I princip ingenting som har kommit från Storbritannien är bra. Brittisk kultur är förfärlig, deras mat oätlig och deras turister barbarer. Det är känt sedan länge. Så när realityprogrammet Naked attraction tog sig hela vägen till Sverige visste man väl ungefär vad man hade att vänta sig. Lite farsartad jovialisk skratt-tv.
Ett varmt grattis till alla som gillar det. En påklädd deltagare får tillsammans med programledaren Sofia Wistam titta på fem nakna personer som visas i etapperna ben, kön, bröst och till slut ansikte. De nakna tävlar om en dejt med den påklädda, som i sin tur eliminerar deltagarna allt eftersom, i enlighet med eget tycke och smak. När det bara är en naken kvar så måste den påklädda också klä av sig, i rättvisans namn. Sedan går de på dejt och denna är om möjligt ännu stelare än när de stod i studioljus iförda endast det skinn gud gav dem.
Naked attraction Sveriges tonalitet är härlig och lättsam familjeunderhållning, precis som sin brittiska förlaga. Man strösslar generöst med uttryck som ”avdramatisera nakenhet” och ”visa att kroppar kan se olika ut”. Så att tittaren ska kunna känna att man kan se detta och underhållas, men samtidigt hålla sitt snasksug på mattan med hjälp av en sidobeställd moralkaka i form av ”kroppspositivism”. För om det är någonting man inte tillåts glömma i en enda sekund är det just att ”alla ser olika ut”. Varannan mening innehåller en variant på denna sägelse. Som om det vore något slags dold århundradets sanning som Sofia Wistam och producenterna på femman grävt upp i det gamle Albion.
Eftersom programmet sänds klockan 22 antar jag att det är riktat till en någorlunda vuxen publik. Och om det är så, att det finns vuxna människor som inte vet att kroppar ser olika ut, som aldrig haft sex eller varit i ett omklädningsrum på en simhall, då är det ute med oss. Och om man ska vara petig så går ju programmet främst ut på att skåda given häst i mun och inte att närma sig någon som har något slags normbrytande kropp.
Än så länge är det ingen som lyckats förklara varför det är så viktigt att avdramatisera nakenhet heller. Är det för att barn inte ska känna sig krossade av ouppnåeliga kroppsideal? Behjärtansvärt, men jag tror det problemet beror på något annat än att det inte visas fler omklädningsrumskroppar på tv. Ja, exempelvis att någon kan tjäna pengar på den rådande kroppsordningen.
Detta program är dock helt och hållet oförargligt, vilket i regel brukar betyda att det inte bär på någon radikalitet att orda om. Det är helt ok. Det är inte ett tv-programs uppgift att förändra samhället även om producenterna verkligen vill att vi ska tro det. Det här är tv-motsvarigheten till oneurotiskt folkhemssex i radhus. Det skrattas och bjuds på dallriga kroppsdelar. ”Varför måste man försöka tälja underhållnings-guld av kroppen på detta vis, räcker det inte med förnedringen att vara en konsument i dejtingens tid” hinner jag tänka innan jag sjunker igenom soffan, ner till jordens medelpunkt och förkolnas av skam när en deltagare säger ”man vill bara dyka in där!” om en kvinnas könsorgan.
