Den 10 december lamslogs Grekland av en generalstrejk. Den omfattade skolor, banker, offentliga myndigheter, Tv och flygbolag. Syftet med fackföreningarnas aktioner var att stoppa regeringens planer på försämringar av pensioner, utbildningssystemet, lönepolitiken och anställningstryggheten.
Generalstrejken utlystes för tre veckor sedan. Sedan dess inträffade dödsskjutningen av den unge pojken i arbetarstadsdelen Exarchia i Aten. Polisen första version var att de sköt i självförsvar, men ett stort antal ögonvittnen och privata videoinspelningar visade att polisen riktade sitt vapen direkt mot ungdomarna i samband med en ordväxling. Dödsskjutningen beskrevs som ”rena avrättningen”.
Juntans polis
Kravaller och upplopp följde som en reaktion på det inträffade. Det var inte bara ungdomar, utan stora delar av det grekiska samhället som uttryckte sin avsky för den allmänt hatade polisen MAT. Den skapades under militärjuntans tid, och är ökänd för sin våldsamma framfart, som utan undantag förblir ostraffad.
Även om regeringen den gången lovade att straffa de skyldiga, och de två inblandade poliserna häktades misstänkta för mord, dröjde det inte länge förrän deras advokat lät meddela att den ballistiska undersökningen visade att den dödade pojken träffades av en rikoschett. Det beskedet bidrog knappast till att lugna ner de upprörda sinnena.
Kravallerna efter dödsskjutningen kan ses som kulmen på den frustration och missnöje som många i Grekland upplever mot den konservativa regeringens politik. Karamanlis nyliberala ekonomiska politik med privatiseringar och nedskärningar i den offentliga sektorn har lett till ökade klyftor i samhället, där redan en av fem lever under fattigdomsgränsen. Arbetslösheten är hög, framför allt bland ungdomar. Samtidigt är ingångslönerna låga, och bristande framtidsutsikter skapar bitterhet och frustration bland landets unga. Finanskrisen har ytterligare förvärrat den ekonomiska situationen.
Saknas pengar
Grekland lider dessutom av allvarliga strukturproblem. Statsapparaten är svag, den offentliga verksamheten ineffektiv, och korruptionen är mycket utbredd. Det finns en djup klyfta i samhället mellan ”de” och ”vi” som gör bland annat skatteflykt notorisk. De offentliga finanserna är ansträngda, och ekonomiska bedömare har pekat på den grekiska regeringens svårigheter att hantera finanskrisen, eftersom det helt enkelt saknas pengar för att stimulera ekonomin.
På senare tid har det flera gånger framkommit att statliga och kommunala sjukhus inte kan betala sina räkningar, och privata företag som har levererat utrustning och annat har hotat med att hämta de obetalda varorna.
Korruption
Regeringens oförmåga att hantera krisen har ytterligare försvagats dess ställning. Den skakas också av korruptionsskandaler, och inte mindre än tre ministrar har fått lov att avgå det senaste året. Oppositionen kräver nyval, men med tanke på det konservativa partiets urusla opinionssiffror just nu är det föga troligt. Det ordinarie valet ska äga rum 2010. Uppgifter i den grekiska pressen om att regeringen överväger att införa undantagstillstånd har inte heller ökat förtroendet för Karamanlis.
Det är svårt att se hur socialdemokraterna ska kunna hantera de problem som Grekland står inför. Papandreou och PASOK har redan tidigare visat sin oförmåga att komma till rätta med landets strukturella svagheter. Deras rykte när det gäller korruption är också skamfilat.
Ett cementerat tvåpartisystem som inte erbjuder radikala alternativ späder på frustrationen i det grekiska samhället.
