Inrikes/Nyheter 16 mars, 2021

Musiker kräver bättre betalt av Spotify

Spotify räddade musikbranschen undan piraterna och gjorde grundarna till miljardärer. Nu vill musikerna ha sin del av kakan.

Djursholm är ett av de finare områdena i Danderyd utanför Stockholm. Kommunen har Sveriges högsta medelinkomst. Här köpte Spotifygrundaren Daniel Ek i februari sin andra fastighet. Förutom en villa byggd på platsen för ett senmedeltida slott ingår också halvön den ligger på. Totalt 1,4 hektar.

Priset ska enligt anonyma källor ha varit över 300 miljoner kronor.

Troligen inga problem för Ek, som de senaste åren sålt Spotifyaktier för mångmiljardbelopp.

Spotify, som sedan 2008 har tillhandahållit strömmad musik till sina kunder, är en svensk företagsekonomisk framgångssaga.

Företaget har tillgångar som motsvarar 60 svenska statsbudgetar och omsätter nästan 80 miljarder om året. Daniel Ek och medgrundaren Martin Lorentzon har båda fått medaljer av kungen.

Men historien har en baksida. Samtidigt som Spotify har gjort investerare och grundare förmögna menar många att de musiker som faktiskt skapar den musik som kunderna betalar för att lyssna på nästan helt blir utan ersättning.

Ungefär samtidigt som husköpet blir en nyhet i Sverige presenterar branschmediet Digital Music sin årliga sammanställning av vad musiker tjänar på Spotify. Deras siffror, som bygger på information som lämnats in frivilligt av skivbolag och artister, pekar på att arvodet per spelad låt ligger på ungefär en fjärdedels öre.

En miljon spelningar ger alltså 2 500 kronor. Före skatt och sociala utgifter.

2019 lyssnade nio av tio svenskar mellan 12 och 35 på musik eller poddar via Spotify varje vecka. Mer än hälften av dem gjorde det varje dag.

– Det är enormt och visar vilken otrolig makt Spotify har lyckats skaffa sig de senaste åren, säger Maria Eriksson till Flamman.

Hon är postdoktor vid Umeå universitet och har studerat Spotify. För ett par år sedan skrev hon boken En svensk enhörning om bolaget tillsammans med tre forskarkollegor.

– Kanske handlar det mycket om hur företag som Spotify lyckas formulera och definiera ett problem som man skulle lösa. Man framställde sig som piratkopieringens räddare. Man skulle hjälpa musikindustrin tillbaka igen, säger Maria Eriksson.

Hon säger att Spotify har varit måna om att framställa sig som en del av kultursektorn och som ett företag som jobbar med musik. Trots det är likheterna större med IT-företag som Google eller Facebook. Precis som de andra IT-jättarna arbetar Spotify i första hand med att tillgängliggöra material som andra har skapat.

En allt viktigare del av företaget handlar om att lära sig vad användarna gillar för låtar, och rekommendera nya artister eller skapa spellistor för speciella känslolägen.

– Spotify har bidragit till att fler betalar för musik. Men bara för att de har gjort det betyder det inte att deras affärsmodell är perfekt och att vi inte ska ifrågasätta den, säger Maria Eriksson.

– Om jag ska visa mig från min mest pessimistiska sida – och det ska jag nog – så ser det jävligt mörkt ut att vara musiker i dag.

Jonas Kullhammar är saxofonist och driver sedan år 2000 det egna skivbolaget Moserobie. Han är en mångfaldigt prisbelönad jazzmusiker och har också medverkat på skivor med band som The Hives, Bob Hund och Amason.

Men de över 120 skivor som finns i Moserobies katalog går inte att hitta på Spotify. Och det beror inte på att Jonas Kullhammar inte har fått erbjudandet.

För Flamman berättar han om sina 21 år som skivbolagsdirektör och enda anställd på ”Sveriges största aktiva jazzskivbolag”.

Början var bra. År 2000 hade priserna på att tillverka och bränna CD-skivor sjunkit och vinstmarginalerna var goda.

– De första fem åren – om man bortser från de första fem släppen – så hamnade skivorna på plus redan när de släpptes. Vilket ledde till att musiker kunde få betalt och vi bara öste ut skivor, säger Jonas Kullhammar.

Men när landet kopplades upp mot internet blev Sverige ledande i en ny bemärkelse – den illegala nedladdningsscenen.

