SIGNERAT ”Kaningången gick först rakt fram ett stycke alldeles som en tunnel men stupade sedan rätt ned så plötsligt att Alice inte hann stanna utan föll ned i något som verkade vara en djup brunn.”
I sagan av Lewis Carroll ramlar Alice ned i Underlandet, där allehanda märkliga varelser gör konstiga saker och pratar en massa nonsens.
Det skulle vara ganska lätt för mig att göra en rad paralleller här. Att regeringens utredare förslår sänkta spritskatter som ett sätt att minska alkoholkonsumtionen. Att Lars Leijonborg går ut och säger att vi ska jobba mer till samma lön, när människor går på knäna till redan låga löner. (Tyvärr ligger det fortfarande färskt i minnet vad som hände när Leijonborg gick ut inför valet 2002 och sa heltokiga saker och i ett slag lyckades vrida debatten ännu ett snäpp åt det bruna hållet och samtidigt uppnådde ett av de bästa valresultaten genom tiderna.)

Förra våren inrättade de en ny chefsbefattning på mitt jobb. En ny mellanchef, vars uppgift dels – förmodligen framför allt – var att fatta de tuffa ekonomiska nedskärningsbeslut, som ledningen ansåg att de vanliga enhetscheferna inte klarade av, eftersom de hade för nära kontakt med personalen på avdelningarna. Vilket är en historia för sig.
Jag är rätt säker på att den här nya chefen tjänar grymt mycket mer pengar än vad vårdpersonalen inom äldreomsorgen gör. Hon ägnade sitt första halvår åt att bestämma att vi skulle ha likadana möbler och likadana gardiner på alla sex avdelningarna. Dessutom skulle all personal ha likadana kläder, likadana namnskyltar och likadana nyckelband.
När allt det här väl var infört fick hon ägna ytterligare tre månader åt att först försöka förklara för personal och boende att det var ett bra system, för att sedan gå med på att ”okej, ni vet väl bäst, gör som ni vill då”.

Min poäng med det här exemplet, är att det finns för många människor som får för mycket betalt för att sitta ihop med andra (välbetalda) människor och snacka skit, utan att veta vad de egentligen pratar om. Tro fan att så kallat vanligt folk tappar förtroendet för både chefer och politiker.
Och nu ska Ylva Johansson bli minister igen, trots att hon i princip har svindlat Kommunförbundet på massa miljoner. Själv är jag arbetslös, trots att jag aldrig lurat av någon en enda krona.
Det är faktiskt bara orättvist.