Utredningen ska beskriva unga romers livssituation genom intervjuer. Även kommunernas insatser för romer som hamnat utanför arbetsmarknaden kommer att granskas. 31 december i år presenteras resultaten för regeringen.
Undersökningen är ett led i Delegationen för romska frågors arbete. Ordförande där är den tidigare folkpartiledaren Maria Leissner.
– Romer är kanske Sveriges mest diskriminerade minoritetsgrupp. De romska ungdomarna måste få stöd för att bryta det mönstret. För att få mer kunskap har vi nu bett Ungdomsstyrelsen att undersöka vad unga romer anser om sin situation och hur de ser på framtiden, säger hon.

”Försöker försvenska sig”
Paulina de los Reyes arbetar i undersökningen. Hon är docent vid Uppsala universitet och har en gedigen bakgrund av diskrimineringsforskning.
– Man tenderar att se romer som en homogen grupp, men det finns olika grupper. Varje ny generation av romer omformar sin identitet. Det är bra att unga människor får ge en egen bild av sin situation, säger hon till Flamman.
Gunno Gunnmo är biträdande ordförande i Delegationen för romska frågor. Han talar om omfattningen av diskrimineringen av romer.
– Det är mer omfattande än det vi har möjlighet att mäta. Det vi kan mäta är de anmälningar som kommer till diskrimineringsombudsmannen. Det är toppen på isberget. Mörkertalet är stort, säger han till Flamman.

”Skriande brist på kunskap”
Kaldaras beskriver hur diskrimineringen yttrar sig på arbetsmarknaden.
– Arbetsgivare drar sig från att anställa romer. Det är många som undviker att visa att man är rom. Man ändrar allt ifrån klädsel till efternamn, man försöker försvenska sig. Det är många romer som byter namn till ”Hansson” eller ”Svensson”, säger Kaldaras till Flamman.
Gunnmo berättar om den politiska attitydförändringen i frågan om romer.
– Det som är positivt är att initiativ togs av den förra regeringen och att den följts upp av den nuvarande. Det finns ett starkt politiskt stöd för dessa frågor, säger han.
En aktiv minoritetspolitik har gett romer rätt till modersmålsundervisning, men reformer har inte backats upp ekonomiskt. Rätten till undervisning på modersmålet kom exempelvis i början av 2000-talet, men har inte finansierats tillräckligt.
– Det allra värsta är att kommunerna inte har informerat om att det finns modersmålsundervisning. Dessutom har kommuner inte ordnat med lärare, de påstår att de inte har kompetenta kandidater. Vad vi snarare finner är en skriande brist på kunskap hos kommunerna, säger Leissner till Flamman.
– Det händer bra saker hela tiden, men det går i snigelfart. Det är bra är att man idag har rätt till modersmålsundervisning. Men det är lite dubbelmoral, man har inte gett extra pengar till kommunerna. Då måste kommunerna ta pengar från egen kassa, säger Kaldaras.

Hur stora är problemen med diskriminering i Sverige?
– De är omfattande. Diskrimineringen sker på alla sätt och på alla nivåer. Men vi är ändå förskonade från grova brott jämfört med Rumänien, Bulgarien och Ungern till exempel. Där kan man slå ihjäl romer och komma undan med det, menar Kaldaras.