Piratsajten The Pirate Bay, skapad av några killar från Sverige, blev internationellt uppmärksammad. I svallvågorna av en hätsk debatt tog sig nybildade Piratpartiet in i Europaparlamentet. En av deras kärnfrågor var just att det inte skulle vara något lagbrott att ladda ned film eller musik, även om man inte betalade.

De stora skivbolagen var naturligtvis oroade och drev ett lågintensivt krig mot piraterna, bland annat genom skyhöga skadeståndskrav mot privatpersoner.

Det var i det här läget som Daniel Ek startade Spotify. Löftet till skivbolagen var enkelt: vi ska få människor att betala för musik igen.

13 år senare är succén ett faktum. Spotify hade i slutet på december 345 miljoner användare.

Men några större summor ser många musiker ändå inte av, och Kullhamar är fortsatt skeptisk. Några planer på att släppa katalogen på streamingtjänsten har han inte.

– När jag först hörde talas om Spotify var jag positivt inställd. Men sedan när jag tittade lite närmare på det tänkte jag att om det låter för bra för att vara sant så är det antagligen det. Och så var det ju.

Om det var svårt att försörja sig som musiker tidigare, blev det verkligen ”jävligt mörkt” under våren 2020.

När restriktionerna till följ av coronapandemin drogs åt blev livespelningar snabbt en omöjlighet. Svenska musikerförbundet, som stridit om ersättningarna från Spotify i åratal, fann sig plötsligt i ett samarbete med strömningstjänsten när Spotify meddelade att de skulle fördubbla alla insättningar till förbundets krisfond.

– Det varade ett par månader. Något annat samarbete med Spotify har vi aldrig haft, säger Jan Granvik, ordförande i LO-anslutna Musikerförbundet till Flamman.

Tvärt om, Musikerförbundet ser sig som en del av ett växande internationellt motstånd mot företaget som räddade de stora skivbolagen från piraterna, men lämnade musikerna utan.

– Skivbolagen tjänar ju lika mycket pengar nu som de gjorde när det gick som bäst 2005. Men musikerna märker inte av det. Det är en affärsmodell som inte håller för oss. Det blir en kanal att nå ut med, men vad hjälper det när man inte kan genomföra spelningar? Det blir en horribel situation, säger Jan Granvik, som menar att musikerförbundet själva är för litet för att sätta någon större press på Spotify.

– Ska vi göra någonting som verkligen gör skillnad måste vi skapa politisk press, säger han.

– Men den här frågan är inte uppe bara här. Det är inte bara i Sverige vi gnäller, säger han.

Det är en bild han mycket riktigt delar med många musiker och producenter över hela världen. Så sent som i maj förra året bildades den internationella organisationen Union of musicans and allied workers, UMAW. I dag står över 25 000 artister bakom deras krav på att få bättre betalt och ökad transparens från Spotify.

Den 15 mars planerar man protester i över 30 städer – inklusive Stockholm.

Forskaren Maria Eriksson tror inte att det är omöjligt att protesterna hörs, åtminstone bildligen, ända till Djursholm.

– Jag tror att det är viktigt att de som är missnöjda med Spotify som plattform organiserar sig på något sätt. I grunden tror jag – vill jag tro – att musiker har makt att påverka ett företag som Spotify. Utan musiker finns det ju ingen affärsmodell kvar.

Ledare 09 december, 2025

En fattig förälder är inte barnens bästa

Att slå undan benen för de arbetslösa görs knappast med barnens bästa i åtanke, skriver Cecilia Verdinelli. Foto: Johan Nilsson/TT.

Moderaterna har en ny favoritfras: ”Barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet”. Men politiken som döljer sig där bakom handlar mer om att straffa arbetslösa, än om att hjälpa dem.

Möjligen är en liten dos hyckleri oundvikligt för toppolitiker. Men också hyckleri kräver fingertoppskänsla, som gör att det åtminstone känns halvvägs trovärdigt. Någon har glömt att berätta det för Moderaternas toppskikt, att döma av höstens mantra från Rosenbad: ”Fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet.”

Det finns tydligen inget viktigare. Elisabeth Svantesson har utvecklat ett särskilt vibrato för frasen, arbetsmarknadsminister Johan Britz har byggt en hel presskonferens på den och Ulf Kristersson verkar tro att den står i första paragrafen i FN:s barnkonvention.

Problemet är proportionerna. Inget barn älskar att se sin förälder gå till jobbet. Ber man om någons mest danande barndomsstund svarar ingen ”morgonen i en grusig hall när mamma febrilt letade efter en vanten och började låta brysk”.

