Hella Wuolijoki var exceptionell både som människa och konstnär. Hon beskrev sig själv som ett ”smått underligt djur som inte låter sig placeras i någon fålla”. Hon gör också en av de märkligaste i karriärerna i finsk nutidshistoria. År 1943 dömdes hon till döden för högförräderi. 1944 ändrades domen till livstids fängelse i överinstans. 1945 utnämndes hon till radiochef i Finland.
Hella Wuolijoki ursprungliga namn var Ella Murrik. Hon var född 1886 i Valga i Estland. Föräldrarna var välbärgade jordbrukare. Hon tog studentexamen i Tartu och fortsatte sedan studierna i Helsingfors.1908 avlade hon akademisk examen. Hon blev också marxist under denna period.
Efter ett äktenskap med en finländsk riksdagsman, Sulo Wuolijoki, blev hon finländsk medborgare. Äktenskapet upplöstes 1923.
Under 1910- och 1920-talen gjorde Hella Wuolijoki karriär som industriledare och storjordbrukare. Hennes gods Marlebäck blev en samlingsplats för radikala personligheter från hela Europa. Hon var vän med både Maxim Gorkij och Bertolt Brecht.
Hella Wuolijoki var själv också författare. Hon skrev 16 böcker och många skådespel. Det mest livskraftiga eposet är Kvinnorna på Niskavouri. Det lever än som sommarteater på många håll i Finland. Berömd utanför Finland blev hon som medförfattare tillsammans med Brecht till Herr Puntila och hans dräng Matti. Brecht bodde under en period som landsflyktig från Tyskland hos Hella Wuolijoki på Marlebäck.
Hella Wuolijoki var en överklasskvinna på de sociala barrikaderna. Hon var både socialist och driven affärskvinna. Hon behärskade sju språk och var svag för det goda livet.
Under vinterkriget 1939-1940 agerade hon framgångsrik medlare, tillsammans med en annan stark kvinna, Sovjetunionens stockholmsambassadör Alexandra Kollontaj.
Under fortsättningskriget hade hon kontakt med en representant för Sovjetunionen. Hon arresterades 1943 och dömdes till döden för landsförräderi. Hon behandlades hårt och arrogant i fängelset på Skatudden. Hella Wuolijoki skriver i sina memoarer ”Detta mitt livs största drama, då tre unga officerare dömde mig som fosterlandsförrädare likgiltiga inför det faktum att jag sökte kontakt med fienden endast för att lösgöra vårt land från en vapenbroder (Tyskland förf. anm.) som drog oss i fördärvet, och för att söka en väg till fred”
Så småningom fastställdes Hella Wuolijokis dom till livstids fängelse, troligtvis på grund av att hon var en dåtida kändis.
Efter vapenstilleståndet i september 1944 blåste nya politiska vindar i Finland. Kommunisterna hade stora framgångar i riksdagsvalet 1945. Hella Wuolijoki hamnade i riksdagen och utsågs till radiochef för YLE, den finska radion, 1945. Hon blev en kontroversiell radiochef som prioriterade de seriösa programmen.
1949 avgick hon som radiochef. Hella Wuolijoki avled 1954. Hon lever vidare i form av böckerna om de starka kvinnorna på Niskavuori och Herr Puntila. Den finska radion har också instiftat ett ”Hellapris”, som tilldelas någon enskild eller organisation som arbetar för jämlikhet mellan könen.
Hennes barnbarn Erkki Tuomioja är för närvarande utrikesminister i Finland och en respekterad intellektuell personlighet.
