– Valmöjligheterna är sämre i glesbefolkade kommuner. Många kommuner saknar också lågprisbutiker, som annars generellt bidrar till att pressa ned priserna, säger Elinor Odeberg.

Hon är chefsekonom på Arena Idé och författare till boken Dyrtider (2023), som behandlar just de senaste årens inflationsvåg. Till Flamman säger hon att rapporten bekräftar bilden av fyra matjättar i Sverige med omfattande makt över prissättningen.

– Det finns en hög grad av marknadsmakt hos de fyra stora dagligvaruaktörerna på den svenska marknaden. Det har lett till att konsumenterna fått betala mer än om konkurrensen hade varit bättre.

Martin Bäckström, enhetschef på Konkurrensverket, stämmer in i analysen av situationen.

– Fler butiker kan ge lägre matpriser i kommunerna, i synnerhet om det är lågprisbutiker.

Prisökningarna märks inte enbart av i butiken, utan slår mot hela ekonomin. Redan sommaren 2023 fastslog Internationella valutafonden att det var ökade vinster som förklarade inflationen, snarare än lönekrav. Trots det har inte mycket hänt. Elinor Odeberg (bilden) är kritisk till hur frågan hanterats i svensk politik.

– Matpriserna har varit en stor del av den övergripande inflationen, så det har inte bara fått konsekvensen att folk fått betala mer för maten, det har också lett till dyrare räntor. Det är inflationstakten som motiverat Riksbankens räntehöjningar, säger Elinor Odeberg.

Trots att vinstdriven inflation kunde påvisas redan för mer än ett år sedan har inte mycket hänt i svensk politik. Elinor Odeberg är kritisk till hur frågan hanterats.

– Att Konkurrensverket i praktiken är en så tandlös myndighet visar på att det här är en blind fläck politiskt, säger hon och fortsätter: 

– I Norge har man exempelvis möjlighet att ingripa om man misstänker att förvärv kommer påverka den lokala konkurrensen, medan den svenska lagstiftningen kräver att ett företag måste vara en viss storlek för att man ska kunna agera.

Martin Bäckström (bilden) håller inte med i beskrivningen av myndigheten som tandlös. Han förklarar att företag som bryter mot konkurrenslagen kan få böta upp till tio procent av sin omsättning, och nämner bland annat ett förbud mot att ta betalt för saker utan koppling till leverantörens försäljning.

– Men våra möjligheter är mindre om vi inte kan bevisa någon överträdelse av lagen, och så ska det ju vara också eftersom vi är en tillsynsmyndighet, säger han till Flamman.

Bland det som ligger innanför lagens ramar finns bland annat prishöjningar, så länge de inte aktivt koordinerats mellan företag i så kallade kartellupplägg. Martin Bäckström berättar att Konkurrensverket just nu utreder om det skett koordinerade prishöjningar hos leverantörer till dagligvaruhandeln. Även han menar dock att myndigheten bör få större befogenheter.

Trots att vinstdriven inflation kunde påvisas redan för mer än ett år sedan har inte mycket hänt i svensk politik.

– Både i den här rapporten och flera andra de senaste åren har vi fört fram till lagstiftare att vi behöver nya verktyg för att komma åt strukturella problem på marknaden som inte är förbjudna i dagsläget, säger Martin Bäckström, som fyller i att han även vill ändra på förvärvsreglerna som reglerar sammanslagningar av företag.

Huruvida konkurrensen och matpriserna ska förbättras av mer eller mindre reglering tenderar att bli en klassisk höger-vänster-fråga. Elinor Odeberg är kritisk till vad hon ser som ett försvar av matjättarna från liberalt håll.

– Förvånande nog finns det många som säger sig vilja försvara en fri marknad och konkurrens som tar de här stora drakarna i försvar. Då försvarar man inte en fungerande marknad och konkurrens, utan de här storföretagen och överpriserna.

Konkurrensens positiva roll framhålls även av Fredrik Kopsch (bilden), chefsekonom på näringslivets tankesmedja Timbro. Han säger till Flamman att han likt Elinor Odeberg vill se mer konkurrens och fler aktörer. Tvärtemot henne ser han dock lösningen i att luckra upp lagstiftning och få bort de hinder han ser i dag.

– Vi släppte en rapport för något år sedan som hette Prischocken, där vi tittar på ett antal faktorer som styrt prisökningarna. En av dem är att Göran Perssons regering år 1999 återinförde kommunernas rätt att styra vilken verksamhet som ska finnas på vilken plats, till exempel
i fråga om matbutiker, säger han, och fortsätter:

– Det är ett stort problem. Tittar man på exempelvis Danmark eller Norge så har de betydligt fler och större andel lågprisbutiker, vi har väldigt få sådana. En av förklaringarna är att det är svårt för dem att få tag i mark där de får bygga sina butiker.

I Timbros rapport, med underrubriker som Livsmedelskostnader i förmyndarsamhället är det genomgående onödiga regleringar och avgifter som måste försvinna för att lösa problemet, på klassiskt marknadsliberalt manér. Miljö- och klimatregleringar kallas drakoniska, och man vill helt slopa flyg- och avfallsskatten.

Martin Bäckström stämmer in i Fredrik Kopschs analys av svårigheterna för nya lågprisaktörer har svårt att etablera sig där de vill. Samtidigt menar han att helheten är mer komplex – och att konkurrens inte alltid är lika med prispress nedåt.

– Det går inte att säga om man tittar på ekonomiska teorier om konkurrens. Det finns tillfällen då två aktörer slås samman och kan effektivisera sin verksamhet, och därmed sänka priserna. Då brukar vi ändå säga att konkurrensen har hårdnat, även om det är färre antal företag, säger Martin Bäckström, som samtidigt är kritisk mot hur systemet fungerar i dag.

– Det vi vet är att många led av den svenska livsmedelskedjan är koncentrerade till ett litet fåtal aktörer, och att konsumenterna hade fått betala mindre om konkurrensen hade fungerat bättre.