Är man fattig ska man känna tacksamhet för varje krona, är man rik har man förtjänat allt – inklusive rätten att sluta jobba.

Självklart mår barn bättre av att deras föräldrar har en inkomst, men det är inkomsten, inte det mystiska förädlingsögonblicket i hallen, som gör skillnad. Hyckleriet blir desto tydligare när samma politiker är helt obekymrade av hemmajobbare och hemmafrutrender, fenomen som rimligen också borde betraktas som hot mot barnens välfärd.

När regeringen nu inför nya a-kasseregler som för de allra flesta arbetslösa innebär flera tusenlappar mindre i månaden rasar logiken ihop. Det finns ingen arbetsmarknadspolitik bakom. Inte ens med livlig fantasi kan man få den här reformen att skapa jobb.

Regeringens valhänthet i frågan blixtbelystes när Ulf Kristersson i SVT:s partiledardebatt den 12 oktober triumfatoriskt meddelade att det visst finns jobb att söka: 72 000 annonser på Platsbanken, varav hela 17 000 utan utbildningskrav. Sagt i ett läge med en halv miljon arbetslösa, utan att förstå att de där siffrorna kraftfullt motsäger regeringslinjen om hårdare krav som lösningen. När arbetsmarknadsminister Britz får frågan om hur de nya reglerna ska ge fler jobb återstår därför bara att upprepa de där fraserna som workshopats fram: att det är ”jättefarligt att vara arbetslös”, och att ”barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet”. Da capo.

När politiken saknas fylls tomrummet med moralism. Det är inget nytt, men det har sällan varit så aggressivt. Vad det gör med människors självkänsla är stundvis hjärtskärande.

Jag har följt två forum som från varsitt håll berättar samma historia. Det ena är en Facebookgrupp för arbetslösa, som berättar om irritation över arbetsförmedlingens otillgänglighet, sorg och skuld över att inte kunna ”bidra”, och hur knäckande det är att inte ens kallas till intervju.

Det andra är ett forum för den så kallade Fire-rörelsen, som strävar efter tidig pensionering genom smarta investeringar (som givetvis bygger på höga löner). Inläggen exploderar i ryggdunkningar när någon undrar om det är moraliskt att nyttja välfärden utan att jobba: ”Självklart”, ropar man i kör, ”man har ju förtjänat det.”

Läs mer

Så ser det nya Sverige ut. Är man fattig ska man känna tacksamhet för varje krona, är man rik har man förtjänat allt – inklusive rätten att sluta jobba.

En annan paradox är att samma regering som vill ”avskaffa bidragslinjen” nu kommer att driva fler arbetslösa in i socialbidrag. Och eftersom kommunerna samtidigt åläggs att kräva ”aktiviteter” som motprestation kommer fler barn mycket riktigt få se sina föräldrar rusa iväg på morgonen, fast utan lön. Barnen blir av med den enda fördelen med en arbetslös förälder, det lugnare tempot hemma, men förblir lika fattiga.

Tacksamheten lär bli öronbedövande. Öronbedövande som en sprängning i en trappuppgång.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 08 december, 2025

En marmorvit lektion i kommunism

Ensemblen förkroppsligar varors och människors flytande värde i kapitalismens kretslopp. Foto: Sören Vilks.

Kungliga Dramatiska Teatern förvandlar 2 500 sidor marxistisk teori till kakelkabaret för en proppmätt medelklass. Flamman går på en lekfull teaterversion av "Das Kapital" och letar efter tecken på att revolutionen är nära.

Varje år lanserar det amerikanska företaget Pantone color institute en färg som påstås fånga tidens stämning och som sedan pryder allt från gunghästar till sovrumsväggar. I helgen avslöjades 2026 års nyans: Cloud dancer. Vitt som en molndansare.

Samma helg har Dramaten urpremiär på Das Kapital. Scenografin: bländande kakelvitt. Jag ser det som ett kosmiskt sammanträffande.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 december, 2025

Misstänkt ”giftkvinna” aktiv i högerradikala grupper 

Foto: Christine Olsson/TT, skärmdump.

Vaccinkritik, klimatförnekelse och upprepade delningar av högerextrema sajter. Flamman följer de digitala spåren efter den 62-åriga kvinna som häktats för grov misshandel efter förgiftningarna på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

En 62-årig kvinna häktades i dag för grov misshandel mot fyra anställda på Akademiska sjukhuset i Uppsala, efter att de drabbats av misstänkt förgiftning. Nu kan Flamman avslöja att hon har en lång historia av aktivitet i högerextrema grupper på Facebook.

