Stora tidningars rapporter om begränsat förankrade protester i Storbritannien bestrids.
– Det är helt enkelt en lögn, stödet är mycket stort. Folk som normalt inte stödjer facket eller strejker säger att de förstår att de arga, säger Louise Nousratpour från tidningen Morning Star till Flamman.
– Strejken stöddes mycket kraftfullt av medlemmarna i vårt lärarfack och de tre andra fack som deltog. Den kommer troligen att återupprepas till hösten och då med stöd av ännu fler fack.
Kevin Courtney är mycket glad över hur kraftigt genomslaget blev för den strejk lärarfacken NUT, där han är vice generalsekreterare, utlyste den 30 juni. Hela 85 procent av landets skolor påverkades och på hela 60 procent av skolorna ställdes all verksamhet in. Protesterna gällde de nya pensionsavtal som regeringen vill driva igenom. På sikt skall pensionsåldern för lärare höjas till 68 år. Förutom detta kommer pensionen att sänkas och pensionsavgiften höjas med 50 procent.
– Först försökte regeringen hävda att pensionssystemet inte gick ihop ekonomiskt. Det har de slutat med, de säger nu istället att det är orättvist att vi skall ha bättre pensioner än de privatanställda, säger Courtney till Flamman.

”Ideologiska skäl”

Regeringen försöker spela ut olika grupper mot varandra. Det stämmer att många privatanställda har mycket dåliga pensionsvillkor. Fackets reaktion är att även dessa bör få bättre villkor.
–Fast det handlar i grunden inte om våra pensioner. I första hand vill regeringen av ideologiska skäl minska de offentliga utgifterna. De vill också att vi skall hjälpa till att minska statens utgifter, för att rädda budgetunderskottet, menar Courtney.
På några års sikt tänker regeringen skära 80 miljarder pund i statens utgifter, 32 miljarder av dessa handlar om offentliga tjänster och 18 miljarder om välfärd. Det är där de stora nedskärningarna sker. Samtidigt ökar man momsen (VAT) med fem procent, den skatt som är regressiv eftersom den slår hårdast mot låginkomsttagare.
– Den sammanlagda effekten av detta och att våra löner hålls nere och våra avgifter ökar är att vår köpkraft minskar med 13 procent.
Courtney menar att detta kommer att slå tillbaka på landets ekonomi, aktiviteten kommer att minska ytterligare och krisen fördjupas. Han jämför med både Grekland och det närliggande Irland.
– Resultatet där blev att situationen ytterligare försämrades, ekonomin stannade av och det kom in ännu mindre skatter att betala de offentliganställdas löner med.
Han är besviken, inte bara på att Labour-ledaren Ed Miliband som inte har gett stöd till strejken. Han är också besviken på Liberaldemokraterna i regeringen och medlemmar i Konservativa partiet.
– Nu finns det ingen i parlamentet som stödjer oss, och vi skall leva i en demokrati!

Finns folkligt stöd

Enligt de stora brittiska tidningarna finns det inget stöd för strejken bland allmänheten.  Louise Nousratpour på vänstertidningen Morning Star håller definitivt inte med.
– Det är helt enkelt en lögn, stödet är mycket stort. Folk som normalt inte stödjer facket eller strejker säger att de förstår att de är arga, säger hon till Flamman.
Hon förklarar den komplicerade situation facken är i. Margaret Thatchers strängt anti-fackliga lagar från 1980-talet begränsar kraftigt fackens möjligheter att stödja varandra genom sympatistrejker. Men pensionsreglerna omfattar många olika grupper, därför kan de genomföra samordnade aktioner på just det området. Hon påpekar också ett annat faktum.
– Det är första gången i historien som lärarfacket ATL strejkar. Detta är en historisk strejk.
Tony Wood från tidskriften New Left Review gör en liknande analys av det brittiska samhället i en intervju med Le Monde Diplomatique.
– Det vi ser är att det är nya sektorer av samhället som reagerar, grupper som vanligtvis inte samarbetar med fackföreningarna. Det är civilsamhället som försvarar sig och det som är kvar av välfärdsstaten.
Han har inte sett lika kraftiga protester sedan Thatcher knäckte en stor del av fackföreningsrörelsen på 1980-talet i samband med gruvstrejken. Ett skäl är naturligtvis den nya regeringen som leds av de konservativa, en regering där 18 av 29 ministrar är miljonärer i brittiska pund.

Ny generation protesterar

Proteströrelsen började med studenterna i vintras, men har följts upp av olika grupper. Ofta är det lokala grupper som protesterar mot nedskärningar av den kommunala servicen och ofta har dessa samarbetat med facken. Det har förekommit ett otal protester mot privatiseringar. En mycket löst sammansatt rörelse kallas UK Uncut, som genomför olika aktioner. Den första var mot att mobilföretaget Vodafone på alla sätt försökte undvika att betala skatt.
Det finns uppenbara band med protesterande ungdomar i Sydeuropa och Nordafrika. Finanskrisen håller på att förändra det politiska klimatet.
 – En ny generation har börjat protestera efter att ungdomarna varit tysta i många år. 2011 kan vara året då Storbritannien vaknar upp, kommenterar han till Le Monde Diplomatique.