För ett tag sedan bestämde jag mig för att testa nätdejting. Ganska snart började det, bland de mer konventionella mejlen, att dimpa ner meddelanden från en viss typ av män. Dejtingsajternas näthatare. Ibland var de rakt på sak. ”Du låter inget vidare”, som en av dem inledde sitt första mejl med. Ibland låtsades de uttrycka en slags omsorg. Om jag bara skrev om min presentationstext, lade upp andra bilder och sänkte mina krav rejält skulle jag nog lyckas bättre på dejtingmarknaden. Allt sagt i bästa välmening förstås, av den barmhärtige samariten som trots allt ville ha kontakt.
När jag hörde mig för bland andra kvinnor visade det sig att det här är vanligt. En tjej sade att hon fått höra av många män att hon minsann inte var snygg. Ingen hade frågat efter deras åsikter.
För att vara tydlig med vad jag syftar på: Det här handlar inte om någon som råkat uttrycka sig lite klumpigt, ställt en kritisk fråga eller varit avvisande. Sånt som kan räknas som normal interaktion mellan människor. Det handlar om män som kontaktar kvinnor enbart för att kritisera och trycka ner dem.

”Snygghet” och heterosexuella relationer är statusmarkörer i vårt samhälle, särskilt för kvinnor

Efter en tids ignorerande och blockerande blev jag på allvar intresserad av psykologin hos de här männen. Vad var deras drivkraft? Varför var de tvungna att kontakta en okänd människa och berätta att de inte gillade henne? Varför klickade de sig inte bara vidare? Om jag hade ägnat mig åt att söka upp män jag inte ville dejta för att underrätta dem om det skulle jag inte haft tid med något annat. Allra minst att meddela mig med dem jag faktiskt fann intressanta. Vilket man ändå kunde trott var huvudsyftet med nätdejtande.
Jag blev mer fascinerad än kränkt. Vad väntade de sig för respons? ”Vad tråkigt att du inte gillade min presentationstext. Jag ska genast ändra den så du slipper bli besvärad”? Eller ”Jaså, du tycker inte att jag är snygg, men vad sägs om en fika på lördag”? Ingen vet. Är de så kallade troll som bara är ute efter att provocera? Nej, inget i deras profiler i övrigt tyder på det.

Jag tror det handlar om hur män fostras. Små killar får lära sig redan i förskoleåldern att ta plats, gärna på andras bekostnad. ”Snygghet” och heterosexuella relationer är statusmarkörer i vårt samhälle, särskilt för kvinnor. Men för att en kvinna ska betraktas som ”snygg” eller ”värdig” en heterorelation, anses det behövas ett godkännande från en man. Mot bakgrund av det kanske det ter sig rimligt för somliga män att söka upp kvinnor för att ge sina ovärderliga åsikter om kvinnors utseende eller person i övrigt.
Hur ska de här männen bemötas? Jag tror inte på snällhet här. Jag tror inte heller att de slutar om man ignorerar dem. Män som i över 30 års tid trott att de kan komma undan med det här beteendet måste få klart för sig att så inte är fallet. Själv har jag skaffat en hel arsenal av elakroliga svar att ta till. Det ska svida ordentligt när man beter sig som en mobbare. Och i bästa fall avskräcker det någon från att fortsätta i samma spår.