Bland grupperna som kvinnan varit mycket aktiv i finns ”Vi som stödjer SD” och ”Folkets rättigheter i samhället”. Under 2022 rör det sig om flera inlägg i månaden, och utöver det även mängder av kommentarer på andras inlägg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 08 december, 2025

Polisens beslag hos terrorsvensken: hakkors, sprängmedel och Putinmask

Enligt domskälen var den terrordömda svensken Alexander Holmberg ledande i ekofascistiska gruppen The Base.

Den 23-åriga överklassvensken kartlade moskéer, uppmanade till våldsdåd och samlade på nazistuniformer. Flamman har tagit del av domen mot terrornazisten Alexander Holmberg – och listan på polisens beslag hos luxemburgsvensken.

I fredags offentliggjordes domskälen mot Alexander Holmberg, den svenska medborgare som den 27 november i Luxemburg dömdes för en rad terrorrelaterade brott.

Han fälldes för medlemskap i två terroristorganisationer, förberedelse till flera terrorattentat i tre länder, tillverkning och innehav av sprängämnen, brott mot vapenlagstiftningen, uppvigling till hat och våld samt framställning, sant testning och planering av explosiva anordningar.

Den mest framskridna planen var ett massmord mot Eurovisionsfestivalen i Rotterdam 2020, som ställdes in på grund av pandemin. Holmberg var minderårig när han inledde planerna, men blev myndig under arbetets gång.

Den 137 sidor långa domen, som Flamman har läst, beskriver en flerårig process där en gymnasieelev gradvis förflyttade sig från nätaktivism till en central roll i två militanta högerextrema nätverk som delvis hänger samman: Atomwaffen Division och dess ekofascistiska förgrening The Base, som är terrorklassad av EU. Båda använder dödskallemasker som kännetecken, och Alexander Holmberg bedöms ha varit ledande i den senare gruppens svenska cell.

Enligt chattloggarna var han inte bara en passiv deltagare, utan bidrog med sina avancerade kemikunskaper kring hur man tillverkar sprängmedel, och bidrog starkt till gruppernas propagandaarbete. Han föreslog också ett gemensamt träningsläger för Atomwaffen Division och The Base i Sverige i slutet av 2020, på mark som tillhörde hans familj. Där skulle medlemmarna öva skytte, detonera mindre laddningar och öva på fältmässig rekognosering. Han skrev att han själv hoppades få licens i tid för ett G3-gevär från Heckler & Koch, ett av hans favoritvapen.

Den mest framskridna planen var riktad mot Eurovisionsfestivalen i Rotterdam 2020. Foto: Robin Utrecht/EPA/TT.

Flera av de tilltänkta målen var svenska. Han planerade bland annat en attack mot flygbolaget Sas, på grund av deras reklamfilm som ställer frågan: ”Vad är verkligen skandinaviskt?” Svaret är enligt kampanjen ingenting, då ”allt är kopierat” från andra länder.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 06 december, 2025

Antifascister samlas i Salem: ”Folk delar ens frustration”

Foto: Liz Fällman/Flamman.

15 år efter att Salemmarschen lades ned samlas nazister återigen i Rönninge söder om Stockholm. Även antifascistiska krafter har mobiliserat – och stadens företagare bjuder in till julmarknad. Flamman ger sig ut bland honungsförsäljare och svarta blocket-aktivister för att höra folks tankar om dagen.

Det är ovanligt mycket människor på årets julmarknad, konstaterar floristen Carina Kandell, 56. Hon driver en liten blomsterbutik i Rönninge centrum, och har varit drivande i att arrangera den årliga julmarknaden.

Från början uppstod marknaden som en markering mot de årliga nazistdemonstrationerna i Salem under 2000-talet – som nu återupptagits på initiativ av Nordiska motståndsrörelsen och Aktivklubb Sverige.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 06 december, 2025

Ideologin är fackens svagaste länk

När IF Metall lade varsel om strejk mot Tesla hade förbundet inte strejkat på 15 år. Foto: Johan Nilsson/TT.

Den svenska modellen riskerar att vittra sönder om tillräckligt många börjar tvivla på den. Ella Petrini har läst ”Frontalkrock”.

Ett strejkvapen som inte används rostar och för att lyckas krävs ett väloljat konfliktmaskineri. Svenska fackförbund med strejkar ovanligt lite, både internationellt och historiskt. Därmed har själva strejkerfarenheten också blivit mer sällsynt, och något de flesta av oss bara kommer nära genom skildringar i filmer och historieböcker.

