”Varför kan inte vita medelålders män åka buss? Det ska svida i plånboken för den som tar bilen till jobbet istället för att åka kollektivt.”
Det var inte ett årsmöte för ungsyndikalister i helgen. Det var moderatstämma. Och det var ungdomsförbundets Niklas Wykman som stod i talarstolen.
Fredrik Reinfeldts nya moderater är säkerligen något av en chock att möta både för journalister och politiska motståndare. Det parti som skall ligga längst till höger levererar vänsterparoller på ständigt nya områden. Moderaterna skall bli Sveriges nya miljöparti. Moderaterna skall ta jämställdheten på allvar.

Att det har sina fördelar kunde vi se i den mediala bevakningen av valet 2006. Att byta eller radikalt formulera om politik garanterar först och främst nyhetsplats – det är ”nyheter” om moderaterna har en miljöpolitik, men gammal skåpmat om det är miljöpartiet. Det skänker en gloria av mod om det kommuniceras rätt – och särskilt om det överensstämmer med de politiska redaktörernas åsikter. Det kan till och med sätta agendan i den mediala logik som råder.
Och moderaternas förvandling är helt central för den borgerliga agendan. De är Sveriges skickligaste parti när det gäller att sätta agendan.

Det fanns de som trodde att Reinfeldt skulle lugna ner sig med den löjeväckande idén att moderaterna är Sveriges nya arbetarparti. Trots allt har moderaterna aldrig haft mer än 16 procent hos arbetarväljarna – och partiet har efter valet sjunkit tillbaka snabbt i samma grupp. Men så fungerar det ICKE. För det första är det mycket dålig PR att nu erkänna ett misslyckande. I varje ögonblick vill moderaterna upprätthålla ett tillräckligt stort tvivel för att desarmera kritik.

För det andra är målet mycket större än en ynka valseger. Vi har tidigare konstaterat att Reinfeldts viktigaste projekt är att ersätta socialdemokratin som statsbärande parti (se intervjun med Per Schlingmann på sidan 5). Och det blir allt tydligare att det skall ske genom att göra den existerande arbetarrörelsen onödig. Tryggheten, i form av budgetansvar och statsmannaskap skall kopplas loss från socialdemokratin. Den offentliga välfärden skall kopplas loss från vänstervärderingar. A-kassan skall kopplas loss från fackföreningarna.
Mer än ett år efter Reinfeldts valseger är det uppenbart att de nya moderaterna inte kommer avslöjas innanför den rådande medielogiken. Sett från Bonnierhuset håller Sverige nu närmast på att vänstervridas under Reinfeldts ledning.
Att delar av den socialdemokratiska stats­adeln också lyft på sin hatt för de nya moderaterna är inte mycket att förvånas över. Reinfeldt håller på att anpassa sitt parti till tjänstemannaförnuftet. Man besegrar inte en sådan motståndare genom att tävla i plattityder och värdeord.

Det är arbetarrörelsen som kan förändra läget. Där har man knappast svårt att se att de nya moderaterna är ett högerparti. Det syns på högarna av klagomål över a-kassenedskärningar. Det märks i den egna organisationen, som får avskeda och spara på grund av samma a-kasseförändringar. Det hörs på gatan när rimliga arbetsvillkor försvaras med ett flygblad i handen.

Och det är, i slutändan just med konkreta, handfasta berättelser ur verkligheten och synliga protester de nya moderaterna måste bemötas. Ord måste ställas mot verklighet. De ursprungliga löftena mot resultaten. Över tid blir Reinfeldts politiska avtryck tydligt.
Det finns ju några nackdelar också, med att flytta sina ordpositioner. Risken är att diskrepansen mot vad lokala företrädare gör plötsligt blivit väldigt stor. Risken är betydande för att de egna supportrarna också tappar fotfästet i den nya retorikens värld. Det finns en betydande risk att folk faktiskt kommer ihåg uttalanden gjorda för länge sedan och finner dem roliga.
Speciellt roligt skall det bli att se hur många vita medelålders män från Täby som trängs på bussen.

/Aron Etzler