I höstas publicerade Dagens Nyheter ett långt porträtt av kronprinsessan Victoria. Fokus ligger på hennes sidogig som Ambassadör för FN:s globala hållbarhetsmål, men det är mest rekvisita i ett 40 000 tecken långt intyg på att hon är redo som regent. Allt dyker upp: det goda omdömet, fotfästet, arbetskapaciteten, de vakande samhällsreflektionerna, den majestätiska klokskapen.
En scen fastnar: Victoria berättar att när de övriga ambassadörerna blir aktivistiska och överväger att skriva brev till storföretag, väljer hon att lämna mötesrummet. Vare sig polemik eller politik anstår en svensk statschef. Tanken är att det ska illustrera respekten för penndraget, men avslöjar oavsiktligt att hållbarhetsmålen är en teater.
Det är svårt att inte undra om det gäller hela FN:s klimatarbete. I dag samlas ett tusental delegater, forskare och experter i Polens sotigaste stad, Katowice. Agendan för årets klimatkonferens är att reda ut slutgiltiga delar i Parisavtalet, utvärdera nuvarande åtaganden och diskutera hur man kan fånga upp koldioxid innan den nått atmosfären. Vad som står i Parisavtalet verkar ingen riktigt veta, men vi googlar på paradise before and after och förstår att det nog inte spelar roll.
Medan FN kliar sig i huvudet harvar vi andra på bäst vi kan. Vi köper ekologiska bananer, samåker, släcker lampor, sorterar sopor och skamhulkar i smyg över alla oätliga sojakorvar. Ingen hade trott att det skulle smaka skosula att rädda planeten, men är det allvar så är det.
Vi gör det för att sona våra synder. För att morgonkaffet rest från Colombia, för att nio av tio inköp kommer inlindat i plast och för att alla våra smarta produkter är Assembled in China med konfliktmineraler från Kongo. För att praktiskt taget allt vi gör eller har glädje av har en direkt koppling till död och förödelse.
Kronprinsessan får inget göra, hållbarhetsambassadörerna skickar insändare till kapitalet och våra politiker har gett upp. Men har de ens försökt? Jo, men dessvärre har mycket av minskade utsläpp inom Sverige studsat tillbaka med nykoloniala sweatshops, ökad konsumtion och utrikesflyg.
Svenskarnas eviga tillgång till världen kostar atmosfären tio miljoner ton koldioxid i månaden. Mindre än hälften kan spåras hit, resten är avocadomackor och långhelger i Barcelona
Svenskarnas eviga tillgång till världen kostar atmosfären tio miljoner ton koldioxid i månaden. Mindre än hälften kan spåras hit, resten är avocadomackor och långhelger i Barcelona. Otaliga gånger har vi uppmanats minska på det ena och välja klimatsmart på det andra. Det har inte hjälpt. Orkanerna tilltar, korallerna stendog och Stilla havet härbärgerar minst 700 000 kvadratkilometer plast.
Budskapet i den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC var det mest akuta hittills. Minskar vi inte utsläppen senast 2030 blir jordens temperaturökning mer än 1,5 grad, med ohanterliga katastrofer för mänskligheten. Executive summary: Spring för livet.
Att oljebolagen trots det fortsätter investera i pumpar och raffinaderier är stötande, men de har två helt olika verkligheter att förhålla sig till: En där världen enas på konferenser om att gemensamt fasa ut fossila bränslen, och en där förnybar energi inte ens har börjat ersätta oljan utan bara täcker upp för bråkdelar av den globala årliga ökningen i energikonsumtion.
Vilken är på riktigt? Titta i bolagens långtidsprognoser. Renons på klimatklyschor konstateras där att grön energi och miljöregleringar ”säkert” påverkar i slutändan, men än så länge kan avskrivas som ett västerländskt idéprojekt. Allt och alla är välkomna, vem som helst får vara med och workshoppa – även politiskt meningslösa kronprinsessor.
Självklart vet IPCC, meteorologer och andra klimatforskare det här redan. Det är inga amatörer som sitter och ölgissar fram rapporterna. Frågan blir då: Vad är IPCC:s egentliga funktion? För vem spelar Titanic-orkestern? Och vad är syftet med klimatkonferenserna? De kommer aldrig att säga som det är, att det är i världens ekonomiska system problemet ligger.
Nej, det hjälper nog inte att lägga sig ned och dö, men den här charaden har ett pris. Det finns viktiga frågor och diskussioner som blockeras av en förlamande övertygelse att det fortfarande finns en chans. Men det gör det ju inte. Och nu behöver vi prata: Hur påverkas Sverige av att jordens medeltemperatur stiger? Vad gör vi när oljan tar slut? När tar den slut? Hur kommer matförsörjningen att påverkas? Vilka regioner i världen beräknas bli obeboeliga? Vem ska göra vad? Hur betalar vi? Kronprinsessan har andra arbetsuppgifter att sköta.
_____________________________________
Prova Flamman!
Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.