När IF Metall lade varsel om stridsåtgärder mot Tesla, hade förbundet inte strejkat på 15 år. Motparten var notoriskt antifacklig och ledd av världens rikaste man, Elon Musk. Som en av de strejkande, Olof Sjöström, säger till Dagens Arbete: ”I början handlade det om att vi ville ha kollektivavtal på Tesla, nu handlar det om mycket mer än så. Det handlar om hela svenska modellen.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 06 december, 2025

En grön Marx tittar fram

Genom att lusläsa Marx vill Kohei Saito hitta en socialism för ”klimatproletärer”. Foto: Frank Rumpenhorst/AP.

I försöken att frammana en ekologisk marxism liknar Kohei Saito en filosofisk Hercule Poirot. Men det japanska stjärnskottet fastnar i teoriernas värld – och lär knappast väcka några slumrande massor. Åtminstone inte den här gången.

Ett citat av en ung Marx i Den tyska ideologin har alltid gäckat mig. Där skriver han att i framtidens kommunistiska samhälle kommer individen att ”jaga på morgonen, fiska vid lunch, sköta boskap på eftermiddagen och kritisera på kvällen”, utan att någonsin bli yrkena fiskare, jägare eller kritiker. Citatet har avfärdats som ett pastoralt tic från en romantisk epok, men själv har jag sett något annat. En utopiskt drömmande Marx som kanske inte såg så negativt på de förhistoriska samhällena som vi har lärt oss.

En som verkar hålla med mig är den japanska filosofen Kohei Saito. I sin Marx i antropocen (Nirstedt, 2025), visar han att Marx faktiskt omvärderade de förhistoriska samhällena på äldre dagar. På 1870-talet skedde ett skifte i hans tänkande; intresset för dialektisk filosofi minskade och ett intensivt studium av naturvetenskap tog vid. Fram träder en annan Marx, menar Saito, en ekologiskt medveten person i modern bemärkelse. Saito kallar honom rentav för ”nedväxtkommunist”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 05 december, 2025

Tidigare vänsterpartister lanserar parti – siktar på lokalval

Lorena Delgado Varas och Daniel Riazat lämnade Vänsterpartiet i augusti, strax efter att uteslutningsärenden inletts mot dem. Foto: Oscar Olsson/TT.

De tidigare vänsterpartisterna Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas lämnade partiet efter att uteslutningsärenden inletts. Nu startar de ett eget parti, under namnet Framtidens Vänster. Men de kommer inte ställa upp i riksdagsvalet, meddelar talespersonerna.

– I dag tar vi ett steg som vi lovat att vi ska ta, säger Daniel Riazat vid en presskonferens under fredagen. 

Nu bildar han och Lorena Delgado Varas, båda riksdagsledamöter och tidigare vänsterpartister, ett nytt parti. Det meddelar de under fredagseftermiddagen från en presskonferens i riksdagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 05 december, 2025

Det är dags att lyssna på Putin

Problemet med ”Putin-förståare” är att de inte alls verkar förstå Putin, menar debattören. Foto: Alexander Nemenov/Pool Photo/AP/TT.

Ola Tunander skriver att det inte är något fel att ”förstå” Putin. Ändå utelämnar han Putins egna ord om varför han startat kriget: för att utplåna Ukraina som självständig nation. Det är inte svårt att gissa varför.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När man läser Ola Tunanders bok Hybris: Ukrainakriget, geopolitiken och folkrätten (Karneval förlag) är det från början uppenbart att detta är en partsinlaga – till försvar av den ryska invasionen och mot dem som solidariserar sig med Ukrainas försvarskamp.

I inledningens första stycke skriver han: ”Vad som förr var en självklarhet för varje forskare – och för all del varje underrättelsetjänst var att förstå hur motparten, ’den andra’ eller fienden, tänker. Men i dag beskrivs den som försöker göra det som en ’Putinversteher’ – en tysk benämning för någon som ’förstår Putin’. ”

I själva verket är det största problemet med Tunanders bok att han vägrar att lyssna till och förstå Putin.

När Putin förklarar krigets orsaker har han vid upprepade tillfällen framfört att Ukraina aldrig har varit ett riktigt land. Att det inte finns något ukrainskt språk eller någon ukrainsk kultur. Att ukrainarna i själva verket är ”lillryssar” – visserligen inte lika bra som vanliga ryssar, men inte heller något eget folk. Ryssland har en tusenårig historisk rätt till det ukrainska området. Ukrainarna har lurats av västmakterna till att tro något annat.

