Det är en septembereftermiddag år 2023, regeringen har aviserat att asylsökande framgent inte ska få vistas ute i samhället utan i stället föras till ”mottagningscentrum”. Det är den nya tiden, det är ”fokus på återvandring”, det är så här nu. Jag sitter i foajén på Teater Tribunalen och väntar på att dörrarna till scenrummet ska öppnas tillsammans med en skara högljudda ungdomar ur föreställningen Pappan, pogromen och parallellens målgrupp, niondeklassare och gymnasieelever. En tonårspojke klinkar trevande fram en melodi på ett piano som står i foajén jämte en soffgrupp som inbjuder till häng, är det Tupacs Changes? I en korg ligger Hédi Frieds bok Frågor jag fått om Förintelsen som delas ut gratis, en generositet som möjliggjorts genom ett samarbete med förlaget Natur & Kultur, som finns bland supportrarna jämte aktörer som ABF, Region Stockholm, Kulturrådet och Asylum Arts. Kaffet kostar tio spänn, det är för jävla fint alltihop.
Innan påminnelsen om att vi ska stänga av våra mobiltelefoner, hinner jag läsa ett meddelande som har trillat in i min inkorg. ”Blixtdemonstration i Märsta”, står det. Omflyttningar i förvaret pågår, det ser ut som om det planeras för en gruppdeportation till Bagdad. ”Vakthållning utanför under natten och morgonen, skriv till mig om du kan vara med.”
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!