Vänsterpartiet har gjort klart att de i veckan kommer att begära en vilandeförklaring av värdlandsavtalet med Nato, ett drag som kan komma att skjuta upp omröstningen med ett år. Stöd i riksdagen får de, för ovanlighetens skull, från Sverigedemokraterna, vilket får Nato-förespråkare att helt förutsägbart försöka kladda ned vänstern med rasisterna: ”Ytterligheterna nuddar vid varandra”, påstår Liberalernas Allan Widman. V och SD ”demonstrerar med all önskvärd tydlighet att deras historiska nationella opålitlighet lever än idag”, förkunnar Hela Hälsinglands Patrik Oksanen.

Men om det överhuvudtaget förtydligas något här är det väl hur slarvigt högern resonerar. Det är självklart att socialister motsätter sig en anslutning till Nato av andra skäl än Sverigedemokraterna – och inte bara för att Donald Trump, om han skulle komma att vinna presidentvalet i höst, lär få en viktig roll i organisationen.

För undertecknad är det oroväckande att man från politikernas håll försöker isolera ett eventuellt medlemskap i Nato från dess sammanhang – ett Europa som rustar mot flyktingar och ”de andra”, och som gemensamt hamrar fram en berättelse om civilisationer och kulturer som drabbar samman. I en text i Feministiskt Perspektiv (1 mars, 2016) läser Sigrid Aliki (juriststudenten med examen från Försvarshögskolan) in Nato i en nyliberal och identitetspolitisk idétradition, som under parollen ”fredsaktör” givetvis driver en egen agenda. (För visst är väl ”Väst” ett resultat av ett kontinuerligt identitetsskapande som görs på bekostnad av och i kontrast mot ”de andra”?)

Vänsterpartiet gör rätt i att försöka bordlägga avtalet om Nato, även om resultatet enbart blir att beslutet skjuts upp. Oavsett så ger det vänstern mer tid att föra Nato-diskussionen bortom Putin-hot och upprustning. Hur mycket gör vi redan med och för Nato och vad kan göras åt det täta samarbetet? Hur bjuder vi motstånd mot militariseringen? Och hur vänder vi utvecklingen bort från fler soldater i det Egeiska havet och fler poliser i förorterna mot färre vapen till diktaturerna och flera fredslösningar?

Texten skrevs innan SD drog tillbaka sitt stöd för en vilandeförklaring.