Jan-Olov Carlsson är precis på väg att mejla ut ett pressmeddelande när Flamman ringer honom. IF Metall-klubben på Volvo Lastvagnar i Umeå, där han är ordförande, skickade för knappt ett år sedan iväg en så kallade budkavle – ett gammalt begrepp för ett mobiliserande dokument som bärs från gård till gård. Budkavlen hette ”försvara turordningsreglerna i LAS” och spreds brett.
När de pressade förhandlingarna mellan facken och företagarsidan brakade samman på natten mot tisdag har det första steget i rätt riktning tagits, säger Jan-Olov Carlsson.
– Man ska inte se det som en seger, utan nu får vi hitta andra och bättre former för att bedriva kamper för de som har sämst anställningsvillkor i samhället. Så det är ingen glädje, utan mer att ett hot är undanröjt. Nu går vi vidare.
Han syftar på att de fackliga centralorganisationerna LO och PTK nu inte kommer att sluta något avtal med Svenskt Näringsliv som direkt försämrar anställningstryggheten.
Det kan tyckas självklart. Men eftersom förhandlingarna har skett under hot om lagstiftning som skulle drabba arbetstagarna negativt så har spelplanen redan från början varit lutat till företagens fördel.
Dessutom läckte det i december 2019 ut uppgifter om en partsgemensam avsiktsförklaring inför förhandlingarna, där kravet på ”saklig grund” för uppsägning inte fanns med. Bland de fackliga gräsrötterna växte då oron för att svikas av sina företrädare och i det sammanhanget blev Volvoklubbens budkavle till.
Jan-Olov Carlsson tror att trycket underifrån har påverkat förhandlingarnas utgång till viss del, men säger samtidigt att man ”inte ska överdriva”.
– Budkavlen har framför allt fått en uppslutning inom IF Metall, och Metalls förbundsstyrelse är inte opåverkad av den. Det är svårt att bedöma hur mycket de berörts, men ledningen har sagt att det som fällde avgörandet under förhandlingarna var att arbetsgivarna ställde för höga krav på ändringar i turordningsreglerna. Så jag tror nog att det har påverkat. Och all opinionsbildning och kamp för de här villkoren är ju viktig.
Även tongångarna från LO-ledningen är ju ganska annorlunda nu än för något år sedan?
– Ja, det har hänt mycket, och där spelar ju de här protesterna roll. Sedan har det också hänt mycket internt inom LO.
Budkavlen har också stöttats av klubbar inom Seko, Elektrikerna, Kommunal, med flera. Även klubbar ur ett antal TCO-förbund har skrivit på. Dokumentets andra krav, utöver bibehållna turordningsregler, är att ”saklig grund”-begreppet ska behållas. På senare tid har det blivit ett stridsrop från LO:s kommunikationsavdelning och hamnat i politiskt och medialt fokus. Jan-Olov Carlsson säger att nästa steg för klubben på Volvo lastvagnar i Umeå blir att försöka lyfta in frågorna om anställningstrygghet i avtalsrörelsen.
– Det finns inget hinder för att plocka med sig de här frågorna, om anställningsvillkoren för de mest utblottade, sms-anställningar och så vidare, in i kollektivavtalsförhandlingarna. De krav som LO ställt under resans gång är fullt möjliga att driva separat utan att bjuda bort turordningsreglerna eller ta bort ”saklig grund”-begreppet. Vi har hela tiden frågat oss vem som har lärt dem förhandlingstekniken att börja med att erbjuda ett offer.
Finns det inte risk för att man på så vis undergräver LO:s samlade styrka?
– Nej. Problemet med att agera gemensamt inom LO är att man har så olika ingångsvärden. Sekos utmaningar med turordningsregler är inga större problem i IF Metall eller Kommunal, omställningsvillkoren är en jättesak för industriförbunden men kanske inte för Kommunal. Så jag tycker snarare att det är tvärtom, att man skulle kunna sporra varandra i ett slags gemensam kamp för förbättrade villkor, utifrån de förutsättningar som råder på respektive avtalsområde.
Kommunals ordförande Tobias Baudin har sagt att de kommer göra just så, och Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo spår en ”stökig” avtalsrörelse. Pappers ordförande Pontus Georgsson har i tidningen Arbetaren meddelat att hans förbund, som ställt sig utanför LAS-förhandlingarna, kommer ”visa sin solidaritet” om andra förbund lyfter in anställningstrygghet i avtalsrörelsen.
Jan-Olov Carlsson säger också att det är ”dags att börja fundera på” politisk strejk. En sådan får bara pågå i ett par timmar och skulle snarare likna en demonstration, men kan enligt honom användas som ett sätt att påverka Socialdemokraterna.
– Om det är någon gång det varit motiverat så är det ju nu, när man får en politiskt riktad udd från riksdagens högermajoritet mot Sveriges löntagare. Då kan man inte stå handfallna, då måste man göra någonting. Det är inget starkt vapen men det skulle försvåra oerhört för Socialdemokraterna att ställa sig bakom en försämrande lagstiftning, säger han och avslutar:
– Det handlar om att vända den defensiva perioden till någon form av motoffensiv, trots det parlamentariska läget och högerns framgångar. En aktivitet och en pånyttfödd kampvilja kan ju också bli det som förändrar det politiska landskapet.
