Ni har väl läst om kvinnorna i nätverket Bara bröst, som badar utan tyg på överkroppen i svenska simhallar? Det handlar inte om någon så kallad porrchock utan tvärtom. De protesterar mot att kvinnliga bröst inte kan visas utan att något sådant antas vara i faggorna, medan manliga dito får exponeras fritt oavsett storlek. Två kvinnor avvisades från Uppsalas äventyrsbad Fyrishov tidigt i höstas och Jämo vägrade driva deras fall med hänvisning till ”rådande normer” och ”anständighet”. Vilket är märkligt då dessa faktorer har hindrat kvinnor både från att bära långbyxor på arbetsplatser samt, i ett annat historiskt skede, överhuvud taget befinna sig där. Sedan dess har dock Vattenpalatset i Eskilstuna och simhallarna i Vingåker/Sundsvall tillåtit kvinnor att bada utan överdel.
Tuttarna är en intressant samhällsfråga, som jag är djupt tacksam att tjejerna i Bara bröst så effektivt blottat. För på 1980-talet badade jag också utan överdel. Till och med i parker, alltså inte i närheten av vatten, kunde kvinnor visa sig bara, och jag trodde då att allmän nakenhet bara låg ett par tidscentimeter bort. Sedan kom 1990-talet och indoktrinerad av den allmänna sexhajpen skulle jag tyvärr känna mig vulgär utan överdel. Vid sekelskiftet kapitulerade jag till och med inför underklädesindustrins, textreklamens och annonsmarknadens påverkan och började använda behå. Kvinnliga bröstvårtor, till skillnad från manliga, betraktas tyvärr som suspekta och dess konturer måste därför döljas, ungefär som kvinnor med rötterna i agrara kulturer måste täcka håret.
Nu lever vi inte i en hederskultur men ändå så har kvinnokroppen återsexualiserats, idag av kommersiella orsaker. För det paradoxala är att i takt med att porrfilmsestetiken blivit populärkulturellt allmängods och silikonbimbo blivit en kvinnlig karriärväg så har prydheten gjort storstilad comeback.
Inte nog med att kvinnobrösten försvunnit från allmänna bad och småungar inte är nakna på stränderna längre, också offentlig amning har börjat ifrågasättas.
Det är naturligtvis sjukt, men en helt logisk följd av att markanden fått större spelrum och därmed kunnat exploatera kvinnokroppen till oigenkännlighet. Det är amerikanska jätteklot som blivit ett vardagligt stilideal för mjökbehållarna, till skillnad från på 1970-talet när exklusiva omslagstjejer faktiskt kunde ståta med stekta ägg.
Sexualiteten har på bred front slagit igenom som lockvara för att dra publik till annonserna. Därför måste kommersiella intressen låtsas som om man bryter tabun på löpande band, samtidigt som man istället ständigt rekonstruerar förbuden.
Allt för att vi ska förbli kittlade av det som egentligen borde vara okontroversiellt.
När kvällstidningarna utlovar oss nakenchock kan det handla om en kvinnlig artist som blivit fotad med trosorna synliga. Allt medan det blivit omöjligt för småtjejer att ha korta klänningar så underbyxorna syns, vilket var helt okej när jag var barn. På den tiden hoppade Madicken och hennes lillsyrra nakna i sängarna, vuxna män sprang oskylda i Ronja Rövardotter och Emil och Alfred badade näck i Katthultssjön. Those days are gone och jag beklagar det djupt. Jag fruktar att den fina svenska traditionen att visa oss nakna för våra barn, på amerikanskt manér snart kommer att pedofilklassas. Jag väntar nu på organisationen ”Nakna på stan” och ett allmänt näckande. Den avsexualiserade kroppen skulle nämligen hota själva grundfundamentet för vårt kommersiella samhälle, bara inte jag måste vara först.