I själva verket är det största problemet med Tunanders bok att han vägrar att lyssna till och förstå Putin.

Detta beskriver Putin i sin essä från juli 2021, ”Om den historiska enheten mellan ryssar och ukrainare” – en central skrift för att förbereda den ryska opinionen för invasionen åtta månader senare.

När den amerikanska högerjournalisten Tucker Carlson fick en exklusiv tv-intervju med Putin i februari 2024 så ägnade presidenten större delen av tiden till att förklara varför Ukraina aldrig varit någon riktig nation, och varför Ryssland därför har en historisk rätt till det ukrainska territoriet.

Putin sammanfattade senast sin ståndpunkt inför tv-kamerorna vid ett ekonomiskt forum i Sankt Petersburg den 20 juni 2025: ”Jag har sagt det tidigare, ryssar och ukrainare är ett folk. I den meningen är hela Ukraina vårt. Det finns en gammal regel som säger att varhelst en rysk soldat sätter sin fot, så är det vårt.”

Detta budskap har hela tiden trummats ut av Putins språkrör i rysk tv. Framför allt i början av kriget hävdades det gång på gång att Ukraina inte fanns, och om det ändå skulle finnas så skulle det snart vara försvunnet. Med tiden verkar just dessa tongångar ha dämpats något. Det är svårt att hävda att det ukrainska folket inte existerar när de i snart fyra år bjudit tappert motstånd mot den ryska militärmakten och när de undan för undan slår ut den ryska oljeförsörjningen och därmed den ryska ekonomin.

Varför undviker Tunander helt att nämna dessa öppna förklaringar som Putin själv givit? Tunander skriver: ”Många har menat att Ryssland invaderade Ukraina 2022 för att erövra landet i syfte att återupprätta Sovjetunionen eller det ryska imperiet, men det Ryssland strävade efter var ett neutralt Ukraina, för att i sin närhet förhindra utplacering av västliga vapensystem.”

Putin har i och för sig angett olika skäl till invasionen, inför olika åhörarskaror i och utanför landet, men den som verkligen lyssnat borde inte tveka om det grundläggande motivet. Så vem är det som inte vill förstå Putin?

Läs mer

Om Tunanders påstående skulle stämma så har Ryssland redan förlorat kriget. Den ryska politiken har varit helt kontraproduktiv. Det är Rysslands krigföring som drivit in Ukraina i Natos famn. Innan annekteringen av Krim var stödet för Nato-medlemskap omkring 20 procent inom den ukrainska befolkningen. I dag är det över 80 procent. Före den ryska fullskaliga invasionen var flera av de tyngsta medlemmarna i Nato mot ukrainskt medlemskap, bland annat på grund av Natos princip att inte bevilja en stat inträde så länge den befinner sig i en gränskonflikt – vilket varit fallet sedan 2014 när Ryssland annekterade Krim och inledde sin lågintensiva krigföring i Donbass.

Men i dag finns det gott om västliga vapensystem i Ukraina, just på grund av det ryska försöket att erövra Ukraina. Och om det alltså skulle stämma att Rysslands motiv var att ”i sin närhet förhindra utplacering av västliga vapensystem”, så kan vi konstatera att Ryssland har förlorat dubbelt. Finland är i dag fullvärdig medlem i Nato, och har en 1 340 kilometer lång gräns mot Ryssland. Om Nato önskar placera ut vapensystem som ska sätta press på Ryssland, då står Finland till deras förfogande.

Och vi behöver inte tveka om att den dag som Ryssland bestämmer sig för att sätta stopp för detta hot från Finland, då kommer Tunander och hans meningsfränder att ha full förståelse för varje militär åtgärd som Ryssland vidtar.

Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 05 december, 2025

Alice Aveshagen: Med Birkinväskan på klubben är jag rebell

Skribenten med sin kappsäck full av äventyr. Foto: Privat.

Alice Aveshagen ser en nymoralism som förvandlar drömmar om lek till döda investeringsobjekt. Det som en gång var symbolen för frihet har blivit en behållare för moral.

Är din pojkvän pinsam? Glöm det! Nu är det din Birkinväska – om du får för dig att släpa med den på middag.

Tiktokvideor där kvinnor visar upp sina 35-centimeters Hermèsväskor på restauranger har bemötts med en flod av moralisk indignation. ”Inte Birkin på Nobu” (en sanslöst dyr restaurangkedja), ”Smaklöst.” En annan tillrättavisar: ”Det skriker nyrikt.” ”Läs av rummet.”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)