändå men det här är ju löjligt.

Gissa varifrån det här initiativet till skattefinansierad shariapolis kommer? Centerpartiet förstås, Sveriges nyliberala jihadistparti. Det spelar ingen roll hur central samhällsfunktionen är, det ska lekas marknad överallt. Till och med när marknadens osynliga hand håller fast kvinnan i hemmet. Och det är vi som betalar kalaset.

Här blir det löjligt att höra Elisabeth Thand Ringqvist anklaga teknikbrorsorna för att inte tillhöra det ”riktiga” näringslivet. För vad fan är då Rusta och matcha?

Centerpartiet får gärna älska välfärdsbolagen. Men varför måste vi andra vara tvångsgifta med dem?

Jag vill skiljas. Och ha tillbaka mina pengar.