Thessaloniki I rädsla för protesterna hade EU-toppmötet förlagts till Porto Carras, ett konferenshotell en bra bit utanför Thessaloniki.
Sammanlagt fanns fem olika, konkurrerande, appeller för demonstrationerna i Thessaloniki. Många menar idag att splittringen mellan de olika demonstrationerna försvagade protesternas styrka.
Främst stod konflikten mellan Greklands Kommunistiska Parti (KKE) och det Grekiska Sociala Forumet (bestående av andra vänsterpartier, feministgrupper, fackföreningar, med flera).
KKE vägrade att deltaga vid GSF:s demonstration pa lördagen. KKE kunde inte acceptera att GSF arrangerade sin protest tillsammans med den fackliga centralorganisationen GSEE som står det socialdemokratiska regeringspartiet PASOK nära.
KKE menade att eftersom GSEE stött regeringens liberaliseringspolitik skulle det varit orimligt att demonstrera på samma platform. KKE arrangerade sin egen protest under appellen Action Thessaloniki 2003.
Utöver GSF-GSEE och Action Thessaloniki organiserades tre andra demonstrationer, nämligen Struggle Initiative Thessaloniki (ultravänster), Resistance Thessaloniki 2003 (maoister) och Antiauthoritarian Movement Saloniki 2003 (anarkister).
De största protesterna tog plats på lördagen. Under torsdagen arrangerades en antirasistisk demonstration för solidaritet med flyktingar och under fredagen arrangerades olydnadsprotester ute på Chalkidiki.
Inför toppmötet försökte polismakt och regering piska upp en hetsstämmning. I massmedier gavs en bild av att barbarhorder var på väg för att forstöra och plundra staden.
Särskilt byggdes en hotbild upp kring GSF:s demonstration på lördagen. Polisen rådde butikssägare att barrikadera sina affärer. Under dagarna täcktes Thessalonikis fashionabla shoppingdistrikt av plåt och spånplattor.
Enligt GSF var skapandet av hetsstämmning en medveten taktik från polisens och statens sida. GSF hade startat initiativet Thessaloniki öppen stad, för att skapa en trevlig stämning under toppmötesprotesterna för att kunna locka ”vanliga” Thessalonikibor till arrangemangen.
Just när GSF-GSEE:s demonstration skulle börja tog sig ”Svarta blocket” ut från universitetscampuset och började vandalisera. Enligt en talesman från GSF kunde ”Svarta blocket” härja fritt i 20 minuter. Därfter fylldes stadskärnan med tårgas och polisens attacker inleddes.
Enligt källor inom det GSF demonstrerade runt 70 000 personer, varav 30 000 i Action Thessaloniki demonstration och 30 000 i GSF-GSEE:s. KKE / Action Thessalonikis demonstration genomfördes utan större störningsmoment. Den demonstrationen samlade framför allt aktivister från Arbetarnas militanta front (KKE:s fackliga organisation) och det kommunistiska ungdomsförbundet KNE.
I demonstrationen fanns även ett starkt internationellt deltagande, framförallt från Turkiets Kommunistiska Parti.
KKE hade vidtagit tydliga åtgärder för att förhindra att polisprovokatörer skulle kunna ta sig in i demonstrationen. Kring hela det område där demonstrationen genomfördes bildade partiets aktivister en mänsklig mur.
Först då KKE-demonstrationen nådde sin slutstation berördes även den av tårgasen och man var tvungen att ta skydd tills tårgasen blåst bort.
Enligt GSF skulle demonstrationerna kunnat bli ännu starkare om polisen inte hade lyckats blåsa upp en så stark hotbild inför demonstrationerna.
Man hade hoppats på att samla 100 000 deltagare, varav 60 000 skulle varit Thessalonikibor. Stora delegationer kom från andra delar av Grekland och utlandet. ”Svarta blocket” utgjordes till största delen av ditresta anarkister från Aten samt utlandet.
Proteströrelsen stod splittrad och polisens hotbildsbyggande blev framgångsrikt. Men samtidigt blev protesterna lyckade. Protesterna och motmötena lyckades samla en stor bredd av rörelser och organisationer.
